Om det finns en kyrka med visioner, lokaler att använda, brinnande hjärtan och människor som inte hört evangeliet – öppna då ett café. Så är det i Umeå!
DET ÄR TORSDAG KVÄLL. Utanför Lutherska kapellet på Pilgatan i Umeå brinner två marschaller bredvid en affisch på en ”gatupratare” som berättar att det är cafékväll inne på kyrkan. Frivilliga från kyrkan kommer redan vid femsnåret för att ställa i ordning lokalen, tända ljus, ordna med musik, ställa fram fika och koka kaffe. Klockan sex öppnas dörrarna för dem som är sugna på en kopp kaffe med gott fika, en pratstund, trevligt umgänge med spel, etc. De flesta torsdagar har caféet runt 10–20 gäster med olika nationaliteter och bakgrund.
TANKEN PÅ ATT HA ETT CAFÉ på kyrkan har funnits i många år, många olika personer har funderat och tänkt på de möjligheter vi har i Umeå, en studentstad med utbytesstudenter från många olika länder. Skulle vi kunna göra något för dem? Hur kan Gud använda oss i att nå ut till andra människor i vår stad?
Många böner har betts om Guds ledning och om en öppnad dörr, och under hösten 2010 träffades några på Pilgatan för en planeringskväll. Det fanns många idéer och visioner bland engagerade människor, och denna kväll ledde så småningom till Café Rafiki (rafiki är swahili och betyder ”vänner”). Vi satte upp några mål med Rafiki, och de främsta målen blev att vi ville öppna vår kyrka för allmänheten, skapa en mötesplats för olika kulturer och sänka tröskeln för människor att komma in i vår kristna gemenskap. Vi önskade även att caféet skulle engagera många i kyrkan – genom att hjälpa till på dessa kvällar, eller genom att baka en kaka, genom förbön eller genom att komma och ta sitt kvällsfika tillsammans med oss.
Nu är vi igång. Det är befriande att märka hur beroende vi är av Guds ledning och välsignelse i detta arbete, utan honom blir det faktiskt ingenting. Samtidigt är det stärkande att få gå med honom, att se hans ledning och hur många saker som lagt sig så otroligt bra tillrätta.
DET ÄR ROLIGT ATT SE många kända ansikten denna torsdag, en del av dem har återkommit nästan varje cafékväll sen starten. Vi är glada för dem som kommer tillbaka och som i sin tur bjuder in nya gäster. Vi tror att det är det som är den bästa reklamen, även om vi också delat ut små kort, hängt upp affischer m.m.
Johannes, en av de engagerade i caféet, är mitt uppe i ett spel med några gäster, kommentarerna under spelets gång blandas på svenska och engelska i en underbar mix.
– Det bästa med caféet är att det finns till, säger Johannes, att Gud gett oss denna möjlighet att träffa så många olika människor att umgås med.
Heidi, som var med i starten av caféet, har fått kontakt med ett par från Mongoliet som kom flitigt ett tag innan de fick barn.
– Jag vet att de uppskattade möjligheten att få komma ut och träffa andra människor eftersom de som många andra har ganska små nätverk i Sverige, berättar Heidi. Dessutom är det en underbar möjlighet för oss att få sitta ner och vara sociala mitt i veckan – det är roligt att få träffa mycket nytt folk.
– Det viktiga är att caféet får vara en dörröppnare för allmänheten, att man genom caféet får lära känna kyrkan och människor där, säger Hanta, som också ofta hjälper till med caféet.
PÅ JULDAGEN FICK VI CHANSEN att ordna ett julbord tillsammans med ELM-föreningen på Kapellet, en trevlig jullunch som besöktes av många männi-
skor, bland annat från ca sju olika afrikanska länder, Mellanöstern och Sverige. Mitt i köksstöket utbrast Anna: ”Det är ju detta som julen handlar om!” Och det är sant, vi var alla mycket glada efteråt för att vi fick möjligheten att dela denna juldag med så många andra människor. Vi hoppas att vi även nästa jul kan bjuda in andra människor till ett julfirande på
kyrkan.
VI ÄR TACKSAMMA för hur Gud har välsignat arbetet, hur det öppnat för många nya kontakter och lett till några nya kyrkobesökare. Och vår bön framöver får ständigt vara att Gud fortsätter att vara mitt ibland oss i detta arbete.
Eva Heikki, Umeå