När Jesus skulle lära lärjungarna att be lärde han dem bönen Fader vår. Vi har också lärt oss bönen och vi ber den. Men ibland blir kanske den goda vanan endast ’ord’. Då behöver vi påminnas om det goda innehållet. Här kan Luthers Lilla katekes vara en hjälp, en dagsaktuell handbok – en bok som Till Liv lyft fram i två tidigare nummer.
Fader vår är helt enkelt en bön om frälsning. De tio buden talar om vad vi ska göra. I trosbekännelsen bekänner vi vår tro på Gud; vad Gud gör och vad han ger oss. I Fader vår lär vi oss hur vi ska be om denna frälsning.
Vem ber vi till?
I bönen vänder vi oss till den Allsmäktige: Skaparen och Frälsaren. Gud är vår Far, vår Far som är i himlen! Många människor ber utan att veta vem de ber till – och känner sig hjälpta av det. Men en kristen ber till Gud som sin Far.
Barn kan ofta få intrycket att vi fäder ”inte vill bli störda”, ”inte har tid just nu”. Men Gud är inte som en frånvarande, tidningsläsande far som inte vill bli störd. Gud är närvarande och har befallt oss att be, något som Luther lägger stark vikt vid. Gud vill att vi ständigt ska komma till honom i bön. Han vill bli avbruten och har genast tid för oss. Därför, säger Luther, ska vi fylla Guds öron med våra rop och böner.
Vad menas med bön?
Jesus varnar lärjungarna för att bara låta munnen gå när de ber: Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det. Och sedan lär Jesus dem Fader vår (Matt. 6:7–13).
Bön handlar alltså inte om att använda många ord eller att vara i rätt stämning eller liknande. Bön handlar i stället om att komma till Gud, eftersom han har sagt att vi får göra det. Bön är att ropa till Gud i nöden.
Lägg fram allt för Gud i bön
I bönen får vi komma till Jesus med allt som ligger oss på hjärtat. Han sorterar inte bort något, utan uppmanar oss att lägga fram allt. I Fader vår ber vi om ett nytt förhållande till Gud, våra medmänniskor och skapelsen. Det är verkligen något stort Jesus vill att vi ska be om.
Är vi alltför försiktiga, så försiktiga att vi inte använder bönens möjlighet? I sin Stora katekes säger Luther: ”Det finns inte något som Gud hellre önskar än att man ber honom om många och stora ting. Däremot blir han vred om man inte frimodigt ber och tar honom på orden i sin bön. Det är som om den rikaste och mäktigaste kejsaren hade befallt en fattig tiggare att be honom om allt han önskade, och varit beredd att ge honom en stor kejserlig gåva, och den narren bara hade bett om en tallrik tiggarsoppa.”
När Gud har befallt oss att be och lovat oss bönhörelse, är det ett uttryck för högmod och arrogans att inte be. Det finns många böner som man kan använda, men Fader vår står i en särställning, eftersom Jesus har formulerat den.
I Fader vår söker vi Guds rike
De tre första bönerna handlar om Guds namn, Guds rike och Guds vilja. Här ber vi: Låt ditt namn hållas heligt, låt ditt rike komma och låt din vilja ske. Detta betonar verkligen att vi i bönen främst söker Guds rike.
Första bönen: Helgat varde ditt namn
Guds namn är i sig självt heligt, men vi ber i denna bön att det skall hållas heligt också hos oss. Låt oss använda Guds namn så som det bör användas, nämligen i bön, lovsång och vittnesbörd, och dessutom leva med det för ögonen.
Andra bönen: Tillkomme ditt rike
Om denna bön säger Luther: ”Guds rike kommer väl av sig självt utan att vi ber om det, men vi ber i denna bön, att det skall komma också till oss.” Det sker när han ”ger oss sin helige Ande, så att vi genom hans nåd sätter tro till hans heliga ord och så lever i honom här i tiden och sedan i evigheten”.
Djupast sett finns det bara två riken: Guds rike och djävulens rike. Varje människa tillhör ett av dem. I denna bön ber vi att vi ska få komma in i Guds sanna och eviga rike och leva där.
Tredje bönen: Ske din vilja, såsom i himmelen,
så ock på jorden
Luther säger: ”Guds goda och nådiga vilja sker väl utan att vi ber om det, men vi ber i denna bön, att den skall ske också hos oss.” Guds vilja är god, men här i världen finns ond vilja och onda krafter – djävulen, världen och vår onda natur. Djävulen försöker med våld och makt förstöra allt som är gott – också Guds goda vilja i våra liv. Inom oss finns starka och onda krafter, som egentligen bara är intresserade av att Guds goda och nådiga vilja ska förtrampas. Därför ber vi: Gud, vår Far, låt din vilja ske här på jorden, liksom den sker i himlen.
Luther talar mycket om det onda och den onde. Han vet av erfarenhet att djävulen inte är att leka med. Ändå är Luther frimodig, inte på grund av sin egen styrka, utan tack vare att han känner honom som han ber till. Psalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg” utstrålar en väldig trygghet mitt i kampen mot de starka motståndarna, detta eftersom Luther vet att den onde är besegrad. Det är inte vår bön som skyddar oss, utan Gud. De tre första bönerna understryker att Fader vår inte är någon ’trivselbön’ utan en ’kampbön’, ett rop till Gud mitt under striden.
Fjärde bönen: Vårt dagliga bröd giv oss i dag
I denna bön ber vi att Gud ska ge oss allt vi behöver för livets uppehälle. Det handlar inte bara om mat och dryck, utan också om skor, kläder, hem, livskamrat, god regering, hälsa, lämpligt väder och fred i landet osv. Här får vi stava på varje ord: Vårt – dagliga – bröd – giv – oss – i dag.
Ärligt och hjälplöst erkänner vi vårt beroende av Gud. Hela livet behöver vi honom. Gud öppnar sin hand och mättar oss (Ps. 104:28).
Femte bönen: Och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåter dem oss skyldiga är
Denna bön handlar om att vi är syndare inför Gud och bara förtjänar att straffas för vår synd. Straffet är den eviga döden och fördömelsen (=förtappelsen). Alla har vi syndat, både mot Gud och våra medmänniskor, i tankar, ord och handlingar. I denna bön ber vi att Gud inte ska se till vår synd och fördöma oss på grund av den, utan förlåta oss. Inför Gud är vi skyldiga, inte bara på grund av våra onda gärningar, utan också eftersom vi försummar att göra det som är gott. Här kommer vi till honom som har gett sitt liv för att betala vår skuld och ber: Förlåt oss!
”Förlåt oss, såsom ock vi förlåter…” Men kommer Gud verkligen inte att förlåta oss vår skuld om inte vi förlåter? Direkt efter bönen Fader vår tar Jesus upp denna fråga: Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser (Matt. 6:14–15). Vår enorma skuld har blivit efterskänkt. Men det är väl inte så att vi kräver vår bror på en struntsumma? Här behöver själavården tala klarspråk.
Sjätte bönen: Och inled oss inte i frestelse
Gud är god och vill oss bara väl. Djävulen är ond och vill oss bara det som är ont. Frestelserna kommer från honom, den onda världen och vår egen natur. Gud frestar ingen, men i denna bön ber vi att Gud skall hjälpa oss när vi frestas. Vi ber att Gud ska beskydda oss, så att vi inte ger efter för lusten till det onda.
Sjunde bönen: Utan fräls oss ifrån ondo
Detta är en bön om att Gud ska bevara oss från allt det onda som kan skada oss till kropp och själ, och att vi till sist får komma hem till den eviga saligheten hos Gud. Det onda kan vara sorg, olyckor, oro osv. Vi ber att Gud ska hjälpa oss och stå vid vår sida, när vi möter så mycket ont här i livet.
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest? Förföljelse, svält eller nakenhet? Fara eller svärd? Nej, säger Paulus, i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss (Rom. 8:35–37).
Fader vår är en öppen och ärlig bön. Vi ska därför inte vara rädda för att tala om för Gud precis hur vi har det. När vi ber ska vi vara lyhörda för Gud. Han varnar oss för frestelser och det som är ont. Att be utan att låta sig vägledas av Herren är att fresta honom.
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen
Bönen slutar med en väldig lovprisning till Gud: Här lovar vi honom som vi just har bett till, och vi bekänner att hans rike, makt och ära är eviga, medan andra riken står och faller. Vi kan inte nog värdera bönen Fader vår. Vårt ”amen” betyder inte ”Bönen är avslutad”, utan ”Det står fast, det är visst, det ska ske”. Amen.
Per Munch, sognepræst, Nyker, Bornholm
Översättning: Gunilla Davidsson