Glad jag ilar fram med tiden,
och min dag är snart förliden
och med den allt jordens kval.
Aftonklockan snart skall kalla
och Guds barn församla alla
i Guds rikes bröllopssal.
Snart i tron fullbordas loppet.
O, hur sällt att äga hoppet
om en fröjd, som gräns ej vet!
Gud har själv lagt säkra grunden,
då han i den rätta stunden
Sonen gav till salighet.
O, så må min lovsång ljuda!
Må på samma gång jag bjuda
enligt Ordet en och var
fram till livets klara källa,
varur livets floder välla
– såsom Herren bjudit har!
Den som sonen har, har livet,
Så det står i Boken skrivet,
Herren själv har talat så.
Jord och himmel skola falla,
himlens stjärnor alla, alla,
men hans ord skall fast bestå.
När till sist mig döden famnar,
inför Lammets tron jag hamnar,
nöd och lidande är slut.
Synden är av Kristus sonad,
därför blir jag nådigt skonad
och går fri ur trängseln ut.
Alfred Engström, 1929