I mitt ställe

På detta sätt frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, läser vi i Andra Moseboken 14:30. Frälsning är ett centralt begrepp i Bibeln, både i Gamla och Nya testamentet. Den stora frälsningsgärningen i Gamla testamentet är när Gud befriar israeliterna ur slaveriets Egypten. Efter 400 år av träldom blir Abrahams, Isaks och Jakobs ättlingar äntligen fria. Gud strider för dem så att de kan gå ut i frihet. Från slavtjänst går folket ut i ödemarken för att fira gudstjänst.

Uttåget en modell

Uttåget ur Egypten blir modellen för Guds kommande frälsningsgärningar för sitt folk. Exempelvis profeten Jesaja beskriver befrielsen ur fångenskapen som en ny ökenvandring. Hans budskap är att Gud kommer att handla på samma sätt med sitt folk som han redan gjort, men med en stor skillnad: frälsningen kommer att ske på ett än härligare sätt. I stället för att folket ska irra omkring i öknen ska de gå på en banad väg, ja ödemarken ska till och med blomstra!¹

Om de historiska böckerna oftast beskriver befrielsen ur Egypten som en befrielse ur slaveriet, ur träldomshuset, fokuserar profeterna i sin tur på en annan viktig aspekt. Uttåget ur Egypten var en befrielse från Egyptens avgudar. Därav en uppmaning som denna hos profeten Hesekiel: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar.²

Profetens perspektiv förklarar varför just uttåget ur Egypten är modellen för Guds framtida frälsning. I Bibelns samlade undervisning relateras människans livsvillkor till hennes grundproblem, den otro som fött synd och därigenom skadat relationen till Gud. Jesus själv talar om hur Hjälparen överbevisar världen om synd och härleder denna till just att de inte tror på honom.³

Ett exempel på detta mönster får vi när assyrierna belägrar Jerusalem.⁴ Gud använder assyrierna som ett redskap för sin vrede över sitt folk som hade avfallit från honom och börjat tillbe andra gudar. I den situationen söker kungen Hiskia Herren. Då Herren alltjämt bor på Sion har assyrierna inte någon makt över staden. Gud visar sin trofasthet när Hiskia litar på honom och vänder sig till honom i nödens stund. Vi ser alltså hur mönstret går igen: Problemen börjar med människans olydnad och Guds lösning börjar med hennes frälsning.

Synden som grundproblem

Bland Israels grannfolk försökte man undkomma olycka genom att offra till gudar, men också genom att uttala besvärjelser och förbannelser. I Bibeln varnas det för sådant eftersom grundproblemet för människan är synden i hennes eget hjärta.⁵ Faktiskt finns det ingenting som hon kan göra för att rädda sig själv. Men ingen kan köpa sin broder fri eller ge Gud lösepenning för honom. Hans själs lösen är dyr, den kan inte betalas till evig tid.⁶ Gud visar på en enda väg för den som gjort sig skyldig till synd … döden!

Döden kan människan endast undgå genom att blod utgjuts i hennes ställe. När hon offrar ett djur kan Guds vrede över synden stillas.⁷ Vi ser det i berättelsen om hur Abraham prövas och befalls att offra sin ende son Isak. Guds ängel griper in och hind­rar honom. När Abraham lyfter upp sina ögon får han syn på en bagge som han offrar ”i stället för sin son”.⁸ Offerlagarna i Gamla testamentet bygger på denna bytesprincip: syndaren skonas och får leva genom att offrets blod utgjuts. Jesus och apostlarna bejakar bytesprincipen men undervisar att offren i sig inte räckte. Det krävdes ett frivilligt offer av Jesus för att bringa försoning mellan Gud och människa. Isak, Abrahams ende son, skonades, medan Jesus, Guds enfödde son, gav sitt liv i hans och vårt ställe.

Frälsningen genom tron

Offerinstitutionen byggde på räddning genom tro. Många människor skulle avvisa föreställningen att ett djur kan rena människan från synden. Det var därför ett uttryck för tro när en israelit agerade utifrån den övertygelsen och följde de instruktioner som Gud gett för offren. På samma sätt behöver vi tro att Jesus Kristus var utan synd, men blev gjord till synd för vår skull så att vi kan slippa undan domen och döden.

Davids synd med Batseba är ett exempel som illustrerar detta.⁹ I lagen finns föreskrifter om offer för olika synder, men bara för oavsiktliga synder, inte uppsåtliga. För Davids synd fanns inget offer som räckte. Förkrossad bekänner han den därför i Psaltaren 51 och vädjar om Guds barmhärtighet och nåd. David behöver hjälp utifrån. Han behöver vad reformatorn Martin Luther kom att kalla ”en främmande rättfärdighet”. Profeten Jeremia kommer till både honom och oss med tröstens ord: Det finns en som är rättfärdig, ja en som inte bara är rättfärdig i sig utan också för oss: ”Herren vår rättfärdighet.”¹⁰

Vi ser alltså att såväl folket som kung David sökte Gud i tro. Gamla testamentets förebilder blev inte rättfärdiga inför Gud genom laggärningar utan genom tron. ¹¹ Så är det också för oss.

Vi skulle kunna nämna fler aspekter av frälsningen som går igen igenom hela Bibeln. Den sista jag vill nämna här är dess rumsliga dimension. Gamla testamentets undervisning om frälsningen är nästan alltid förknippad med löfteslandet. I Nya testamentet fullbordas Guds frälsning av människan när hon i det nya Jerusalem står med i den lovsjungande skaran inför Gud. Detta nya Jerusalem fick profeten Hesekiel se i en syn där kopplingen till Edens lustgård är tydlig.¹² Uppenbarelsebokens avslutande skildring av himlen är en beskrivning av denna förnyade stad, detta paradis med tempelkällan som vattnar hela jorden och med livets träd som bär frukt tolv gånger om året och vars blad ger läkedom.¹³

Johannes Hellberg
bibelkunskapslärare, Göteborg

---

1. Jes. 35
2. Hes. 20:7. Se även vers 5–9 för hela sammanhanget.
3. Joh. 16:9
4. 2 Kung. 19
5. Hes. 36:29
6. Ps. 49:8–9
7. 1 Mos. 8:21
8. 1 Mos. 22:13
9. 2 Sam. 11–12
10. Jer. 33:16
11. Heb. 11
12. Hes. 40–48
13. Upp. 22