För ett par år sedan såg jag en film om två män i pensionsåldern som träffar varandra på ett sjukhus – båda med cancer och mindre än ett år kvar att leva. Den ene var svart och från samhällets bottenskikt, den andre ägde sjukhuset de låg på. I början var rollerna de vanliga – den rike tog mycket plats, upprätthöll sin lyxiga livsstil även på sjukhuset och verkade allmänt vresig och disharmonisk. Men efterhand som de lärde känna varandra smittade den andres frid och inre trygghet av sig och började påverka även den rike. Långsamt började en inre förvandling.
Sackeus var tillräckligt rik för att kunna vara personen på sjukhuset, och jag tror att det finns många likheter mellan honom och oss. Vi är oförskämt rika – och samtidigt oförskämt missnöjda …? Varför denna otillfredsställelse som aldrig mättas, oavsett HD-TV, BMW, iPod eller nytt kök? Inte ens en resa till Thailand eller en kväll på operan lyckas egentligen bota ångesten.
Sackeus levde i stort överflöd (Luk. 19), men när han hörde att Jesus var på väg till hans stad gav han sig genast iväg. Kanske tändes en liten glöd i hans hjärta, en svag förhoppning: kanske är han den jag väntar på … Hans längtan är så stark att han ödmjukar sig och både springer och klättrar, men längtan efter en annan människas kärlek är starkare än rädslan för både förnedring och förödmjukelse.
Jesus gör aldrig någon besviken. Han ser just den som känner sig förlorad – som är förlorare. Han ser den som längtar. Och han möter den blick som söker hans.
Mötet med Jesus förändrade Sackeus liv totalt. Kärlek brukar göra det. Har den fått förändra dig? Vågar du söka upp Jesus och utsätta dig för risken att förvandlas?
Daniel Ringdahl