Det kräver inte mycket insikt för att se att Sverige befinner sig i en kris – ekonomiskt, kulturellt, politiskt (fostrar Sverige längre fram några imponerande politiker?). Och vad värre är: också den svenska kristenheten befinner sig i en djup kris.
Då kan man fråga sig: Vad kan vi göra – som människor, som kristna, i de allmänmänskliga och kristna sammanhang där vi befinner oss? Är det någon mening att försöka göra något? Är det inte lika bra att bara rycka på axlarna och tänka: ”Det tjänar ändå ingenting till, efter oss syndafloden”?
Men som kristna är vi inte kallade till att leva i uppgivenhet eller isolering. Vår uppgift är inte att försöka bli ljus i världen. Redan nu är vi, säger Jesus, världens ljus. (Matt. 5:14.) På modern svenska uttrycks något liknande med uttrycket: ”Kritisera inte mörkret utan tänd ett ljus!” Dvs. – klaga inte, gör något! Frågan är bara: vad? Vad kan vi göra som kristna i de sammanhang där vi befinner oss?
Om vi går till Bibeln finner vi inga detaljerade svar. Däremot ger Guds Ord oss ett antal principer som gäller för alla tider. Själv tycker jag mig ha sett tre övergripande bibliska prioriteringar som gäller överallt. Om man bryter mot dem, blir resultatet oreda och kaos, men för den som följer dem blir resultatet välsignelse.
- Gud före allting annat
Den första prioriteringen poängteras i det första budet och är självklar: Gud måste komma före allting annat. ”Du skall inte ha några andra gudar vid sidan av mig.” (2 Mos. 20:3.) I Matteusevangeliet formulerade Jesus samma sak med andra ord: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6:33.) Vår huvudkallelse är att alltid sätta Gud främst, före allting annat.
- För den som är gift: äktenskapet och familjen före alla andra relationer Som människor lever vi i mängder av relationer – släkt, familj, arbetskamrater, vänner, församlingen osv.
Vilka prioriteringar är det då som kommer näst efter relationen till Gud? För alla gifta finns det bara ett rätt svar, och det är: hustrun/mannen. Egentligen borde detta vara självklart, men tyvärr är det inte så ens bland kristna.
Att relationen till hustrun/mannen är viktigare än relationen till den familj man vuxit upp i, men också alla andra relationer, betonas redan i 1 Mos. 2: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.”
Också inne i familjen finns det en prioriteringsordning – barnen är jätteviktiga, men allra viktigast är faktiskt den egna äktenskapsrelationen.
- Familjen före arbete – och församling!
Som människor och kristna har vi alla en kallelse att fungera i församling och arbetsliv.
Båda dessa sammanhang är viktiga, och det är viktigt att ta sina uppdrag där på allvar. Gud behöver engagerade kristna, och vi har alla en unik utrustning (1 Kor. 12).
Men en sak får vi inte glömma bort: engagemanget i församling och arbetsliv får aldrig gå ut över familjen. Detta visar Paulus bl.a. i 1 Tim. 3, när han talar om församlingsledare: Han skall väl ta hand om sin familj – om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?
Hur din konkreta kallelse ser ut, får du fråga Gud om i bön, och den behöver mejslas ut i vardagskontakter med dina medmänniskor. Men den kan aldrig komma i konflikt med ”de tre prioriteringarna”.
Rune Imberg, rektor på Församlingsfakulteten, Göteborg