När Symeon håller Jesusbarnet i sin famn gläds han över att ljuset och frälsningen har kommit till världen. Han har sett Messias och kan dö i frid.
Har du hållit ett litet barn i famnen? Visst är det en förunderlig känsla. Det är så litet och bräckligt men också så fyllt av liv. Man fylls av förundran inför livet och av tacksamhet till Gud. Tack gode Gud för livet! Är det ens eget barn är undret ännu större. Tänk att Gud har låtit mig vara med och ge liv.
När Maria höll sitt nyfödda barn i famnen var hon säkert, som alla nyblivna föräldrar, uppfylld av detta. Men då var det ännu mer. Barnet Jesus kom från Gud, han var Immanuel – Gud med oss. Han var svag och liten som alla andra barn men samtidigt var han den allsmäktige Guden. Han visste just ingenting och samtidigt hade han all Guds kunskap. Han kunde ingenting göra och var samtidig den som gjort allt och bar världen i sina händer. Han var totalt beroende och samtidigt var hela världen totalt beroende av honom. Till det yttre var han ett alldeles vanligt barn och samtidigt alla löftens uppfyllelse. Han var Messias, Herren och Frälsaren.
Det var inte många som visste vad som skedde och ändå var det omvittnat i skrifterna och efterlängtat av Israels folk i århundraden. Han var Gud fördold ibland oss. Men några kände igen honom.
En sång ledd av Anden
Symeon i Jerusalem var en av dem. I Lukas evangelium kapitel 2 står det så här om Symeon: Han var rättfärdig och from och väntade på Israels tröst. Helig Ande var över honom, och den helige Ande hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när Maria och Josef kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud. Han förstod vem barnet var. Han förvillades inte av det yttre, av enkelheten, av fattigmansoffret föräldrarna burit fram eller av frånvaron av de andliga ledarna som man tycker borde varit där för att ge Messias sin hyllning. Den helige Ande lät Symeon förstå att barnet Jesus var uppfyllelsen av Guds löften – och han prisade Gud. Hans bön till Gud är fylld av tacksamhet inför löftenas fullbordan och visar att den helige Ande låtit honom förstå vad det hela betyder. Tre ord beskriver vad det är fråga om.
• Frälsningen
Symeon har med egna ögon fått se frälsningen som Gud berett åt alla folk. Barnet Jesus är Frälsaren, inte bara för Israel. Han är Frälsaren, det vill säga Räddaren och Befriaren, för alla folk. Utan honom skulle alla gå under. Men i honom, i det han skall göra på korset, kommer räddningen till alla.
• Ljuset
Det står hos profeten Jesaja: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus (Jes. 9:2). Symeon förstår att barnet Jesus är det ljus som uppenbarar sanningen om människors frälsning. Det som varit dolt blir synligt och tydligt i Jesus. Och det gäller också för hedningarna, alltså för alla dem som inte tillhör Israels folk. Jesus sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh. 8:12). Jesus är till för hela världen och för alla människor. Alla, också du och jag, inbjuds att följa honom och gå från mörker till ljus i våra liv.
• Härligheten
Vi förstår vad vi menar om vi säger att något är härligt. Här handlar det om Guds fullkomliga härlighet som finns i Jesus. Jesus ger den härligheten åt Israels folk. Visst, vi vet att många i folket inte tog emot honom. Men de som tog emot honom fick den härligheten från Gud. Och Paulus skriver i Romarbrevet om att hela Israel skall bli räddat en gång när alla hedningar har fått erbjudandet om frälsningen. Då skall också Guds folk Israel omvända sig och ta emot härligheten från Gud i Jesus Kristus. När Paulus tänker på detta utbrister han: Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! (Rom. 11:33)
Himmelsk glädje
Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Gud hade uppfyllt sitt löfte till Symeon. Han hade fått se frälsningen, ljuset och härligheten från Gud i Guds Messias. Nu kunde han bli löst från sin tjänst och dö i frid. Lägg märke till vilken glädje som uppfyller Symeon. Jesusbarnet är verkligen Frälsaren, han som skall besegra döden och bana en väg in i himlen till Gud. Det ger Symeon, och var och en som tar emot Jesus i tro på Guds löften, en oerhörd glädje.
Olle Fogelqvist, komminister, Frillesås