Det sjätte budet: Du skall inte begå äktenskapsbrott
Gud är god och strör sitt goda över oss. ”Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker kommer ner från ovan från ljusets Fader”(Jak.1:17).
Från honom kommer kärleken som drar mannen och kvinnan till varandra. Från honom kommer sexualiteten. Från honom kommer äktenskapet.
Jesus bekräftar det för oss. ”Har ni inte läst,” frågar han, ”att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött” (Matt. 19:5).
I Bibeln jämförs äktenskapet med det förbund som Gud har ingått med oss – det som började med Abraham, fortsatte vid Sinai och nu är fullbordat i Jesus. Här öppnar sig en hemlighet! Ett par ungdomar som dras till varandra, ett par makar som har det gott med varandra, de kan i sin kärlek ana något av Guds kärlek. Och vidare: Såsom Gud älskar församlingen, så ska makarna älska varandra. Såsom Gud är orubbligt trofast mot sin församling, så ska makarna vara trogna mot varandra.
Gud har gett oss sexualiteten. Och han vet att den är som en eld. Den får inte komma lös. Den behöver en skyddad härd. Därför har Gud instiftat äktenskapet. Här är platsen för samlivet, för kärlekens eld. Här är den, bara här. Så har Gud inrättat det för oss.
Men vad ser Herren när han blickar ut över oss? Hur är det ibland vårt folk i dag? Det står i evangelierna att Jesus, när han såg folkskarorna, greps av medlidande. Han såg att de var rivna och slagna, som får utan herde (Matt. 9:36). Och vid ett tillfälle ropar han ”ve över världen med dess förförelser” (Matt. 18:7). Känner han det på samma sätt när han i dag ser ut över vårt folk? Jag tror det.
Han ser läget bland ungdomarna. Hur en våg av förförelse väller över dem. Hur de som är ”starka” förför dem som är svaga. Hur de osäkra känner sig pressade, kanske till att göra sin ”debut”, kanske till att praktisera s.k. kamratsex. Han ser hur denna förförelse sprider sig som elden i en gräsbacke. Han ser, och han grips i sitt inre av medlidande.
Han ser hur dagens trender påverkar människorna. Hur somliga flyttar ihop utan att gifta sig. Hur de handlar emot Guds bud och gör orätt mot varandra. Han ser det, och han kallar dem att vända om till hans vilja, till att gå in i äktenskapet och ge varandra den trygghet de innerst inne längtar efter.
Han ser hur dagens människor har det i äktenskapet, hur de tyngs av sina bördor. På morgonen går var och en av dem till sitt arbete. Han går till sitt, hon går till sitt. På eftermiddagen när de kommer hem väntar nya uppgifter på dem – i huset, med barnen. Så – fast de ville ”hinna med” varandra orkar de sällan så som de ville. Herren ser hur de har det. Han kallar dem att komma till honom med sina bördor. – Han ser också frestelserna som de kan möta i arbetslivet, var på sitt håll: mannen kan dras till en annan kvinna, hustrun till en annan man. Och han vet hur svaga de är i sig själva. Han kallar dem att hämta hjälp hos honom.
Han ser också dem som har fallit. Kanske hände det en gång, kanske blev det en förbindelse. Han ser hur de går där med skulden som en börda på samvetet. Kanske tänker de att detta är alltför stort, alltför svårt. Men Herren väntar på dem. Han vill att de ska komma till honom. Han har nåd för dem. När de vänder om och bekänner, som David gjorde, då får de förlåtelse, då blir de upprättade.
Så stor är Gud. Han är stor i sina gåvor, men han är ännu större i sin nåd.
Gustav Börjesson
Prost, Sätila