Ato Milkias Petros är en av ledarna inom Lutherska kyrkan i Etiopien. Bl.a är han sedan ett antal år tillbaka dess kassör. Ato Milkias är också en av de drivande krafterna bakom det utåtriktade evangelisationsarbete i provinsen Arsi som utgår från huvudorten Asella.
Ato Milkias Petros är en av ledarna inom Lutherska kyrkan i Etiopien. Bl.a är han sedan ett antal år tillbaka dess kassör. Ato Milkias är också en av de drivande krafterna bakom det utåtriktade evangelisationsarbete i provinsen Arsi som utgår från huvudorten Asella. Han har skickat ett brev som på ett levande och direkt sätt skildrar detta viktiga och framgångsrika arbete, men som också samtidigt aktualiserar den stora bristen på ekonomiska resurser och vädjar om ökade ekonomiska anslag från MBV. Brevet har från amhariskan översatts av Jens lpsen, f.d. etiopienmissionär, och vi väljer att citera följande:
I låglandet utvidgas det andliga arbetet väldigt mycket. Inne i Asella stad har vi hyrt ett hus som kan fungera som kyrksal och där har vi möten tre gånger i veckan.
Asella församling avlönar för närvarande tre evangelister som tjänstgör i låglandet. Och det hus vi hyr inne i stan betalar församlingen hyran för.
På en plats som heter Adere var det den 15 mars 1997 femton muslimer som i tro hade tagit emot Herren och som därför fick det heliga dopet. Bland dessa finns det två personer som i hela 40 år hade levt som muslimer, nämligen ato Gobona och ato Kedir. De blev alltså döpta efter 40 års liv som muslimer.
Gräshyddan som är kyrkbyggnad i Adere. Huset har skänkts av ato Gobena, men han bor också kvar i det. Församlingsmedlemmarna samlas till gudstjänst i detta hus. Av myndigheterna har vi fått en tomt i Adere där vi kan bygga en kyrka, men på grund av att vi inte har några pengar, har vi inte kunnat göra det än, och därför måste de troende fortfarande samlas till gudstjänst i denna gräshydda. Om vi får pengar är det vår tanke och plan att bygga nästa år.
Ett enkelt skjul på en plats som heter Komboltja. Denna plats i låglandet var den första som muslimerna började på, och det finns massor av hårda shejker (=islamlärare) där.
På denna plats byggde vi först ett hus med grästak som kyrka och bönhus. Muslimerna sa då: ”Ni har förstört hela trakten. Denna religion är inte bra. Ni predikar för barnen och kvinnorna.” Därefter rev de ner det första kyrkhuset och slängde virket och gräset i sjön (Zwai). Men församlingsmedlemmarna gav inte upp. De sa: ”Herren Jesus har sagt: Jag är med er i tider av nöd och elände”, och utan att frukta för muslimerna har de på samma plats byggt detta lilla skjul och har sina gudstjänster där. Lutherska kyrkan har 15 medlemmar i Komboltja. Det var här i Komboltja som muslimerna sa till Per Olof Nilsson och mig, när vi kom körande på vägen: ”Ni har förstört trakten. Ni får inte köra på denna väg!” De stängde alltså vägen för oss och ställde till med problem. Men nu har myndigheterna beordrat dem att inte röra eller störa församlingsmedlemmarna och att dessas rättigheter och religion skall respekteras. Myndigheterna har beordrat bondeföreningen att se till att de får en egen tomt. Dessutom har de utdelat en varning till de bråkande muslimerna.
I Herara Mandoyo finns nu 40 församlingsmedlemmar i Herara Mandoyo. Alla är de f.d. muslimer som blivit omvända till kristendomen. När arbetet växer så här, får MBV:s minskning av vår budget, d.v.s. minskningen av anslagen till kyrkan, oss att förlora hoppet. Lutherska kyrkan har i dag ekonomiska problem. Ato Milkias brev innehåller ett oerhört stort tacksägelseämne – och ett lika stort böneämne.
- Tacka Herren för alla de f.d. muslimer som kommit till tro i detta område!
- Be till Herren, att han även fortsättningsvis går före och att han ger oss de ekonomiska medel som behövs för att understödja ato Milkias och de andra inom LCET i detta livsviktiga arbete!
Ato Milkias avslutar sitt brev till oss med följande tre bibelord: Stadigt hoppades jag på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Ps 40: 2. Och nu, vad hoppas jag på, Herre? Till dig står mitt hopp. Ps. 39: 8. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller väldigheter, varken det som nu är eller komma skall, varken någon makt i höjden eller djupet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre. (Rom. 8: 38–39.)