Joh.6:1-13
Ibland undar jag…
Hur kan man få mat ute i en ödemark? Till mer än fem tusen personer? Och hur kan Guds folk få andlig mat i denna världens ödemark? Finns det möjligtvis mat till mig, mat som kan stilla själens hunger och törst? Jag undrar ibland hur det egentligen är med min tro på Jesus. Litar jag på honom? Tror jag honom om något stort och underbart? Är det efter Jesus ”trons öga” spanar? Är det till Jesus min bön riktar sig under vistelsen i livets karga ödemark? Och för resten – hur noga är jag med den andliga kosten? Är det tillräckligt med nutidens ”andliga färdigmat-anrättningar”? Har jag hunger efter det Livets bröd som man äter i stillhet, avsides med Jesus?
Fyra vittnen berättar
De fyra evangelisterna berättar alla om det märkliga bespisningsundret. De har alla av den Helige Ande manats att skriva om detta. De har sett något oerhört i det underverk som Jesus Och Johannes säger: ”Men dessa (tecken) har skildrats för att ni skall tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron skall äga liv i hans namn.” Joh. 20:31.
Jesus gör under!
Det var ett underverk! Hur ska man annars förklara att mer än fem tusen personer fick äta så mycket de ville? De blev alla mätta, och sen blev det tolv korgar över. Han som har all makt i himlen och på jorden kunde välsigna de fem kornbröden och de två fiskarna så att de räckte till och så att det dessutom blev över. Men det var inte bara ett märkligt under. Jesus gjorde detta tecken just med syftet att folket, och du och jag, skulle komma till tro på honom. Markus skriver: ”När han steg ur båten, fick han se den stora hopen. Då kände han medlidande med dem eftersom de var som får utan herde, och han började åter undervisa dem, länge och grundligt.” Mark. 6:34. ”Han talade med dem om Guds rike, och dem som behövde botas gjorde han friska”, säger Lukas. Luk. 9:11. Känner du igen Frälsaren här? Han var inte ute efter att göra sig populär och bli folkets politiske ledare. Nej – han ville överbevisa dem om att Messias nu hade kommit till dem med evangeliet om Guds rike. Syftet med detta underverk, såväl som med alla de andra, var att föda tro hos människorna. Vi ska alltså betrakta underverket i dess sammanhang. Jesus talar med dem om Guds rike, botar deras sjuka och mättar det hungrande folket.
Avsides med Jesus
När Markus berättar nämner han en viktig detalj, som jag ofta har stannat vid. Jesus hade sänt ut lärjungarna två och två. ”Då vandrade de iväg och predikade omvändelse och drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.” Mark. 6:12. När de nu återvände till Jesus var de ivriga att berättaför honom allt vad de hade gjort och lärt ut. Det verkar som om de var helt fixerade vid de framgångar de haft under predikoturen. De var helt upptagna av ”vad de hade gjort och lärt ut”. Mark. 6:30. Så vilar då missionsverkets framgång på människors framsteg? – Nej, det gör det inte. Lärjungarna hade tydligen inte insett att framgångarna berodde på Guds välsignelse. De var sända av Jesus med den Helige Andes kraft. Och därför blev det framgång i arbetet! Och nu säger Jesus något som är avgörande viktigt för alla Ordets tjänare. Han säger: ”Följ nu med mig, bara ni, till en öde trakt, och vila er litet.” Mark. 6:31. Han förde dem avsides. Avsides, ensam med Jesus. Det är en viktig del av missionsarbetet! Det är vila. Det är förnyelse. Det är att om och om igen få lära sig att det inte är jag och min kraft som betyder något. Det är Jesus och hans kraft som ger framgång. Minns nu detta nästa gång du ska förbereda predikan eller bibelstudium! Jesus säger: ”Kom avsides med mig, och vila dig litet.” Lär dig tänka så, att det är inte du som ska disponera bibeltexten och få grepp om den. Nej, precis tvärtom vill Jesus ha det. Det är Ordet och Jesus som ska disponera dig och få grepp om dig! Då kan du få bli till välsignelse för dem som hör dig!
Filippus – Räkna du efter
Jesus satte Filippus och Andreas på prov. Kanske hade de varit de ivrigaste att berätta om verksamheten. Var det därför som Jesus sade: ”Filippus, var kan vi köpa bröd, så att alla dessa får något att äta?” Och när Filippus sett efter i kassan, säger han: ”Bröd för två hundra denarer räcker inte för att var och en skall få ett litet stycke.” Och Andreas menar, att pojken som de träffat visserligen kunde låta dem överta hans matsäck som bestod av fem kornbröd och två fiskar. ”Men vad förslår det för så många?” Joh. 6:5-9. O, vilken mildhet, och vilket tålamod Jesus visade! Vilken vishet och mästerlig pedagogik! ”Själv visste han vad han tänkte göra.” Men nu gällde det Guds ära, människors frälsning, att lärjungarna, och vi, skulle få lära sig något viktigt. Jag undrar om lärjungarna tänkte på vad de fått lära sig denna dag när Jesus senare gav dem missionsbefallningen. Han sade ju så här: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…” Matt. 28:19. Vila er i detta, säger Jesus. Visst är det ofta mycket arbete och hårt arbete i Guds rike. Men du och jag som såningsmän ska bara så ut Ordet på Jesu befallning. Låt oss vara trogna vår Mästare i den uppgift han gett oss! Vi får vila vid hans löfte och släppa bekymren för hur det ska kunna gro, växa och bära frukt.
Tacksägelse – Välsignelse
Och nu blev det vila där i ödemarken. Alla fick sätta sig ned. ”Det fanns gott om gräs på den platsen.” Joh. 6:10.
Min tanke går till Ps. 23: ”Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro…”
Johannes skriver: ”Så tog Jesus bröden, läste tacksägelsen och gav åt dem som låg där. På samma sätt gjorde han med fiskarna, så mycket de ville ha.” Joh. 6:11. Och Markus: ”Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himmelen, läste välsignelsen över dem ochgav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket.” Mark. 6:41.
Ser du här att Jesus har lärt oss att be bordsbön? Bry dig inte om dem som säger att bordsbönen är onödig. Jag har ibland hört att den av någon anledning inte skulle behövas… Mitt svar är, att om nu Jesus har gjort så här, så vill jag göra som han, lära av hans sätt att börja måltiden. Jag tycker att det är bibliskt! Jag tänker också på Ords. 10:22: ”Det är Herrens välsignelse som ger rikedom, och egen möda lägger inget därtill.”
Så blev alla mätta, och det blev tolv korgar över! De tolv lärjungarna fick nu gå med var sin korg och samla ihop överblivna brödstycken. Jag undrar vad de tänkte när de gick där och samlade ihop. Och när de med fyllda korgar stod framför Jesus och mötte hans blick …
Jag är livets bröd
Men de skulle få lära ännu mer. Nästa dag blir de undervisade av Jesus om livets bröd.
Jesus sade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig mer hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” Joh. 6:35. ”Jag är det levande brödet som kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet kommer han att leva till evig tid. Det bröd som jag skall giva är min kropp, som blir utgiven för att världen skall leva.” Joh. 6:35,51.
Mat i ödemarken
Nu är vi framme vid bespisningsundrets djupaste hemlighet. Det handlar om det bespisningsunder som fortfarande är levande ibland oss. Alltså när vi vid nattvardsbordet tar emot Jesu kropp och blod i och under bröd och vin, till våra synders förlåtelse.
Är inte detta hans eget verk ibland oss? Är inte detta ett bespisningsunder av allra ljuvligaste slag?
”Och han tog ett bröd, läste tacksägelsen, bröt det och gav åt dem och sade: Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. På samma sätt tog han kalken efter måltiden och sade: Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för er.” Luk. 22:19–20. Fortfarande samlar Jesus sitt folk omkring Ordet och sakramenten. Här är det han själv, och bara han, som är verksam.
Det är ju ”nådemedel”, där Gud ”genom synliga ting förmedlar osynliga himmelska gåvor”. (Luthers Lilla katekes, stycket 214.)
Till sist
Brukar du vara med vid bespisningsundret? Tar du vara på viloplatserna som Jesus leder dig till? Hur är det med din andliga hälsa där ute i ”vardagslivets ödemark” ? Jag är orolig för att du svälter!
Jag har mött dig som inte kan vara med vid bespisningsundret därför att du har kört fast i bitterhet mot din medmänniska. Kan inte, vill inte förlåta!
Någon gång mötte jag dig som är så väldigt upptagen att du troligtvis inte har tid eller intresse av något bespisningsunder. Det är inte så viktigt för dig mer.
Kära du! Kom tillbaka innan det blir för sent! Jesus kallar dig att återvända. Och vägen heter ånger och tro. Syndabekännelse och förlåtelse. Vinsten är ofattbart stor för dig.
Men om du stannar kvar i ett tillstånd av falskhet blir förlusten i all evighet ofattbart stor!
”Är dig livet så kärt,
Världens vänskap det värt,
att du skulle Guds rike försmå,
när Guds enfödde Son har dig livet beskärt,
och hans död är en borgen därpå?
Se, hur Lammets banér där på Golgata berg
kallar dig i sin blodröda färg!”
Välkommen att få andlig mat till liv i ödemarken !
Lennart Johansson