Amos
Vid mitten av 700-talet före Kristus är profeten Amos verksam i Nordriket. Det är en i yttre mening god tid med fred, välstånd och expansion.
Boken börjar med domsord, som går till storms mot grannfolken för hårdhet och kärlekslöshet, sedan riktas sökarljuset mot Israel. Som Guds förbundsfolk har de ett särskilt ansvar. Detta har de svikit.
I tre svidande strafftal kritiseras sociala orättvisor, egoism och en gudstjänst som endast är ett yttre mönster. Trots att Gud i enlighet med förbundsbestämmelserna försökt att ’väcka’ dem har de inte reagerat och vänt om.
Boken avslutas med fem domssyner, som på ett träffande sätt illustrerar budskapet. Här finns också ett möte mellan Guds budbärare och ’statskyrkoprästen’ Amasja.
Vi får i någon mån lära känna Amos själv i hans brottning med sin kallelse. Litterärt sett är boken ett mästerverk med ett livfullt bildspråk och retorisk mångsidighet. Observera sorgesången över Israel och de tre ’insprängda’ lovsångerna till universums mäktige Skapare. Skakande är dess budskap om att Guds tålamod tagit slut.
Slutorden blir dock en lysande frälsningsprofetia, som förkunnar Guds oförtjänta ingripande till frälsning för folket på andra sidan domen, jämför Apg. 15:16f.
Jona
Detta är en berättande profetbok, fylld av dramatik och överraskningar. Den handlar om Jona, som troligen levde på 700-talet, och hans brottning med sin kallelse. Den handlar också om Guds kärlek.
Jona får det föga avundsvärda uppdraget att gå med bud från Gud till det mäktiga assyriska väldets huvudstad Nineve. Han vill inte utan flyr åt annat håll. Gud hinner dock upp honom och efter en hårdhänt läxa är han beredd att gå. Det visar sig dock snart att hans sinne inte alls är i fas med uppdragsgivarens. Jona förmår inte glädja sig över nineviternas omvändelse.
Boken visar att det utvalda folket inte har ensamrätt till sin Gud. Han vill rädda också hednafolken in i sin gemenskap.
Den som får leva i erfarenhet av att Gud är en ”nådig och barmhärtig Gud” ska också vara redskap för hans kärlek ut i världen.
Jona är, dock inte i sin motsträvighet, en förebild till Jesus och nineviterna blir vittnen till vad som händer när människor tar emot budskapet från Gud, se Matt. 12:40f.
Obadja
Gamla testamentets kortaste bok uttalar kraftfulla domsord över Edom, Esaus avkomlingar, som anslutit sig till fiender som förgripit sig på broderfolket Juda.
Herrens dag kommer då alla jordens folk ska ställas till svars inför universums Herre.
Budskapet till det sargade gudsfolket är att det då på Sions berg skall finnas en räddad skara och att riket skall tillhöra Herren. När Obadja verkade vet vi inte.
Mika
Mot slutet av 700-talet verkar denne profet i Juda rike. Egenartat för boken är att domsord och löften varvas. Tre mäktiga ”hör” inleder domsutsagorna.
Det första domsordet skildrar gudsfolkets mörker – trofasthet, ärlighet och tillit lyser med sin frånvaro – och avslutas med löftet om en kung, som likt en herde ska samla Israel och gå i spetsen för dem.
Det andra ”hör” kritiserar ledarna för att de för folket vilse, inte tar itu med ondska och orätt utan tröstar med Guds löften utan uppgörelse med synden. Avsnittet slutar med ett löfte om en tid när längtan efter Herrens undervisning ska föra folken till Jerusalem och fred ska råda under en herde, som ska komma från det oansenliga Betlehem. Jämför Matt. 2:4f.
Det tredje ”hör” kallar naturen till vittne vid Guds rättegång mot sitt folk. Här hämtar de så kallade Improperierna, som hör hemma vid långfredagens gudstjänst, en del av sitt stoff.
”Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort mot dig?” Avsnittet mynnar ut i löftet om Israels återupprättelse och kommande storhet, och går så över i bön, som landar i lovsång till Gud för hans trofasthet och förlåtande nåd. Genom uppgörelse och dom går vägen till framtid och hopp. Gud sviker inte sina löften till Abraham. Därför tänker profeten under mörkrets tid skåda efter Herren och hoppas.
Mika summerar profeternas budskap: att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud.
Denna sammanfattning av en rätt livsinställning är fortfarande aktuell.
Lars-Åke Nilsson
Präst och BIbelskollärare, Åsljunga