Av naturen ligger människan död i överträdelser och synder. Får Gud väcka henne till insikt om syndafördärvet – beskrivet i artikeln ”Vårt Kosovo” i förra numret – börjar hennes kamp mot synden. Lätt nog får hon då för sig att denna kamp måste föras under strängt befäl av Guds heliga lag. Men stämmer det med Skriftens lära?
Av naturen ligger människan död i överträdelser och synder. Får Gud väcka henne till insikt om syndafördärvet – beskrivet i artikeln ”Vårt Kosovo” i förra numret – börjar hennes kamp mot synden. Lätt nog får hon då för sig att denna kamp måste föras under strängt befäl av Guds heliga lag. Men stämmer det med Skriftens lära?
”Den rättfärdiggjorda människan är visserligen fri från syndens skuld, dom och förbannelse, men hon har kvar en annan fiende, som snart kunde göra hela den vunna skatten om intet, nämligen det onda köttet, det inneboende fördärvet, som oavlåtligen vill hålla förbund med djävulen och världen. Fast denna inneboende synd inte tillräknas eller fördömer dig, så länge du förblir i Kristus, så kan den likväl göra något annat ont om den inte i tid angrips och under daglig bättring blir korsfäst och dödad – ett förskräckligt ont: kväva och döda ditt andliga liv.”
Dessa själavårdande ord är skrivna av Carl Olof Rosenius. Han hade upplevt att ”vi alla har den oarten i vår natur att vi i samvetet vill vara trälaktiga och egenrättfärdiga men i levernet fria och laglösa”. Vi glömmer lätt Paulus’ ord: ”Låt alltså inte synden regera i er dödliga kropp, till lydnad för kroppens begär” (Rom. 6:12). Under förra seklets andliga väckelser var den kristnes kamp emot synden ett aktuellt predikoämne, men i våra dagar är det tyvärr inte så. Man hör sällan en rätt förkunnelse om helgelsen. Även de förståndiga jungfrurna slumrar, och världslikställigheten tilltar.
Låt oss därför vakna upp. Det vi först och främst behöver är kunskap om vad vi som benådade syndare äger i Kristus. Står vi inte i nåden (Rom. 5:1), så har vi ingen kraft i kampen mot synden. Det är nämligen Guds nåd som ”fostrar oss att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och leva klokt och rättfärdigt och fromt mitt i en tidsålder som ännu varar” (Tit. 2:11‒12).
GUDS BARN DÖMS INTE EFTER LAGEN
Den troende människan kan glädjas över att vara fri från syndens skuld, Guds vrede, lagens förbannelse och det eviga straffet. Hon är också fri från det onda samvetet och behöver inte leva i ångest och fruktan. Gud dömer inte den som är rättfärdig, och en levande kristen är rättfärdig i Kristus, rättfärdig alla dagar.
Sångaren Anders Nilsson fröjdade sig över friheten i Kristus och sjöng: ”Minns i din goda och onda dag: Som barn du dömes ej efter lag!” (LH 461)
Martin Luther ägde samma glädjeämne. Han utropade frimodigt: ”Varför ska jag räkna mig som syndare och sucka över syndens börda, ja, varför beskyller jag min Herre Jesus Kristus för synd? Han utgavs för våra synders skull och blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom. 4:25).”
Gud ser på sina barn som om de fullkomligt uppfyllt lagen och aldrig begått någon synd. De är förenade med Kristus och äger hans helighet.
VILKEN GRUND BYGGER DU PÅ?
Det finns dock många som kallar sig kristna men som inte har Kristi försoning till frälsningsgrund. De resonerar som fariséerna på Jesu tid. Dessa kände för det första inte sitt medfödda onda hjärta, och de kände för det andra inte till Kristi försoning och rättfärdighet. De sökte efter rättfärdighet hos sig själva. Om de råkade falla i en eller annan yttre synd, menade de att den kunde sonas genom offer. Du kanske resonerar på samma sätt?
En präst frågade en gång en kvinna vilken grund hon hade för tron på syndernas förlåtelse.
– Jag ber om syndernas förlåtelse, svarade hon.
– Ja visst, men har du ingen annan grund för tron på förlåtelse än din bön?
– Jo, jag ångrar också synden djupt.
– Då är alltså dina egna gärningar, din bön och din ånger, den grund du vilar på?
– Låt oss nu tänka oss att du under ett års tid köper en massa varor i butiken nere i byn. Du har inga pengar att betala med, och handlaren skriver upp allt i sin bok. Du är skyldig mycket, när året har gått. Tror du att det då skulle hjälpa om du varje dag gick ner till affären och bad om förlåtelse för det inträffade och tillade att du djupt ångrade alltsammans?
– Nej, självklart skulle skulden ändå stå kvar.
– Ja, och den måste betalas. Men när det gäller vårt förhållande till Gud, säger Bibeln att skulden redan är betald. Det finns många bibelord som vittnar om detta: ”Näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår är vi helade” (Jes. 53). ”Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för oss” (Gal. 3:13).
”AV LAGEN KOMMER ENDAST SYND”
Det är inte vår ånger eller bön som utgör grund för syndernas förlåtelse. Kristus är den grund som är lagd. På honom får syndare bygga sitt hopp och sin tröst. I evangelium finns kraft emot synden men endast där. Lagen ger ingen kraft.
Du sitter fast i träldom och fariseism, om du försöker kämpa mot synden med lagens hjälp. ”Av lagen kommer endast synd, annars har Kristus dött förgäves” (Luther). Detta har sin grund i den oerhört viktiga sanningen att köttets inställning är fiendskap mot Gud. ”Det vill inte böja sig för Guds lag och kan det inte heller” (Rom. 8:7).
”Gud är den som verkar i er, både det ni vill och det ni gör, för att hans goda vilja ska ske” (Fil. 2:13). ”Du måste först bli benådad, bli ‘fri från synden’, innan den sanna helgelsen ens kan påbörjas” (Rosenius).
Paulus skriver: ”Synden skall inte längre vara herre över er. Ni står ju inte under lagen, utan under nåden” (Rom. 6:14). Detta är ett löfte, ingen befallning. Men låt oss inte glömma det stängsel Herren satt runt Sions berg: ”Om ni lever som köttet vill, då kommer ni att dö. Men om ni dödar kroppens gärningar med Andens hjälp, då får ni leva” (Rom. 8:13).
KÖTTETS GÄRNINGAR
”Köttets gärningar är lätta att känna igen. De är otukt, orenhet, lösaktighet; avgudadyrkan, trolldom; fiendskap, gräl, avund, vredesutbrott, självhävdelse; söndring, partiväsen, missunnsamhet; fylleri, utsvävningar och annat av samma slag. Jag säger er på förhand – som jag redan har sagt – att de som gör sådant, de kommer inte att få ärva Guds rike” (Gal. 5:19‒21).
Dessa apostelns ord gäller även dig, och du känner dig kanske träffad. Synden bor alltjämt i vår kropp, och därför ska köttet ständigt korsfästas. ”De som tillhör Kristus har korsfäst köttet med dess passioner och begär” (Gal. 5:24). Det pågår ständigt en kamp mot synden i den troendes liv.
Bland ”köttets gärningar”, som aposteln räknar upp, är det många som är aktuella i vår tid. Självhävdelse, söndring och partiväsen känner vi till, likaså fiendskap, gräl och avund. Otukt, orenhet och lösaktighet tillhör den ogudaktiga världen, men sorgligt nog tränger dessa synder också in bland de troende. Hur många sitter inte framför TV-apparaten och ser på romantiserad otukt och brottslighet, som är ”köttets gärningar”?
Den onda begärelsen bor i allas våra hjärtan, och det är ingen skillnad på oss inför Gud, men jag fruktar ändå för den dagen, då samboförhållanden, skilsmässor, vigsel av frånskilda och andra orättfärdigheter börjar accepteras ibland oss. Professor Fredrik Wislöff varnade redan på 1970-talet. Han använder hårda ord om bl.a. dem som medvetet bryter Guds ordning och flyttar ihop utan att vara gifta: ”De som lever så är inga kristna”, säger han. ”De lever i uppenbar synd.”
HÄMTA KRAFT VID NÅDENS BORD!
Den kristne möter faror överallt. Kampen mot synden kan lätt övergå i lagträldom. Man glömmer ofta bort att lagen varken ska eller kan fordra någonting mer av oss, inte ens det allra minsta, för att vi därigenom skulle bli förklarade rättfärdiga inför Gud. Gud själv fordrar det inte. Men allt som oftast kommer frestaren till oss med den oriktiga uppfattningen av lagen, vädjar till vårt förnuft och säger: ”Det och det måste du göra för att behålla ditt samvete i ro och kunna bestå inför Gud.” Då gäller det att säga bestämt nej. Själafienden kan nämligen utnyttja lagen till att avlägsna oss från Kristus och på nytt tvinga oss ”in under slavoket” (Gal. 5:1).
Det är inte vare sig möjligt eller nödvändigt för Guds fria nådebarn att med vissa självpåtagna gärningar vinna rättfärdighet inför Gud och lugna samvetet. De äger ju redan en fullkomlig, tillräknad rättfärdighet – Kristi rättfärdighet, som inte behöver eller kan förbättras.
Endast i Kristi verk kan en syndare bestå inför Gud och ha frid och ro i sitt samvete.
Det är heller inte så, att vi under den dagliga kampen mot synden emellanåt faller ur nåden och förlåtelsen och på nytt måste bli rättfärdiggjorda. ”Om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus som är rättfärdig” (1 Joh. 2:1).
Men lägg märke till att det också står: ”Ännu har ni inte stått emot ända till blods i er kamp mot synden” (Hebr. 12:4).
Du har endast att ”mitt under syndens dagliga plåga” tillägna dig den en gång skedda rättfärdiggörelsen. Bed om förlåtelse eller om en ny försäkran, stadfästelse och fortsättning på den förlåtelse du en gång tagit emot! Åter och åter igen får du gå fram till nådens tron. Du får ”äta dig mätt” vid nådens bord och där hämta kraft. ”Du bereder mig ett bord emot mina fiender” (Ps. 23, äldr. öv.) När Herren tröstar dig med sin nåd och förlåtelse, får du kraft att stå fienden emot, kraft att kämpa mot synden.
Lennart Axelsson predikant, Bjärnum