Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. 1 Joh. 2:1‒2.
Försoningen är Bibelns centrala sanning. Den möter oss i Gamla Testamentets löftesord och förebilder, och den blir verklig i Jesus Kristus.
Försoning är förlikning mellan två parter. Bruten gemenskap med Gud var den allvarliga konsekvensen av syndafallet. Det är våra synder som skiljer oss från Gud.
Synd är skuld, som vi inte kan betala; synd är makt, som binder; synd är anklagande minnen, och syndens lön är döden.
Människans synd gjorde försoningen nödvändig. Guds kärlek gjorde den möjlig. ”Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare” 1 Tim. 1:15.
Just därför kom Jesus till jorden att han skulle ta bort synderna. Och synd fanns inte i honom. Han föddes utan synd. Han levde utan synd, fast han var frestad i allt. Och han dog rättfärdig. Själv utan synd bar han våra synder. Detta förde honom till korset och döden.
Det räckte inte med mindre. Genom sitt heliga liv och sin osjälviska kärlek gav han oss ett föredöme, för att vi skulle vandra i hans fotspår. Men försoningen ligger inte i hans undervisning inte heller enbart i det liv han levde utan också i hans död.
Han som gav sitt liv för oss och uppstod igen från de döda, han är försoningen för våra synder. Och detta gäller alla.
Vad skall vi då göra, när Kristus har gjort allt? Vi skall komma. Kom, för allt är nu färdigt! Vi får komma precis sådana som vi är, bekänna våra synder och genom tron få syndernas förlåtelse, liv och salighet.
Enligt apostlarna är Jesus också vår förespråkare. Behöver vi någon sådan? – Ja, vem av oss har inte syndat? Men visst finns det kraft till seger över synden, kraft att övervinna frestelsen.
Och ändå händer det att vi faller och syndar. När så vårt hjärta fördömer oss och ”åklagaren” anklagar oss, då är det vår räddning – och gott att veta – att vi har en förespråkare hos Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. Han har tagit sig an vår sak.
Han kan inte försvara vår synd; han ursäktar den inte heller. Men han försvarar oss, vårt barnaskap hos Gud, som han har vunnit åt oss genom sitt blod.
Och då synden är förlåten och människan är rättfärdiggjord genom tron, vem kan då fördöma, vem kan anklaga?
”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”, ingen fällande dom (Rom. 8:1).
Martin Svensson Ungdomssekreterare, KUS