Brinnande brödrakärlek

MARTIN LUTHER • ”Framför allt ska ni ha en brinnande kärlek inbördes, ty kärleken överskyler många synder.” 1 Petr. 4:8

TIDIGARE HAR APOSTELN förmanat de kristna hur de ska leva för egen del. Här säger han hur de ska förhålla sig mot andra människor. Han sammanfattar alla de goda gärningar som vi är skyldiga vår nästa med ett kraftfullt och levande ord – nämligen ”den brinnande kärleken”. Sådan kärlek är nödvändig för den kristne, som måste kämpa och be emot djävulen. Om det inte finns kärlek och enighet– utan vrede och motvilja – blir det inte mycket av med den kampen och bönen. Det lär oss också Fader vår: ”Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.” För hur kan de, som inte bryr sig om den andres nöd, utan är fientliga mot varandra och inte unnar varandra något gott, be för en annan människa? När människors hjärtan är uppretade mot varandra, är bönen redan lagd åt sidan och utslocknad. Därför kan inte heller icke-kristna be, eftersom de är fiender till Guds ord och förföljer de kristna. Den som i vrede, avund eller hat ber Fader vår, han fördömer själv sin bön, då han söker förlåtelse hos Gud och inte tänker förlåta sin nästa.

Men bland de kristna ska det inte finnas en obetydlig, vanlig kärlek, en sådan som även finns bland hedningarna. Utan det ska vara en varm och brinnande kärlek, som inte så lätt kan släckas, utan stadigt brinner vidare. Det är precis som mellan man och kvinna, när verklig äktenskaplig kärlek finns, eller som hos föräldrar till sina barn, när riktig faders- eller moders kärlek finns. Sådan kärlek upphör inte så snart den ena parten är svag, funktionshindrad eller dödligt sjuk. Ju större nöden eller faran är, desto mer rört blir hjärtat och desto starkare brinner kärleken till den andre. Sådan hjärtlig kär lek skall även finnas mellan de kristna, efter som de alla är barn av en Fader i himmelen och sinsemellan bröder och systrar. Ja, de är skyldiga att älska sina fiender och inte önska någon människa något ont. Det är de fina kläder som de kristna inför hela världen ska vara klädda i – enligt Kristi exempel. Kristus har också burit en sådan kärlek till oss, medan vi ännu var fiender till honom. I honom brann den högsta, outsägliga kärlekens heta eld när han gav sig ut för oss alla, för att vi skulle bli försonade med Gud.

Det är en sådan kärlek som S:t Petrus prisar när han säger, att den är så stark och mäktig, att den inte bara kan fördra, utan också skyler all överträdelse (ordagrant: många synder). Med det vill han dock inte säga, att våra synder blir förlåtna och utplånade genom kärleken. Det fordras en annan kärlek för att skyla våra synder för Gud. För det krävs Guds Sons kärlek, som för Gud ensam bär synden. Han har tagit våra och hela världens synder på sig. Genom denna kärlek har han även givit oss ett exempel, så att också vi genom kärlek skall bära och gärna för låta synder som andra människor har gjort emot oss. På det sättet är den riktiga kristna kärleken en dygd som inte talar, eller tänker, något ont om nästan, utan i stället skyler över, inte en eller två, utan många synder. Det betyder att den inte har lust att uppehålla sig vid el ler finna tillfredsställelse i nästans synd. Han förhåller sig som om han inte hade sett eller hört det. Om han inte kan neka det, så förlåter han ändå gärna och förbättrar så mycket han kan. Om han inte kan förbättra det mer, så smälter och fördrar han det i alla fall. Han blir därför inte hatisk eller gör det onda värre. Aposteln vill alltså lära oss, att vi genom kärleken kan fördra och förlåta den andre och skyla hans överträdelse, för att inte något mer ont ska komma av det.

”Gud har av ett och samma blod
allt mänskosläktet danat,
och allas väg han, vis och god,
till samma mål har banat:
På det som barn av samma far
och bröder med varandra
vi under våra prövningsdar
i endräkt måtte vandra.
En tjänarnas tjänare,
kom alla herrars Herre
att frälsa det förtappade,
det större med det smärre.
Och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
”Ni bröder, tjäna så varann,
som jag er alla tjänte!”

MARTIN LUTHER 

Evangelisk själaspis för hemmet
Måndag. Sjätte veckan efter Påsk
Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig
Stockholm 1882. Bearb. av red.

 

Foto: –