Predikan på Pingstdagen av aposteln Petrus

Evangelisten Lukas berättar från Jerusalem: Lärjungarna är samlade till gudstjänst och de blir uppfyllda av den utlovade Helige Ande. Judar, som för högtidens skull kommit till staden från alla världens hörn, dras till gudstjänsten och de blir döpta. Då tar aposteln Petrus till orda, han som inte för så länge sedan förnekat sin Herre. Han talar, troligen första gången för utomstående, om Jesu död och uppståndelse. Men först måste Petrus förklara vad som just har hänt och som väckt så stor uppmärksamhet – läs hans predikan, den gäller även oss icke-judar!

Evangelisten Lukas berättar från Jerusalem: Lärjungarna är samlade till gudstjänst och de blir uppfyllda av den utlovade Helige Ande. Judar, som för högtidens skull kommit till staden från alla världens hörn, dras till gudstjänsten och de blir döpta. Då tar aposteln Petrus till orda, han som inte för så länge sedan förnekat sin Herre. Han talar, troligen första gången för utomstående, om Jesu död och uppståndelse. Men först måste Petrus förklara vad som just har hänt och som väckt så stor uppmärksamhet – läs hans predikan, den gäller även oss icke-judar!

NI JUDISKA MÄN och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

Profeten Joel har ju sagt…

Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera. Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst (Joel 2:28f).

Ni dödade Jesus … men Gud uppväckte!

Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. David säger med tanke på honom:

Kung David såg det!

Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida för att jag inte skall vackla. Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp skall vila i det hoppet att du inte skall lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen. Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte (Ps. 16:8f). Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen (Ps. 16:10).

Vi är vittnen till det …

Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter (Ps. 110:1). Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias. Amen.

Vad ska ni nu göra? Petrus fortsätter: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.

UR APOSTLAGÄRNINGARNA, KAPITEL 2

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan