Evangeliet har haft framgång i Peru och människor har förvandlats. Gudstjänsterna är välbesökta – och i ett hem samlas man i bön kring Bibeln och hyvelbänken!
Efter en lång flygresa, övernattning och några timmars strosande i Lima var det dags för nästa etapp tillsammans med min ciceron, Henrik Birgersson. Det blev en bitvis hisnande, 12 timmar lång resa genom natten utmed Stilla havet till Chiclayo i en svajig tvåvåningsbuss.
Med Bibeln i hand
Redan första dagen fick jag följa med Håkan Ekström på hembesök. Pepe, som är svetsare, men även ’pastorskandidat’ i Las Brisas, var också med. Trots kärva ekonomiska förhållanden verkade Pepe och familjen vara vid gott mod. Han hade klätt om och stod redo med sin bibel, och ett leende lyste upp hela ansiktet. Det som lyste var Guds kärlek. Han hade mött Jesus och blivit befriad från sina synder och mycket annat som binder människor i Peru. Nu står han med Bibeln i hand och ler mot mig, redo att gå vidare med oss för att berätta om Jesus – att missionera. Det är en obeskrivlig glädje att få uppleva detta. Vår mission har fått vara ett redskap för Guds rike.
Så gick vi iväg Håkan, Pepe och jag. Vi gjorde tre hembesök och Håkan läste berättelsen om när lärjungarna fiskade utan att få något förrän de kastade ut näten på Jesu befallning. Ett kort bibelstudium, samtal och en bönestund, så var upplägget. Vi var bl.a. hos en familj där mannen är snickare. Tre generationer var samlade och för att alla skulle få plats var det enklast att sitta runt hyvelbänken. Det fick mig att tänka på Jesu eget hem, snickarfamiljen i Nasaret. Alla hade biblar och deltog i både bibelläsningen, samtalet och den avslutande bönestunden. Vilken högtidsstund!
Sången fyllde varje vrå!
Så var det dags att gå till gudstjänstlokalen och samlingen för medelålders kvinnor med andakt och sång. Någon hade med ett keyboard, som jag fick spela på tillsammans med gitarrer och diverse rytminstrument.
Till barnsamlingen nästa dag kom det nästan 100 barn och deras sång fyllde varje vrå. Efter andakten fick barnen rita något i anslutning till dagens tema. På kvällen var det dags att träffa ungdomarna vid deras samling. Många av dessa ungdomar är ju på väg in i den kristna gemenskapen och det är inte så lätt att bara lämna det ’gamla’ livet bakom sig. En del av dem måste också smyga med sin kristna tro eftersom föräldrarna är motståndare.
Söndagen den 31 oktober firades reformationsdagen med gemensam gudstjänst i Las Lomas för de tre lutherska församlingarna i Chiclayo. Stadsdelarna Las Lomas och Las Brisas ligger bara 15 minuters gångväg från varandra och San Antonio någon mil utanför centrum.
Den lilla gudstjänstlokalen var sprängfylld och de lokala förmågorna från de tre församlingarna medverkade i predikan tillsammans med sånggrupper i olika åldrar och konstellationer.
I samband med personliga vittnesbörd lade jag märke till att man ofta betonade att man var lutheran. En peruan som tar emot Jesus som sin Frälsare gör det mot en katolsk bakgrund uppblandad med folktro m.m. Nåden allena, som Luther betonade, blir därför särskilt viktig och befriande.
Samtal om strategi och visioner
De kommande fyra dagarna var det överläggningar med missionärerna från Sverige, Danmark och USA samt företrädare för MBV och WMPL (World Mission Prayer League). Det blev utvärdering av missionens arbete så här långt samt visioner och strategier för framtiden. På kvällarna träffade vi företrädare för de tre församlingarna för att få deras syn på missionsarbetet.
Trots allt som finns att göra i den egna församlingen har peruanerna en önskan att gå vidare. Denna önskan sammanfaller med en iver bland missionärerna att nå nya grupper; man nämnde universiteten, andra orter utanför Chiclayo m.m.
Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (Jes. 52:7). Gracias Señor – Tack, Herre!
Anders Andersson
MBV:s styrelseutsände i Peru