Sångarglädje

Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige har sedan gammalt en musikförening – KUM. Här får vi en inblick i dess nuvarande verksamhet.

Jag tänkte att jag skulle ta er med på ett sammanträde. ”Usch, det låter trist”, kanske ni tänker, men det brukar det faktiskt inte bli. Det är sällan man ser några sura miner när KUM:s (Kristna Ungdomsförbundets Musikförenings) styrelse har sammanträde! 10–12 glada amatörer träffas några gånger om året för att jobba med sången och musiken i våra sammanhang (KUS och MBV).

En av dagens punkter är lägesrapport, och Thomas Suki meddelar att Provivas skiva, som kom ut under sommaren, har sålt bra. Sven Hammarberg berättar att KUM:s hemsida har börjat att ta form. Sedan kan Tobias meddela att pärmen ”Lova Vidare” utökar sitt register med hela 30 rykande nya sånger! Denna information mottas med jubel och Rosa får genast i uppdrag att dra ihop ett gäng som kan bunta noterna på Strandhem en lördagsförmiddag.

Under denna punkt meddelades även att några som sjöng i kör för länge sedan har anordnat sångardagar för dem som vill sjunga på nytt. Ett mycket välkommet initiativ, som vi hoppas kan ge mersmak!

Efter en del prat om våra körer Canticum, Tripla, Prim öst och – väst, som vi för tillfället lyckats förse med goda ledare, går vi raskt in på att diskutera framtiden. Syns KUM? När kan hemsidan tas i bruk? Varför kom det inte in några förslag till vår nya logo? Vilken är KUM:s plats i en ny organisation? Ska vi göra en kassett att dela ut gratis på våra fängelser? Ska vi ge ut Sanctus CD? Detta är några av de frågor som diskuteras och många tankar bollas. Kvällen avslutas med att vi ber att Herren, som själv lovat att ta hand om oss, också ska ta hand om våra tankar och planer för KUM och att budskapet om Honom skall slå rot i både dem som sjunger i våra körer och i dem som lyssnar till sången och musiken.

PÅ ÖVNING MED UNGDOMAR

Det är fredag kväll och jag ska nu ta er med till ungdomskören Canticums övning på Missionsgården Strandhem i Örkelljunga. Antalet sångare är runt 30 denna gång men kommer alla, blir det c:a 50 deltagare. Jag kan inte låta bli att känna en viss nostalgi då jag ser alla glada, pratiga, kramiga ungdomar som droppar in vid 19-tiden. Tänk, så många veckor Canticum har fått sätta pricken över i för mig! Att där tillsammans med goda vänner få slappna av efter en hård vecka och få sjunga tillsammans så taket lyfter, det var guld värt.

En av körledarna, Joakim Persson, håller en liten kort bibelförklaring över ett kapitel som alla har läst hemma. Sedan blir det uppvärmning och kören tar skepnad av ett ”friskis och svettis”-gäng som hakat upp sig – jaaajooojaaajoooja. Efter detta pass strömmar de vackraste julsånger emot mig och jag kan bara luta mig tillbaka och längta till körens julkonsert. (Se annons, sid. 27.)

Under fikapausen ställer jag frågan varför man är med i Canticum och svaret är entydigt: Det är roligt att träffa folk och att sjunga tillsammans. Jag sätter mig ner hos Hanna, Jenny och Janna, som alla startat sin sångkarriär i Primkören. De tycker att det är jätteroligt att sjunga med i en stor kör och att man gör det tillsammans. De fortsätter att påpeka att budskapet som kören sjunger inte bara är ord utan har ett innehåll. ”Det är inte alltid man tänker så mycket på det, men då man i andra sammanhang sjunger profana sånger, märker man hur trist och meningslöst det är. Vi har något att sjunga om!” säger en av tjejerna.

Jag ser även två Prim väst ledare, Marta och Rebecka, och passar på att få en liten pratstund. De säger att de behöver Canticum för att få inspiration och ideér för att sedan kunna leda barnen i Prim. De berättar leende om vilken härlig känsla det är att stå framför alla barnen och få med dem!

Innan övningen drar igång igen frågar jag Jocke vad som driver honom att leda kören med allt arbete det innebär. ”Framför allt är det otroligt roligt”, svarar han och fortsätter: ”Det är viktigt att kristna ungdomar får träffas och eftersom de flesta lever i en hård vardag är andrummet de får här nödvändigt.” Han ser även med glädje hur unga människor genom Canticum kommer in i den kristna gemenskapen och får många vänner.

SJUNG PÅ NYTT!

Till sist tänkte jag att vi skulle avlyssna ett samtal med Hanna-Lena Persson, ledare för ”Sjung på nytt”-gänget. Vad är det som händer? ”Jo, den som känner för att sjunga och inte vill vara med i en kör som övar regelbundet kan komma till våra sånglördagar. Vi har i skrivande stund bara haft en övning, och den var mycket trevlig, så häng på alla ni som var tveksamma eller hade förhinder sist! Att sjunga ger en otrolig glädje åt själen och detta håller vi på att tappa bort. Jag tror att vi sjunger alldeles för lite i våra hem – vi har inte tid. För den som vill lyssna på oss och sjunga tillsammans med oss finns det möjlighet vid en lovsångskväll i Hjärsåslilla missionshus i mars -02.”

Ros-Marie Westmark