Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd (1 Petr. 4:10).
Nådegåvor är något som Herren ger åt sin församling, både till enskildas och hela församlingens uppbyggelse och växt (1 Kor. 14: 4, 12). Bibeln säger att Anden efter sin egen vilja fördelar sina gåvor åt var och en (1 Kor. 12:11, Ef. 4:7). Detta förhållande är viktigt och lär oss följande:
- En gåva som ges dig av nåd är helt oberoende av dina förtjänster. Om du tycker dig ha fått små gåvo, kanske du räknar dig som en sämre kristen än den som har fått större gåvor. Men själva barnaskapet, att du får tillhöra Jesus, skall du inte knyta upp till dessa gåvor. Dina gåvor kan vara större eller mindre, nådegåvan Kristus har du dock fått i fullt mått (Rom. 6:23). C.O. Rosenius säger: ”Det är nog, då jag är i Kristus och därmed en lem ikroppen. – – – Hur stora gåvor och framsteg jag än må ha, så är den minsta lemmen på Kristi kropp något som är större än alla de enskilda gåvorna.”
- Du som är en lem i Kristi kropp bör troget och frimodigt tjäna din församling med den nådegåva som du fått. Det finns inte någon lem som är onyttig. (Läs 1 Kor. 12:14-27). Du har en viktig kallelse och tjänst i din församling. Du har inte allt, men du har en del som är viktig för hela kroppen! Rosenius fortsätter: ”Därför må ingen upphöja sig för att ha fått en större nådegåva eller kall, eller vara missnöjd med något som är mindre och sträva efter att uppnå något större. Var och en skall tjäna flitigt i den tjänst han fått av Gud.”
- Be och sök efter de olika nådegåvor som Herren gett din församling. Vi har fått olika gåvor (Rom. 12:6). Dessa olikheter behövs för att församlingsgemenskapen skall bli full. Vi skall därför bejaka och vara tacksamma för dem och be till Gud att de blir tydliga och kommer i funktion. Rosenius säger slutligen: ”Mångfald är utmärkande för Guds verk, det är inget gott tecken om alla i församlingen är lika, sådant liknar ett formstöpt människoverk. Vi är enskilda lemmar i en enda stor och härlig kropp, vars huvud är Kristus. Lemmarnas olika gåvor bör därför inte söndra och åtskilja oss, utan tvärtom på det innerligaste sätt förena oss.”
Jan-Ulrik Smetana, Göteborg