Kyrkliga traditioner tycks vara mera livskraftiga än de egentligen förtjänar att vara. Inom det nätverk som under tre Linköpings- möten utvecklats bland bibel- och bekännelsetrogna kristna förekommer i dag såväl hög-, gammal- som lågkyrkliga traditionalister.
Kyrkliga traditioner tycks vara mera livskraftiga än de egentligen förtjänar att vara. Inom det nätverk som under tre Linköpings- möten utvecklats bland bibel- och bekännelsetrogna kristna förekommer i dag såväl hög-, gammal- som lågkyrkliga traditionalister. Förkunnarna bland dem är naturligt nog tongivande, och de är i regel starkt medvetna om sina respektive traditioner och håller ganska styvt på dem, något som nu synes riskera att riva sönder nätverket.
Har man då inte funnit en tillräckligt fast gemensam grund att stå på? Är man inte vid det här laget överens om grund och gränser? Varför i så fall låta seglivade men ingalunda oumbärliga traditioner omintetgöra möjligheterna att samverka gentemot de fiendestyrkor som oförtrutet fortsätter att avkristna Svenska kyrkan?
Släpp lite på traditionerna! De högkyrkliga prästerna kunde gärna kliva ner några trappsteg. De är ändå inte vigda till att vara något annat, högre och märkvärdigare än ”Guds Ords tjänare”. De gammalkyrkliga borde kanske betänka att evangeliet, som inte är gammalt utan ständigt nytt och levande, inte får sin auktoritet av prästen, och de lågkyrkliga predikanter som sitter fast i ett invant föreningstänkande behövde ju inte sätta en ära i att uppvisa en antiintellektuell profil.
Tänk, om alla parter ödmjukt ville erkänna sin status som ”onyttiga tjänare” och i glädje över att på nytt ha fått grund och gränser preciserade frimodigt arbeta för Guds rikes utbredande i vårt folk!
Åtskilligt värdefullt ryms förvisso i var och en av de nämnda traditionerna – jämte en hel del gammalt skräp. Släpa inte med skräpet till gemensamma överläggningar! Behåll det i respektive förråd och låt rådslagen berikas av det värdefulla och omistliga!
Framför allt – håll den stora räkenskapsdagen för ögonen! Det kan ge blick för det väsentliga.
Sam-Arne Nilsson, predikant och medarbetare i Till Liv