Tillkomme ditt rike. Matt. 6:10
Jesus är här med Guds rike. Och har vi sagt ja till hans kallelse, är vi inne i riket.
Då blir det för oss som för patienten på lasarettet. Kanske har han smärtor i bröstet, kanske har han råkat ut för en olycka. Efter undersökningar och röntgen har han blivit inlagd och fått en säng på avdelningen. Därmed är han inne i vården. Personalen kommer till honom – än för att ta prover, än för att fråga och informera, än för att lämna medicin. Vården kommer till honom.
På samma sätt blir det för oss när vi sagt ja till Jesu kallelse. Vi är inne i Riket. Därför vill Jesus att vi dag för dag ska öppna oss för honom, be honom komma och ge oss den vård vi behöver. Då sker detta. Den helige Ande kommer till oss med gåvorna från Jesus, allt det som han har skaffat och vunnit.
Snart märker vi att det inte alltid blir som vi själva tänker. Men vi får det vi behöver. Så blir det ju på sjukhuset. När patienten ringer har han sina egna tankar. Men ofta händer det att sköterskan säger: ”Vänta bara lite”, säger hon, ”jag vet hur vi då ska göra”. Och efterhand som tiden går vill patienten ställa frågor. Han vill höra vad sköterskan och läkaren har att säga om hans fall och om behandlingen. På samma sätt blir det för oss när vi öppnar oss för vården i Riket. Vi blir mer och mer beroende av det Guds Ande har att säga oss i Ordet. Att leva i Rikets vård är att be och lyssna. Det är att på samma gång leva i både Ordet och bönen.
Samtidigt blir vi vittnen. Det tänker vi kanske inte på. Men det sker i alla fall. Vi blir vittnen. Vi kan vittna om det vi har fått och får av Herren Jesus.
Vi ser detta i evangelierna. När Jesus börjat sin verksamhet i Galileen, kom en spetälsk man fram till honom. Därmed gjorde han det som för honom var det mest förbjudna – han gick in bland människorna. Men han ville fram till Jesus. Han föll på knä för Jesus och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.” Jesus räckte ut sin hand och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren.” Genast blev han botad. Efteråt skickade Jesus bort honom och talade strängt till honom: ”Se till att du inte talar om detta för någon men gå och visa dig för prästerna.” Men mannen kunde inte tiga med det som hade skett med honom. Var han kom spred han ut ryktet om denne Jesus som rört vid honom, en spetälsk! Och som med ett ord gjort honom frisk (Mark. 1:40ff.). När Jesus botade honom blev han ett vittne om Jesus, en ambassadör för Guds rike.
Detsamma sker med oss. När Jesus får vårda oss, kan vi vittna om honom. Som regel ska vi inte börja med ord. Vi ska föra vidare det vi har fått: Såsom Gud har älskat oss, ska vi älska dem vi har att göra med. Såsom Gud har förlåtit oss ska vi förlåta dem som gör oss illa.
Men – i denna bön ber vi om mycket mer än det som gäller nuet. Vi ber att Jesus ska upprätta sitt rike i makt och härlighet. Vi ber att han ska göra slut på allt det onda, också döden. Vi ber om nya himlar och en ny jord.
Jesus har detta perspektiv. Och det är likadant med de första kristna. De väntar på Guds Son från himlen (1 Tess. 1:10). De vet att det som Jesus nu gör genom sin Ande är en början som ska bli fullbordad på ”Kristi Jesu dag” (Fil. 1:6). Vi som bor i västerlandet drivs till att bara räkna med denna världen. Nu vill Guds Ande lära oss att be bönen om Guds rike, så stor den är, inte bara om det vi behöver nu, utan också om det som ske på den stora dagen då Kristus kommer i härlighet.
Gustav Börjesson, prost, Sätila