sackeus tycker om när saker går fort. Han gillar grandiosa projekt och att ta andan ur folk med sina framgångar. Som när han anlade trädgården till sin nya rekreationsvilla vid kusten. Eller som när han gick samman med romarna för att utöka sin affärsverksamhet. För att vara ärlig var det ett genidrag. Det kostade visserligen mängder att köpa rättigheterna men det går lätt att ta igen nu när han har monopol på tullverksamheten i Jeriko. Skatt måste man ju betala och Sackeus bestämmer hur mycket!
Visst ser folk snett på Sackeus sedan han tog över tullen. Visst växer bitterhet när han köper ytterligare ett hus medan de andra lever ruggigt. Och det var lite fult att lura till sig rättigheterna till tullarna som gamlingarna drev. Men samtidigt … någon måste göra jobbet och Sackeus gör det bra. Ingen blir framgångsrik utan konflikter och det är klart att det är mer fördelaktigt att ha monopol än att behöva konkurrera. Han skulle ändå ha kört över dem med sin överlägsna administration!
Sackeus vaknar om nätterna och svettas. Ibland är det inte ’saker’ som går fort utan hjärtat – för fort. Sackeus vaknar plötsligt till ute på stan och inser att alla egentligen avskyr honom. Sackeus har stans bästa kök men märker allt oftare hur maten gör honom illamående. Sackeus ser ibland sin spegelbild i badvattnet utan att känna igen ansiktet.
Sackeus känner sig ibland som en främling för sig själv, sitt folk, sitt land. Sitt arbete. De dagarna hjälper bara en bägare vin. Eller flera. De dagarna har blivit flera på sistone.
Sackeus behöver semester. Sackeus behöver egentligen sin nya villa till rekreation men blir bara stressad av tanken på villan eftersom han då kommer att tänka på hur omsättningen i tullen måste öka för att han ska kunna behålla den. Därför vaknar Sackeus om nätterna.
Sackeus smyger lite bakom folkmassan. Han hoppas att ingen ser honom när han klättrar upp i trädet (han står lite över att klättra i träd, så att säga). Han har hört talas om Jesus Christ Superstar som är på väg till staden. Hela staden är euforisk. Sackeus är mest … tragisk. Men Matteus (en gammal konkurrent) är i gäng med Jesus. Det hade varit spännande att se honom. Kanske höra honom.
Han måste ha fått syn på mig! Hur kunde han se mig i trädet? Jag kan ju inte gärna springa ner nu. Hela staden kommer ju att se att jag är intresserad av Jesus. Åh, hjälp. Hjärtat. Sch. Han kommer. Vad säger jag? Den blicken. Han kommer att skälla ut mig för att jag lurar folket. Försvinn, inte hit!
– Sackeus, skynda dig ner! Jag måste få komma hem till dig i dag.
Blicken … Rösten … Som när mamma såg på mig, strök håret ur ansiktet och sjöng mig till sömns. Hjärta, smärta. Stolthet, schmolthet. Ha ha ha, han vill äta hos mig!
Sackeus glömmer tid och rum. Han flyger ner från trädet och leder ivrigt Jesus hem till sig. De kan skratta så mycket de vill, håna oss … Fler vill följa med och Sackeus vinkar bara lyckligt dem med sig. Det bara strömmar värme och ömhet från Jesus ansikte och Sackeus står med garden nere. Det går liksom inte att värja sig. Sackeus storgråter. Han är hemma.
Jesus förändrar Sackeus inifrån. Hans röst river Sackeus inre murar. Jesus bara ler när Sackeus berättar att han ska ge bort hälften av allt han äger till de fattiga. Jesus skrattar som ett barn när Sackeus lovar att ge fyrdubbelt igen till alla han har lurat. Huset fylls av sång och skratt när Sackeus drar in fler från gatan för att möta Jesus.
Och mitt i allt står Jesus. Han strålar av glädje och kärlek medan Sackeus hus förvandlas från ett öde palats till en fullsatt festlokal med Jesus i centrum. Jesus ropar över rummet så att alla kan höra: ”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”
Söka upp, söka upp, söka… Förlorad. Jag sökte inte Jesus. Han sökte mig. Och fann mig. Förunderlig nåd.
Tack, tack, Jesus.
Daniel Ringdahl, predikant i Stockholm