Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud. (Ef. 5:1–2)
Innehåll • mars 2024
- Den ledande tjänaren och den tjänande ledaren, Red.
- Ord till liv • ”Vem är han?”, Peter Henrysson
- Mose som ledare, Johannes Hellberg
- Till Liv-panelen
- Missionsledaren • Vad får det kosta?, Daniel Ringdahl
- Irakiske biskopen vill ge framtidshopp till unga kristna, Mar Chimon Daniel
- Påskreflektioner
- Skärtorsdagen • En himmelsk försmak, Gunvor Vennberg
- Långfredagen • I tacksamhet och förundran, Rakel Smetana
- Påskdagen • Inte slutet – men början, Johannes Heule
- Chef och ledare?, Magnus Hagström
- Jesus säger, Maria Apel
- På fältet • Utmaningar och glädjeämnen, Ioanna Oskay
Varje dag möts vi av, och deltar själva i, olika sorters ledarskap i allt från världsledare som håller tal till nationen, till våra egna vardagliga beslut om vad vi ska äta till kvällsmat. Livet fungerar inte utan ledarskap, men det finns ofrånkomligen bättre och sämre sorters ledarskap.
I Till Livs marsnummer knyter vi samman påsken med det kristna ledarskapet, för de båda sakerna hänger intimt samman med varandra. Jesus är Herre och ledare för Guds folk, och under påsken ser vi hur hans ledarskap förde honom till korset. I Jesu liv blir det så tydligt för oss att ledarskap i Guds rike, i Jesu efterföljd, inte handlar om att vinna framgång och privilegier utan, ytterst sett, om att offra sig själv för att ”ens följare” ska få leva.
Varje människa som utövar ledarskap i någon form, och som vill göra anspråk på att följa Jesus, måste gestalta något av denna självuppoffring. Inte undra på att Jesus beskrev efterföljelsen som att mista sitt liv, och man skulle kunna fråga sig vem som vill vara ledare under de villkoren. Men Jesus berättade inte för oss hur vi skulle vinna framgång utan hur vi skulle likna honom.
Det kan låta som hårda ord, men just därför är det så fint att få knyta samman ledarskapet med påsken. Påsken visar, tydligare än allt annat, att hela världen bärs av Guds kärlek. Jesus går inte till korset för att förverkliga ett självspäkande ideal. Han går till korset eftersom han älskar människan och vill försona oss med Gud.
Tag och läs. Jag hoppas att numret både ska få utmana dig och trösta dig. Glad påsk!