REDAKTIONEN •
Frågan om andlig eller kyrklig förnyelse är ständigt aktuell. Det är en fråga om den helige Andes verk och därför något som undandrar sig mänsklig kontroll. Det är i stället en fråga att närma sig på knä. Det utesluter inte att frågan kan ha mänskliga dimensioner. En sådan aspekt är hanteringen av språket i förståelse och förkunnelse av evangeliet. En mycket intressant ledare i danska Budskabet utmanar oss att inte slå oss till ro med de gamla formuleringarna (nr 3-2006). Den är skriven av förlagschefen och redaktionssekreteraren för Budskabet, organ för Luthersk Missionsforening, Danmark, och följer nedan in extenso. Frågan gäller ytterst: Är evangeliet fortfarande relevant och aktuellt? Detta nummer av ”Budskabet” kommer ut med påskens bittra dödsmörker och rena, skarpa uppståndelseljus skinande på ryggen. För inte så många veckor sedan firade vi en av den kristna kyrkans största högtider. Efter festen anmäler sig frågan: Vad var det egentligen vi firade? Själva frågan är bättre än man omedelbart skulle tro,
Jo, för några står standardsvaren ganska säkert i kö: ”Jesu död och uppståndelse”, ”Att Guds vrede drabbade honom och inte mig”, ”Att han segrade över döden”. Det är i och för sig goda svar, och de rymmer djupa sanningar som har frälst människor genom generationerna. Det är alltså inte själva formuleringarna som det är något problem med.
Men när sanningen serveras som standardsvar, sker något djupt olyckligt. Sanningen blir sliten, och en sliten sanning kan vara en existentiell lögn om hjärtat inte är med i det som sägs.
När svaret blir slitet kan man gå tillbaka till frågan: Vad var det vi firade? Vad är meningen med Jesu död och uppståndelse?
Stanna till inför frågan! Vad frågar vi om? Det är ju egentligen en formulering av det obegripliga som vi efterlyser. Det är lite av samma djärva förväntan som ligger bakom när vi i församlingens olika sammanhang ber någon att förkunna Guds ord. Vi ber en person att säga något om det outsägliga, att förklara det oförklarliga. Vi förväntar oss att vårt begränsade språk ska kunna uttrycka Guds obegränsade verklighet. Det är inte lite. Att vi vågar! Det finns som bekant ofta två diken – ett på vardera sidan av vägen. Inom detta område ser det ut ungefär så här: Det första diket kan man kalla ”språkskepticismens” dike: när det nu är så, att evangeliet är obegripligt, kan man lika gärna sluta att försöka göra det begripligt för människor. Man ger upp ordet och säljer språket.
Kanske förfaller man till känslosamhet och mysticism och fokuserar på odefinierbara andliga upplevelser, som man hävdar bättre kan rymma Guds verklighet i kraft av sin diffusa karaktär.Kanske spelar man ut ord och liv mot varandra. Alla ord blir tomma ord; det som verkligen betyder något är hur livet levs. Gud är ju livets Gud. Det är praktisk handling som räknas – all teori är per definition död teori.
Poängen är inte att underkänna andliga och känslomässiga upplevelser med Gud. Inte heller att ifrågasätta att det är där livet levs, som tron tänds. Men där detta betonas på bekostnad av fokuseringen på Guds ord som källa och norm för det kristna livet, där är man i färd med att tömma den kristna tron på dess innehåll. Gud har talat, därför både kan och bör vi också tala.
Det andra diket kan man kanske kalla ”formuleringsfundamentalismens” dike. Där man i det första diket har förlorat tron på ordet, hamnar man här i något som liknar en mekanisk övertro på ordet – eller rättare sagt på vissa bestämda, och ganska få uttryck, som uppfattas som de enda sanna formuleringarna av evangeliet. Resultatet kan bli att trons liv stelnar i teologisk (politisk) korrekthet. Kvar finns bara ett förstenat monument över något som en gång var levande.
Poängen är inte att Bibeln saknar centrum, eller att vi ska undvika att formulera grundläggande sanningar om vår kristna tro. Jag tror emellertid att det är avgörande att vi i vår förståelse och förkunnelse av evangeliet hela tiden arbetar på att återupptäcka och på ett nytt sätt frimodigt formulera de gamla sanningarna – så att vi kan träffas och träffa i hjärtat.
Om man vill undvika dikena är praktisk bibeltrohet en god utgångspunkt. På detta område betyder det bland annat att man måste undersöka och utlägga Bibelns undervisning om betydelsen av Jesu död. Och Bibeln innehåller faktiskt rikhaltig inspiration till levande och textnära tro och predikan. Men utmaningen är ofta att komma nära texten, och inte bara förstå den genom det nedärvda filtret. Det kräver både stillhet och fördjupning – och ja, den helige Andes närvaro – för att kunna läsa vad det faktiskt står i texten, och inte bara vad man trodde att det stod.
Man kan karakterisera Nya testamentets utläggning av evangeliet som centrerad mångfald. Skriften har ett centrum, men det uttrycks på många olika sätt.
Agne Nordlanders enastående bok, Korsets mysterium, lyfter fram fem olika bildspråk – modeller kallas de – som Nya testamentet använder för att tolka Skriftens centrum: Jesu död och uppståndelse. De fem modellerna är: Offermodellen, Återlösningsmodellen, Kamp-segermodellen, Försoningsmodellen och Förebildsmodellen.
Genom att fördjupa sig i det utmärkande för de olika modellerna kommer man närmare inpå den stora bakomliggande andliga verkligheten: Korsets mysterium. Nästan som man genom att läsa olika kartor – klimatkarta, höjdkarta, vägkarta osv. – får en bättre bild av området än genom att bara använda en enda karta. Evangeliets livsskapande landskap öppnar sig – friskt, oförstört, barmhärtigt, högt och djupt.
Här ligger en livsviktig utmaning till den kristna kyrkan: utmaningen att leva av Bibelns mångsidiga framställning av evangeliet. Utmaningen till en flersträngad förståelse och förkunnelse av det enda evangeliet. Utmaningen att ha hjärtat med i det man gör och säger.
Här kan man återfinna svaret på frågan efter festen. För Guds ord är levande. Det kan skärpa en sliten sanning och ge nytt liv åt ett dött standardsvar. Själva orden kan vara ungefär desamma, men i hjärtat har det gjort en evig skillnad.
”Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten. Kom, ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och vin och mjölk utan betalning!” (Jes. 55:1).
(Övers. från danskan av Gunilla Davidsson. Bearb. av red.)