Ge oss idag vårt bröd för dagen. Matt. 6:11
När dagen börjar ber vi vår Far hjälpa oss att göra det han vill.
Men under dagen dyker det upp problem: ”Mellanpojken måste ha en ny jacka.” ”Kylskåpet går inte att laga.” ”Det går rykten om neddragningar på arbetsplatsen.”
Problemen blir till frågor: Hur ska vi klara detta? Hur ska det gå om …?
Så är det ofta för oss. Men Jesus ser det. Och han kallar på oss. Han talar till oss. Och om vi lyssnar öppnar han våra ögon. ”Se på fåglarna”, säger han. ”De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador.” De har inga förråd för framtiden. Men de klarar sig ändå! Hur är det möjligt? Jesus ger oss svaret: ”Det är er himmelske Fader som föder dem.”
Sedan visar han oss blommorna. Se så vackra de är! De kan varken spinna eller väva. Ändå överglänser deras dräkt den som kung Salomo bar. Hur går det till? Jesus ger oss svaret: Det är Gud som ger dem deras kläder. Han som är vår Fader. Så mycket mer sörjer han för oss – vi är ju hans barn!
Ja, vår Far sörjer för oss. Men han har sitt eget sätt: han ger oss det som vi behöver för den dag som är inne (jfr Matt. 6:25–34).
Detta fick Guds utvalda folk lära sig när de var på väg genom öknen (2 Mos. 16). Där växte ju inget. De hade ingen mat. De samlades kring Mose och klagade. Då fick Mose löfte från Herren om mat. ”Se”, sade Herren till Mose, ”jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag.” Nästa morgon såg folket att det låg något på marken som liknade rimfrost. Ingen hade sett något sådant förut. ”Vad är det här?” frågade de. Då sade Mose till dem: ”Detta är brödet som Herren har gett er att äta. Och detta är vad Herren har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk.”
Mannat var bröd för dagen. Några försökte spara en del av det men det misslyckades. Alla lärde sig att samla in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat (v. 21).
Sådan är Gud. Så handlar den himmelske Fadern med sina barn. Han ger oss vad vi behöver för den dag som är inne. Därför säger Jesus till oss: ”Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”
Men måste vi inte planera? Får vi inte gå till Gud med våra planer? Jo, han väntar på oss. Han väntar sig att vi ska komma till honom med våra önskningar (Fil. 4:6). Och han hör våra böner så att vi får det vi behöver på den dag vi behöver det. Detta fick min hustru Karin och jag erfara när vi skulle gå i pension och flytta. Vi bad Gud hjälpa oss till ett hus. Men på flera månader fann vi inget. Avgången närmade sig. Då – en kväll – ringde en äldre präst från Sätila. Han hade hört om vårt problem. Han undrade om vi var intresserade av deras hus. De skulle just sälja det. Vi köpte huset. Och vi kunde tillträda det på pensionsdagen. Just när vi behövde det. Så hör Gud våra böner.
Gustav Börjesson, prost, Sätila