Trots att flera tusen år passerat kan vi som lever i dag känna igen oss i berättelsen om Abrahams slavinna, Hagar. Också vi behöver stanna upp inför frågan som ställdes till henne: ”Varifrån kommer du och vart är du på väg?”
I den bibliska historien möter vi en lång rad människor. En del beskrivs ingående, andra får vi bara se en liten skymt av. Gemensamt för dem är att de levde i en tid och i en kultur som var helt annorlunda än vår.
I det avseendet är det en avgrundsdjup klyfta mellan oss och dem. Avståndet är enormt stort. Men när vi möter dem i den bibliska skildringen är det ofta deras relation till Herren som står i fokus. Och i det avseendet är de oss helt nära. Därför kan vi lära av dem. De kan hjälpa oss i vår tro och i vårt liv. I relationen till Herren är de våra samtida. Det är som vi sjunger: ”Med Abraham är du och jag kamrat” (Sv Ps 396:2).
”Varifrån kommer du och vart är du på väg?” Herrens ängel ställer frågan till Hagar som är på flykt. Hagar levde i ett utanförskap i flera avseenden. Hon kom från Egypten och hade kommit till Abrahams hus som Saras slavflicka. Nu var hon på flykt undan sin matmor. Varifrån? Varthän? Utan rötter, utan framtid och på flykt. I den situationen kommer Herrens ängel och möter henne.
Hagar hade gett Abraham det som hustrun Sara inte kunde ge: ett barn, en son. Det blev konflikt. Den gravida Hagar skulle bli det som Sara önskat att hon själv skulle fått bli: en mor. Så började slavflickan se ned på sin matmor. Var det inte tid för henne nu att få en ny ställning? Var det inte rimligt att hon genom barnets födelse skulle bli Abrahams bihustru?
Att en slavflicka kunde träda in i sin matmors ställe och ge henne ett barn var gällande juridisk praxis och social ordning. Men det som hände visar att juridik är en sak, relationer något helt annat. I de nära och intima relationerna kan vi uppleva livets skönhet men det är också i dem vi är som mest sårbara. Dessutom är det inte sällan i de nära relationerna vi gör mest ont. Där ser vi vilka vi egentligen är. Där ser vi att vi behöver omvända oss.
Hagar flyr. Men Herrens ängel finner henne. Det blir en omvälvande händelse för Hagar, så omvälvande att hon säger: Du är Seendets Gud. Hon som kom från och levde i ett utanförskap blev sedd av Herren. Hon som var på flykt blev funnen av honom. Slavflickan som var på flykt blev sedd.
Vänd tillbaka och underkasta dig din matmor, lyder Herrens befallning. Det är inget argument för slaveriet utan en uppmaning att återvända till den plats som är hennes. Ändå är det en uppmaning som inte var lätt att följa.
Han som ger uppmaningen är inte vem som helst. Det är Herrens ängel. I Skriften möter vi många änglar och ibland talas det om en särskild Herrens ängel. Denne möter vi framför allt vid vissa viktiga händelser då Guds frälsarmakt uppenbaras. Herrens ängel är Guds Son som senare, när tiden var inne, föddes av jungfrun. Han som manade Hagar att återvända till Sara är alltså samma person som skulle gå lydnadens väg ända till döden på ett kors. Därför kan också vi i full tillit följa hans maning. Det han manar oss till har han själv redan uppfyllt. Och han har gjort det för oss. Jesu lydnad bär oss i det vi har att kämpa med. Genom den har han sonat den olydnad som vi gjort oss skyldiga till när vi vandrat vår egen väg.
”Varifrån kommer du och vart är du på väg?” Alla ställs vi någon gång inför den frågan. Liksom Hagar är vi sedda av Herren, efterfrågade av hans kärlek. Han som ser oss har uppenbarat sig för oss när han gick lydnadens väg till korset för att där vinna livets seger. I den vill han innesluta oss.
Rolf Pettersson
Präst i S:t Pauli församling, Göteborg