Att möta människor i deras utsatthet just där de befinner sig och att då vara en medmänniska som lyssnar, och kanske bjuder på en kopp kaffe – det kan kallas för diakoni. Till Liv har en serie där olika delar av det diakonala området speglas, i församling och i ELM. Den 11 november 2006 knyts allt samman på Åhus Missionsgård i en dag om diakoni. Se program s. 23.
I månadens reportage intervjuas Ebba och Einar Göth, Helsingborg, som arbetar inom Gemenskapen Nytt Hopp för alla.
En solig dag i juli åkte vi till Helsingborg för att träffa Ebba och Einar Göth, som varit med om att bygga upp en gemenskap där, särskilt riktad till invandrare. Innanför dörrarna finns en bokhandel, där vi möter Ebba och Einar. I ett kök intill är det dukat till eftermiddagskaffe. Vi slår oss ner. Med kaffe i koppen småpratar vi om vad diakoni egentligen handlar om.
Vad innebär diakoni?
– Diakoni är att gå med en människa en bit, att lyssna och att dela hennes svårigheter. Det är att möta människor i deras utsatthet på den plats och i den situation där de just nu befinner sig, svarar Ebba och Einar.
– Det är ju precis det ni gör här, konstaterar vi ganska snabbt.
Men vi tar det från början.
Allt arbete började i Guds hjärta!
När Ebba och Einar för fyra år sedan kom hem till Sverige efter en tid i Eritrea, kände de sig inte färdiga att bli pensionärer. De fick en inre kallelse att försöka nå muslimer i Sverige, och så småningom också en yttre kallelse från ELM. Redan i Eritrea lärde de känna muslimer, och denna erfarenhet har de användning för nu.
Gud ledde dem till en lägenhet i ett invandrartätt område. Vägen utanför kallas på skämt för Gazaremsan. Gud har fortsatt att vara med dem. Detta har de bland annat upplevt genom att många har skänkt möbler till lokalen.
– Gud använder vårt undermedvetna, säger Einar. En morgon vaknade han och hade namnet på verksamheten klart: Gemenskapen Nytt Hopp för alla!
Hur kan man nå invandrare?
– Man måste knyta kontakter och det är inte så svårt som man tror, svarar Einar.
Han brukar klippa sig hos en ’invandrarfrisör’, och de handlar alltid frukt och grönsaker i en butik som en annan invandrare har. Det är ett sätt för dem att lära känna nya människor.
Vi märker att Einar och Ebba brinner för sin ’gemenskap’ och att de fått många goda, praktiska idéer.
– Ja, säger Einar. Det är Gud som ger oss dem. Han säger: ”Du Einar, gör nu det här!”
Och ur fickan plockar Einar upp små, inplastade kort som de själva gjort. De innehåller information om Gemenskapens öppettider, telefon, hemsida och radiosändningar. Dessa delas ut till den som vill ha.
Ebba har många exempel på människor de fått kontakt med. Hon berättar att det inte är någon självklarhet att alla invandrare kan komma och gå till Gemenskapen som de vill. Detta är ett stort böneämne.
Radioprogram och bokhandel
Radion är också ett bra redskap när man vill nå ut med evangeliet till människor. Gemenskapen har fått god kontakt med pingstkyrkan, som är närmsta granne. Där får de hjälp med inspelning och sändning av radioprogram. Med hjälp av Norea Radio har de fått tillgång till program på arabiska, och de vill även utöka till farsi och vietnamesiska.
I Gemenskapens lokaler har BV-förlag öppnat en bokhandel. Det är en bra inkörsport till verksamheten. Det brukar dessutom stå en skylt ute på trottoaren om att kaffe serveras till alla som vill ha.
En invandrarpojke som kom in genom dörren blev väldigt intresserad av att lära sig mer ifrån Bibeln. Några dagar efter vårt besök skulle de börja med bibelundervisning för honom. Han var mycket ivrig att få börja studera Bibeln och hade entusiastiskt frågat: ”Får jag komma varje dag?” Tanken är att detta senare ska utvecklas till en bibelstudiegrupp för invandrare.
Varannan torsdag träffas ’fältarbetarna’ och har bibeltimme. Även de som är involverade i arbetet behöver få inspiration och stöd. Dessutom kommer ibland på söndagskvällarna inbjudna gäster och håller föredrag om arbete bland invandrare.
Vi är en gemenskap!
– Vi är ingen kyrka och ingen församling. Ingen förening heller egentligen, utan bara vad som krävs för ordningens skull. Invandrare vill inte vara med i en förening. Vi är en gemenskap! Hur blir man då medlem i denna gemenskap? Genom att komma in genom dörren! Det kostar ingenting, men du blir erbjuden alla möjligheter, förklarar Einar.
Ebba, som är kassör, ser bekymrad ut när hon berättar att ekonomin är kärv och att hon ibland inte vet vad räkningarna ska betalas med. Samtidigt finns det en övertygelse om att Gud hjälper även när det ser mörkt ut:
– Det är så härligt med mission, det är ljust! säger Einar med ett ansikte som strålar. Vi ger inte upp hoppet.
– Här finns nytt hopp för alla! säger de båda glatt. Fler är välkomna hit – också nya medhjälpare!
Vi kommer återigen in på att vi alla har en uppgift i att ta hand om våra medmänniskor. Då berättar Einar om mannen han fick hjälpa till sjukhuset en natt. På vägen hem frågade han Einar: ”Varför gör du detta mot mig?”
Einar svarade först att det ju var för att mannen behövde hjälp. Men när han fick frågan igen svarade han: ”Min Herre Jesus vill att jag ska hjälpa dig.”
Einar fortsätter med eftertryck:
– Vi får inte sluta missionera! Vad skulle ha hänt om Paulus gjort det? Nej, vi har ett fantastiskt budskap om en Gud som älskar alla människor och vill oss alla väl. Låt oss öppna våra gemenskaper för människorna omkring oss!
Helena Andersson, Rakel & Andreas Eklund