Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen. 1 Tim. 6:13–16
I bibeltexten påminns vi om att det är Gud som ger alla livet. Ingenting lever som inte Gud har skapat. I samhället vi lever i finns stora ambitioner att skapa ett gott liv. Vi strävar ständigt efter effektivare metoder och smartare lösningar. Vi avkräver varandra allt högre prestation. Problemet är att det inte verkar lösa problemen. I stället växer de. Allt mer offras på vägen mot effektivitet och välfärd. Människor upplever att de inte klarar att uppfylla kraven på produktivitet. Människor känner sig ensamma. När arbetstillfällen flyttas till låglöneländer saknar allt fl er ett arbete att gå till som gör livet meningsfullt. På egen hand förmår vi inte skapa ett samhälle utan brister.
Gud ville egentligen ett bättre liv för oss. Därför har han gjort det möjligt för oss att få våra liv återupprättade. Tack vare nåden från Jesus är vi i Guds ögon perfekta, trots våra brister. Detta är den goda bekännelsen, som Jesus själv vittnade om när han dömdes till döden av Pilatus. I bibelordet uppmanas vi att bevara bekännelsen. Vi har fått evangeliet som gåva och vår uppgift är att ge den vidare. Det är som en ärvd möbel. I teveprogram granskas och värderas ibland gamla möbler. Experterna lovordar möbler i originalskick. De ska inte vara ommålade, påbättrade eller ombyggda. De ska vara oförvanskade och brukas utan att förstöras. Då bevaras värdet till kommande generationer.
Så är det också med evangeliet. Det är ett arv som vi har till uppgift att vårda och vara rädda om. Vi ska inte förvanska det, försöka bättra på det eller kasta bort det. I stället uppmanas vi att bevara den goda bekännelsen ren och oförfalskad fram till dess Jesus kommer tillbaka, så att fl er människor efter oss kan ta del av det. Även om vi kan uppskatta en möbel vi ärvt, är ett oförfalskat evangelium värt mer. Det handlar om det eviga livet.
Varför är det viktigt att vi bevarar den goda bekännelsen? Tron börjar först när vi börjar bekänna att vi är i behov av nåd. En förfalskad bekännelse ger oss inte en tro som bär. Vi behöver alla bekänna att vi i egen kraft inte förmår leva det liv vi är skapade för, utan behöver ta emot tron på Jesus. Då får vi av nåd ta emot hoppet om ett evigt liv. Det är nämligen Jesus ensam som är odödlig. Hos honom finns det eviga livet utan brister och sorger. I bibeltexten står det att han bor i ett ljus dit ingen människa kan komma. Det vill säga att ingen människa på egen hand kan ta sig bort från allt mörker till ljuset. Ljuset är himmelriket, som ingen människa ännu har sett. Vi behöver hjälp för att ta oss dit. Genom tron på vad Jesus har gjort för oss var och en, tar vi emot tillträdet till himlen.
Guds ord uppmanar oss därför att bevara den goda bekännelsen, så att alla ska kunna få höra om Jesus. Han skänker oss det hopp som alla människor behöver: hoppet om ett nytt liv. Ett liv som inte gör ont eller går sönder. Endast genom att ta emot tron på Jesus blir det livet en dag möjligt. Honom tillhör ära och evig makt.
Bön: Himmelske Fader, tack för att Du gett oss budskapet om nåd. Hjälp oss var och en att ta emot tron på Jesus, så att hoppet om ett evigt liv får spridas bland oss människor. I Jesu namn, amen.
Jonas Fjertorp, Lund
ELM-predikant och lektor i företagsekonomi