Kära vänner! När ni läser detta har det gått en bit på det nya året. Vi vill därför i Jesu namn önska ett fortsatt gott 2003. För vår del slutade 2002 med ett par märkliga händelser.
Kära vänner! När ni läser detta har det gått en bit på det nya året. Vi vill därför i Jesu namn önska ett fortsatt gott 2003. För vår del slutade 2002 med ett par märkliga händelser.
Inte sedan 1982
På morgonen den 27 december hade det skett något här i Ningde, som inte hänt på tjugo år: det hade snöat! Ett visserligen mycket tunt, men vitt lager täckte träd och tak och även delar av de höga bergen i omgivningarna. På vårt campus var stämningen hela dagen uppsluppen och upprymd. För de allra flesta av de tvåtusen eleverna var det första gången de kom i kontakt med snö. ”Nu känner ni väl er riktigt hemma!” var en vanlig kommentar som mötte oss på vår lilla tredjedagjul- promenad.
Här ser man också snöfallet som ett gott tecken – varför vet vi inte riktigt, men kanske för att de allra flesta längtar efter något, något nytt och annorlunda. Något som kanske kan stilla ens innersta behov och önskningar…
Följde med till kyrkan
Den 24 december på kvällen sjöng vi, liksom i fjol, in julen tillsammans med kanske ett tusental andra ningdebor. Då blev vi återigen påminda om det största av alla under: Gud blir människa för vår och hela världens skull – av idel kärlek. Det som gladde oss alldeles särskilt och fyllde oss med största tacksamhet var att vi hade ett tiotal elever med oss till kyrkan denna julafton. De hade aldrig tidigare varit i någon kyrka, och självfallet var det de som hade tagit initiativet till att följa med. (Vi får enligt vårt kontrakt inte göra detta.) En av de kvinnliga eleverna hade dessutom på något sätt fått tag på en bibel som hon hade med sig!
Varför firar ni jul?
Liksom i fjol hade vi blivit tillfrågade av skolan att hjälpa till med att anordna ett s.k. ”Christmas party”. Trots en del missförstånd och motigheter inom kommittén ledde Gud det hela på ett underbart sätt! På kvällen den 25 var hela dancing hall (den enda lämpliga lokalen på campus för att hålla en julfest för ett par hundra personer) proppfull av förväntansfulla lärarkandidater samt ett antal nyfikna lärarkolleger. Vi sjöng kristna julsånger, som Joy to the World och Silent Night, och eleverna kunde i år helt på egen hand uppföra julspelet om Jesu födelse, vilket de gjorde på ett mycket bra och tydligt sätt. Men det underligaste av allt: man hade bett oss att berätta mer om Jesus! I Kina. På en statlig lärarhögskola! ”Skulle ni båda vilja berätta för oss varför ni firar jul. Denne Kristus som ju är upphovet till ’Christmas’ – vem är han egentligen?”
Gud kan göra vad han vill
Ja, förvisso kände Gunnel och jag oss väldigt små och ganska så misslyckade, där mitt på dansgolvet med var sin mikrofon i hand, när vi försökte oss på att besvara denna livsviktiga fråga – omringade av ett par hundra par ögon och öron, som spänt och uppmärksamt iakttog och lyssnade till det osannolika budskapet om hur Gud föds som ett fattigt barn och 33 år senare dödas på ett kors för att vi ska kunna leva på riktigt.
Vem kan förklara detta? Och vem kan fatta detta? För människor är det totalt omöjligt, men vår Gud kan göra precis vad han vill – och gör det också. Halleluja!
Stort tack för era böner! Men önskan om Guds välsignelse över er alla!
Per-Martin Hjort, missionär i Kina