Hur apostlarna läste Lagen, Profeterna och Skrifterna

Ibland kan vi misstänka att apostlarna gör egna tolkningar för att få profetiorna att stämma in på Jesus. Men allt talar snarare för att de följer sin egen samtids tolkningsprinciper. Som en inledning till en serie om hur apostlarna läste Gamla testamentet får vi reflektera över vad det innebär att texterna skrevs i ett judiskt sammanhang för 2000 år sedan.

Jag satt en gång och samtalade med några medkristna om hur en viss profetia i Bibeln skulle tolkas. Vi tog fram ordböcker och kollade grundtexten. Till slut var det en som sa: Det spelar ingen roll vad som egentligen står i denna profetian eftersom min tro ändå inte bygger på Gamla Testamentet. Frågan efter en sådan diskussion tränger sig på: Är det viktigt om Jesus verkligen är den utlovade Messias?

Så länge det bara finns en messiaskandidat kanske det inte är nödvändigt att se efter och granska om profeternas budskap stämmer med denna kandidats identitet och handlingar. Men i ett historiskt, och särskilt ett judiskt perspektiv, där det har funnits och ännu finns flera kandidater, spelar det stor roll vad profeterna har sagt. Vad svarar du den som med full övertygelse hävdar att Rabbi Schnerson är Messias? Ett svar kan vara att Messias skulle födas i Betlehem1, vilket Rabbi Schnerson inte gjorde.

Faran med att förandliga Jesus själv hävdade att hans identitet som Israels Messias skulle prövas utifrån vad profeterna hade sagt.2 Den hebreiska bibeln är därför fortfarande högst relevant. Beteckningen ’Gamla Testamentet’ är egentligen ingen bra beteckning eftersom man lätt får intrycket att det som är gammalt också är ett förbipasserat stadium. Då är det bättre att göra som Jesus, nämligen att referera till den hebreiska bibeln på det traditionella judiska viset: Och han började med Mose och alla Profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.3 På hebreiska brukar man säga TaNaKh som en för kortning på Torah (Lagen), Nevi’im (Profeterna) och Ktuvim (Skrifterna).

Utmaningen för oss som tror att Jesus från Nasaret är Israels Messias är att det inte alltid är självklart att han uppfyller alla kriterierna i de heliga skrifterna. I en av profetiorna som brukar läsas varje jul står det att friden [skall vara] utan slut över Davids tron och hans kungarike4, vilket knappast är dagens verklighet. Det råder inte ”frid utan slut i världen” och särskilt inte i Jerusalem där ”Davids tron” hör hemma.

För att lösa detta problem är det inte ovanligt att förandliga det hela och säga att Jesus kom med en andlig frid utan slut. Det är möjligt att han gjorde, men ’andlig frid’ kan vem som helst påstå sig komma med. Efter att korsfararna härjade och dödade ’i Jesus namn’ är det inte längre självklart att den andliga friden är utan ände.

Vedertagna tolkningsprinciper

Tolkar Jesus själv och hans apostlar sin bibel på ett försvarligt sätt? Eller vänder och vrider de på citaten så att de ska passa in på sin messiaskandidat och legitimerar därmed också andra att göra samma sak?

Låt oss söka svaret genom ett konkret exempel: Vad menas med att Jesus är ”lejonet av Juda stam”?5 Vilken rätt har Nya testamentets författare att identifiera just Jesus som ”lejonet av Juda stam”? Uttrycket kommer från Första Moseboken 49:8–12: Juda, dig skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke, din fars söner skall buga sig för dig. Ett ungt lejon är Juda. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna – vem får honom att resa sig? Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga. Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod. Hans ögon är dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.

Det låter som att Juda, eller hans ättlingar, ska vara erövrare och härskare som kräver lydnad från andra, men samtidigt själva dricker för mycket vin. Har detta med Messias att göra? Är Jesus från Nasaret detta unga lejon?

I rabbinsk litteratur är det typiskt att tal om någon form av regerande samt uttryck som ”i kommande dagar”6 (hebr: ”de sista dagarna”), vinstock, vin, åsna och så vidare syftar på Messias och den messianska tidsåldern. Den rabbinska litteraturen är nerskriven efter Jesus, men de tankar den ger uttryck för var vedertagna tolkningar redan på Jesus tid. Dödahavsrullarna från Qumran (gömda i grottor vid tiden för det judisk-romerska kriget år 66–73 e. Kr.) ger samma intryck. Det finns väldigt många exempel från Nya testamentet på att Jesus och apostlarna använder helt vanliga tolkningsmetoder från sin tid när de tolkar Skriften.

Lagens struktur pekar mot Messias

Har Jesus rätt när han säger: Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.?7 Handlar Lagen (de fem Moseböckerna) om Messias? Tolkade de gamla rabbinerna Lagen rätt när de läste om Messias i den? Har apostlarna rätt när de gör det?

Redan i början av Lagen berättas det om ett fall och en utestängning från Edens lustgård.8 Trots att Gud sa att folket skulle leva9 slutar Lagen med att berätta hur Mose dog innan han fick komma in i landet.10 Detta som ett resultat av att han hade varit olydig mot Gud.11 Mose klarade alltså inte av provet och ändå får han ett betyg som alla kan avundas: Ingen var en så stor profet i Israel som Mose.12 Den bäste misslyckades.

Hela Lagen är en berättelse om olydnad och misslyckande. Israel föll gång på gång. Detta till trots hittar vi särskilt tre sånger med en sorts förord som använder uttrycket ”i kommande dagar”: a) Jakobssången,13 b) Bileamskvädet14 och c) Moses avskedssång.15 Alla tre handlar om ett lejon16 som ska vinna över fienderna.17 Den sista punkten har en viss likhet med budskapet ormen fick i Edens lustgård. 18 Det är svårt att komma runt rabbinernas och apostlarnas tolkning av Lagen: Hela Lagen pekar fram emot en hjälte som ska stå fram ”i kommande dagar”.

För juden först

Det sista jag vill lyfta fram i vårt försök att förstå apostlarnas bibeltolkning är att den hebreiska bibeln särskilt framhäver hur Messias kommer till Israels folk. Hedningafolken ska strömma till Jerusalem.19 Också Nya testamentet riktar sig därför främst till Israel och Juda.20 Jesus och apostlarna håller fast vid att Guds budskap om frälsning först och främst är för det judiska folket.21 Marias lovsång prisar Gud för att Messias skulle komma till Israel och Abrahams barn.22 Sakarias lovsjunger Gud för att han besöker sitt folk Israel.23 Ängeln berättade för herdarna att Messias kommit ”till hela folket”, alltså Israels folk.24 Symeon i templet sa att barnet hade kommit som en härlighet för Guds folk Israel25 och att det var utöver det han också kom för hedningarna. När Jesus träffade på lärjungarna på väg till Emmaus förklarade de sin tro på att Jesus var den som skulle frälsa Israel.26 När Petrus predikar i templet säger han att det var först och främst för ”er” – Israels folk – som Gud lät sin tjänare uppstå.27 Till och med när Petrus predikar för hedningen Cornelius och hans vänner säger han att uppdraget är att förkunna för ”folket”, det vill säga Israels folk,28 även om också hedningen Cornelius fick vara med. När Paulus predikar i Antiokia stryker han under att det budskapet om Guds räddning som han kommer med är till ”er”, de som stammar från Abraham och alla hedningar som fruktar Gud.29 De av hednisk ätt som tillhör Messias hör inte till på ett naturligt vis, utan ”mot naturens ordning”.30

Låt oss sammanfatta vad vi kommit fram till. Att läsa Skriften som apostlarna innebär att 1) vara medveten om att de tolkade profetior enligt vedertagna tolkningsnormer i deras tid, att 2) den hebreiska bibeln i sin helhet och struktur pekar fram mot Messias och att 3) Guds Messias först och främst kom till Israels folk. Alla andra folkslag får vara med som vilda, inympade grenar.31

Andreas Johansson, präst, Haifa, Israel

  1. Mika 5:2
  2. Luk. 24:26
  3. Luk. 24:27
  4. Jes. 9:7
  5. Upp. 5:5
  6. 1 Mos. 49:1
  7. Joh. 5:46
  8. 1 Mos. 3:23–24
  9. 3 Mos. 18:5; 5 Mos. 30:19–20
  10. 5 Mos. 34:4
  11. 5 Mos. 32:48–52
  12. 5 Mos. 34:10–12
  13. 1 Mos. 49, särskilt v. 1 och 8–12
  14. 4 Mos 23–24, särskilt 24:14–19
  15. 5 Mos. 32–33, särskilt 31:29
  16. 1 Mos. 49:9, 4 Mos 24:9 och 5 Mos 33:20
  17. 1 Mos. 49:8, 4 Mos. 24:17 och 5 Mos. 33:20
  18. 1 Mos. 3:15
  19. Jes. 2:2–5
  20. Jer. 31:31–34
  21. Matt. 10:6; Rom. 1:16
  22. Luk. 1:54–55
  23. Luk. 1:68
  24. Luk. 2:10
  25. Luk. 2:32
  26. Luk. 24:21
  27. Apg. 3:26
  28. Apg. 10:42
  29. Apg. 13:26
  30. Rom. 11:24
  31. Rom. 11:24
Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan