Jag är Herren, din Gud…

Det tredje budet: Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

I tredje budet ställer Herren fram två gåvor för oss:

 

Den ena gåvan är att vi får vila

Vi är skapade till att likna Gud. Såsom han är verksam ska vi vara verksamma. Endast han förmår skapa och ge liv. Men han har satt oss till att förvalta skapelsen, till att odla marken, till att arbeta, framställa, uträtta och ordna. Och såsom Gud har vilat ”på den sjunde dagen”, har han gett oss en dag i veckan till vilodag. Det betyder att Gud lovar att vi ska klara oss även om vi bara arbetar sex dagar.

Det har berättats om fiskarna på Jyllands västkust, hur de upptäckte detta. De fiskade på nätterna. Och sedan gammalt gick de ut varje kväll, sju gånger i veckan.  Men så kom en väckelse till fiskeläget. De som greps av väckelsen talade med var­and­ra om att de ju inte hade någon vilodag. Efter en tid beslöt de sig för att stanna hemma på natten mellan lördag och söndag. De såg hur de andra båtarna gick ut och kom hem med fisk, och ibland kände de sig oroliga. Men de höll ut. En gång om året brukade båtlagen summera sin fångst och jämföra resultatet. När det nu blev dags för detta visade det sig att de båtar som bara gått ut sex gånger i veckan hade fått lika mycket som de andra. Dessa blev förvånade. Se, sade de till varandra, dom där klarar sig lika bra som vi. Varför ska vi då slita som vi gör? Och efter en tid beslöt också de sig för att vila en dag i veckan.

Nu kallar Gud oss att se detta, se det i vår tid.  Vi vet hur det har blivit. Arbetstiden är reglerad. Nutidsmänniskan har fått mer fritid. Men nu stressar hon sig själv. När hon har helgen framför sig tänker hon: Nu måste jag… Gud ser detta. Och han hejdar oss. Jag är Herren, din Gud, säger han, du kan lita på mig. Jag har gett dig vilodagen. Du ska släppa alla dessa ”måsten”. Du kommer ändå att klara dig väl. Ja, du kommer att klara dig långt bättre om du vilar, vilar för egen del och vilar tillsammans med de dina.

 

Den andra gåvan är att vi får möta Herren Jesus

Sabbaten har nått sitt mål i Jesus. Han sade det när han gick omkring: ”Människosonen är Herre över sabbaten.” Och han visade det genom att just på den dagen ta sig an människor och hela dem från deras sjukdomar (Joh. 5:1ff, Mark.3:1ff). De förs­ta kristna tog fasta på detta. På den dag då Herren Jesus uppstått, på den ”första veckodagen”, samlades de till gudstjänst (Apg.20:7, 1 Kor. 16:2). De kallade den ”Herrens dag” (Upp. 1:10).

Och så har det fortsatt. Herren kallar oss till att möta honom. Gudstjänsten är ett möte mellan Herren Jesus och det folk han har utvalt. Den är ett möte mellan två trolovade. Så framställs det i Bibeln. Herren Jesus är brudgummen och vi är hans trolovade (Joh. 3:29, 2 Kor. 11:2). Det är för oss som för ett par ungdomar som har funnit varandra men bor på olika håll. De vill råkas, han vill möta henne, hon vill möta honom. ”När har du tid?” frågar han henne i telefonen, och när de kommer fram till ett datum säger han: ”Då viker du det!” Och det gör hon. Hon prickar för den dagen i almanackan, hon bokar den för deras möte. På samma sätt vill Herren att vi – hans trolovade – ska boka vilodagen, i förväg planera den för mötet med honom. Tänk på den, säger han, helga den åt mig!

Det är dessa gåvor vi nu ska se och ta till oss. Herren bjuder oss att vila en dag i veckan. Och han uppmanar oss att vika den dagen för honom, så att vi kan möta Honom.

Gustav Börjesson

Prost, Sätila

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan