Är det rätt att be för döda människor, något som sker i en del kyrkor? Vad säger Bibeln?
Eric Malm, Växjö
Käre Broder!
Låt oss först påminna oss om hur det har varit ibland oss. Vi bär våra anförvanter i dagliga böner. När någon av dem blir sjuk omsluter vi henne på ett särskilt sätt med förböner. Om hon gått ifrån oss har vi efter dödsfallet i bönen lämnat henne åt Gud. Vi har kanske gjort en sådan bön en eller två gånger. Om vi har samlats vid den öppna kistan, har vi tackat Gud för den nåd han har visat henne och för det goda vi själva har fått genom henne. Och vi har bett Gud styrka oss i det hopp han gett oss i Jesus Kristus. Så har det varit.
Din fråga gäller det som numera förekommer i en del kyrkor att man ber för de avlidna, kanhända med orden: ”Giv dem, Herre, din frid, och låt ditt eviga ljus lysa för dem.” Vad säger Bibeln om detta?
Bibeln lär oss att vi ska leva i förböner. Det står t.ex. i 1 Tim.2: Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagligt för Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.
Gud vill att vi ber för alla vi har att göra med, ber att det skall gå dem väl men framför allt att var och en av dem skall komma till tro, bli bevarad i tro och bli frälst. Detta behöver ske nu, medan han eller hon lever. Det är nu, medan vi är i livet, vi skall ta emot evangeliet, tro på Jesus och bli frälsta. Sedan är det för sent!
Somliga menar ändå att det finns exempel i Bibeln på bön för de avlidna. Man har pekat på 2 Tim. 1:16–18, där Paulus framför en önskan för Onesiforus, som sökt upp Paulus i hans fångenskap. Man har fäst sig vid att aposteln först nämner Onesiforus familj (v. 16) och sedan Onesiforus själv (v. 18). Av detta har man dragit slutsatsen att denne skulle vara avliden. Men troligen är det helt enkelt så, att Onesiforus ännu är på resa. Eftersom andra har svikit Paulus är han särskilt glad för att Onesiforus har sökt upp honom i fängelset. Det är om sådant Jesus har talat i Matt. 25:35–40. Det är det Paulus tänker på när han önskar att Herren skall låta Onesiforus ”finna barmhärtighet från Herren på den dagen”.
Vi kan alltså inte finna stöd i Bibeln för denna praxis att be för de avlidna. I stället kan vi se att den rymmer allvarliga risker. När människor hör sådana böner kan de tänka att det också på andra sidan finns möjligheter till förändring och omvändelse.
I en tid som är influerad av New Age är denna risk dubbelt stor. Men Guds Ord kallar envar att ta vara på tillfället innan det blir för sent: Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag (2 Kor. 6:2).
Till sist: Flera av oss har haft föräldrar och lärare som gett oss hjälp i kunskap och tro. Men nu har de lämnat oss. Det står i Hebr. 13:7 att vi ska tänka på sådana och följa dem efter i tron. När vi besöker deras gravar kan vi bli stilla, tacka Gud för det som vi har fått genom dem och be honom ge oss nåd att följa det i tro och liv.
Gustav Börjesson