Gunnel och Per-Martin Hjort har nu i mer än ett år varit i provinsen Gansu, som ligger mitt i Kina. De undervisar blivande lärare i engelska vid en statlig läroanstalt och umgås dagligen med ungdomar som kommer ifrån allt annat än lätta och bekväma förhållanden.
Provinsen Gansu, där vi blivit placerade av Svenska kyrkans mission och Amity Foundation, lär vara den näst fattigaste provinsen i Folkrepubliken Kina. Till ytan är Gansu, som mest består av torra och karga öken- och bergsområden, lika stort som Sverige. Dock är befolkningen betydligt större: upp emot 30 miljoner.
Vi brukar lite skämtsamt säga att vi tjänar fyra herrar: SKM som sänt oss hit, Amity Foundation som gjort detta möjligt, högskolan vi jobbar vid, och så Gud! Bland dessa ’herrar’ spelar Amity en ovärderlig roll.
Många minoritetsfolk och engagerade kristna
Sedan något år tillbaka har Amity tagit ”steget västerut” och satsar nu rejält på denna perifera och missgynnade provins. Gansu är mer multietniskt än t.ex. Fujianprovinsen vid kusten, där vi också undervisade blivande lärare 2001–2004. Här finns nämligen många minoritetsfolk representerade och det muslimskt-centralasiatiska inslaget är påfallande.
Vi är knutna till Amitys lärarprogram och undervisar blivande grundskolelärare på en statlig lärarhögskola i Lanzhou som ligger 150 mil sydväst om Beijing, f.d. Peking. Genom vår dagliga tjänstgöring som engelsklärare vill vi inte enbart ge studenterna kunskaper i språk och kultur utan också vittna om något större, om varje människas unika värde, om hopp för mänskligheten i Kristus.
Det finns många andra områden där Amity är verksamt. Bakom denna stiftelse finns tusentals, ja, kanske miljontals anonyma understödjare. Vi tänker inte bara på bidragsgivare i väst. Främst tänker vi på Kinas kristna. Många av dem kan inte som vi träda fram med namn och bild. Men vi vet att de finns. De skänker medel, de offrar tid och krafter och de bär sina landsmän i bön. Bed med dem!
Fattigdom och gigantiska klasser
De flesta av de ca 1000 elever vi undervisat eller nu undervisar kommer från ytterst fattiga landsbygdsförhållanden och tillhör vad man skulle kunna kalla det 21:a århundradets missgynnade ungdomsgeneration. Deras självförtroende är lågt och deras engelskkunskaper mycket bristfälliga. Det är verkligen ett privilegium att få dela med sig något av såväl ökad självkänsla som fastare engelskkunskaper. De klasser vi har (i konversation, tidningsläsning, uttal och litteratur) är med svenska mått mätta gigantiska: mellan 60 och 80 förväntansfulla 19–22-åringar i varje, som sitter tätt, tätt, tätt. Men eleverna är mestadels positiva och trevliga, och det är en verklig fröjd att få gå till varje lektion!
Få kristna – men studenterna är nyfikna
Vi har läst någonstans att det finns ytterst få kristna här i Gansu. Det stämmer säkert, men den protestantiska Tre-själv-kyrkan ligger i varje fall mycket öppet och centralt mitt i Lanzhous stadskärna. Dit går vi gärna varje söndag för att be, sjunga och få vara tillsammans med ett par tusen systrar och bröder. Predikan, som vi tyvärr inte förstår så mycket av, brukar hålla på mellan en och en och en halv timma! Folk sitter hela tiden och lyssnar uppmärksamt och andäktigt – och det märks tydligt att den helige Ande är närvarande.
Bibeln spelar en central roll i gudstjänsten. En del texter läses som växelläsning mellan ledaren och församlingen. Många har en egen bibel med sig, ofta är den sliten och nött med många understrykningar i. Bibeln inte bara finns här – den används flitigt! Vi har haft studenter som i förtroende berättat att de läser i den och ber till Gud varje kväll.
När vi en gång talade med en elev om hans fritidsintressen, sa han att han brukade läsa i ”boken” om kvällarna. Vilken bok? Jo, den där speciella; den heliga. Vi kom fram till att det var Bibeln. Han är inte själv kristen men hans farfar ville att han skulle läsa den, så det gjorde han. Det är inte den första elev vi haft som sagt sig läsa Bibeln därför att någon annan sagt att den är viktig.
Det finns också en stor nyfikenhet på kyrkan bland unga människor. När olika religioner kommer på tal och vi t.ex. ritar ett kors på tavlan, vet studenterna genast att det står för kristendomen. Dock förknippas kristen tro väldigt ofta med västerlandet. Det känns då fint att kunna påpeka att kristendomen ytterst kommer från Mellanöstern och att den faktiskt fanns i Kina redan på 600 talet! (Två hundra år innan munken Ansgar sändes från Hamburg för att kristna Sverige gjorde kristendomen i form av Österns kyrka nämligen sitt officiella intåg i Tang-dynastins Kina.)
Ett starkt vittnesbörd
Vi märker ofta att våra studenter tycker att det är konstigt att vi försöker se individen trots att det finns 80 elever i klassen. Detta synsätt avviker märkbart från den traditionella kinesiska pedagogiken. En student undrade en gång om vi var kristna. ”Vi trodde det eftersom ni bryr er om var och en av oss”, förklarade hon. Ett oerhört starkt vittnesbörd de kristna i Kina lämnat och lämnar, om människor uppfattar att detta är att vara kristen!
Gunnel och Per-Martin Hjort
Lanzhou, Kina