Hur bedriver man mission i ett pluralistiskt samhälle, där många människor inte vet vad Bibeln handlar om? Man går i Paulus fotspår och lär av hur han predikade på Areopagen! Läs först Apg. 17:16–34.
I Athen möter Paulus en religiös situation som har flera likheter med vår tid. De intellektuella athenarna anslöt sig till en rad olika världsåskådningar och var ständigt på jakt efter de senaste tankarna och idéerna.
När Paulus missionerar i de judiska synagogorna tar han ofta utgångspunkt i Gamla testamentet, för att visa att Jesus är den utlovade Messias.1 Judarna var väl förtrogna med denna del av Bibeln och Paulus drar nytta av det i sin förkunnelse. På torget i Athen är situationen annorlunda. Där är människorna obekanta med Bibeln. När Paulus får chansen att presentera sitt budskap på Areopagen, platsen där Athens domstol höll till, väljer han därför en annan strategi.
Biblisk verklighetsuppfattning
Paulus ägnar större delen av sitt tal åt att steg för steg bygga upp den bibliska verklighetsuppfattningen, som står i stark kontrast till åhörarnas föreställningar. Han tecknar de stora linjerna: vem Gud är, skapelsen, människan och syndafallets konsekvenser. Parallellt med detta bemöter han skickligt åhörarnas tankesätt. Paulus bekräftar vissa perspektiv hos de grekiska filosofierna och utnyttjar dem som anknytningspunkter. Annat avvisar han eftersom det inte stämmer med Guds ord. Först mot slutet av talet kommer Paulus in på Jesus, och visar på behovet av omvändelse. Här uttrycker han sig ungefär på samma sätt som i de judiska synagogorna.2 Utan Jesus går människan evigt förlorad, men nu erbjuds alla människor frälsning genom tron på Jesus. Bakgrundsinformationen om den bibliska verklighetsuppfattningen är emellertid helt nödvändig för att åhörarna skall kunna förstå evangeliet om Jesus.
Respektfullt anslag
Talets inledning är intressant. Paulus har gått runt i Athen och blivit upprörd när han sett att staden är full med avgudabilder (v. 16). Det ligger nära till hands att tänka att Paulus direkt skulle gå till angrepp mot detta när han får chansen att tala. Och talet innehåller en kraftig uppgörelse med avgudakulten, men Paulus börjar faktiskt med att berömma sina åhörare: Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er (v. 22–23). Paulus går fram respektfullt för att vinna åhörarnas välvilja. Altaret till den gud som athenarna inte känner, blir för Paulus en anknytningspunkt för att presentera den Gud som han känner.
Gud är Skapare och Herre
Efter de inledande fraserna går Paulus in på skapelsen: Gud är den som skapat världen och allt som är i den (v. 24 ). Paulus talar bland annat till stoiker på Areopagen. Dessa hade en panteistisk syn på tillvaron, det vill säga de ansåg att naturen var besjälad av ett gudomligt väsen. Paulus gör upp med denna tanke genom att visa att Skaparen är skild från det skapade.
Paulus fortsätter: Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt (v. 24–25). Gud är Skapare och Herre över himmel och jord. Det är därför meningslöst att försöka begränsa eller fånga in Gud i människogjorda byggnader eller strukturer. Paulus talar till åhörare som är polyteister. Enligt deras tankegång samarbetar gudarna och människorna, och gudarna har behov som människorna måste tillfredsställa. Nej, säger Paulus, Gud är den som än i dag upprätthåller sin skapelse och han är inte beroende av människor för att klara detta.
Människans ursprung och läge
Därefter är det människan som står i fokus. Gud har av en enda människa skapat alla människor och folk (v. 26). Alla människor på hela jorden härstammar från den första människan, Adam (en tanke som för övrigt återkommer i flera av Paulus brev, se exempelvis i Rom. 5). Gud har gett människan tider och gränser, med ett bestämt syfte: för att de skall söka Gud (v. 27). Nu börjar det hetta till. Paulus påstår att Gud inte är långt borta från någon människa och att de flesta inte vill ha med honom att göra. Detta är den allvarliga konsekvensen av syndafallet.
För att beskriva den bibliska verklighetsuppfattningen utnyttjar Paulus flera citat som är välkända för åhörarna, exempelvis ”vi är av hans släkt” (v. 28). Detta är ett citat av den stoiske filosofen Aratus (ca 300 f. Kr.) och handlar egentligen om den grekiske guden Zeus. Paulus tar det välkända citatet och visar att detta uttrycker något som även är sant om Gud.
Omvändelsens nödvändighet
Även om athenarna inte känner Gud, finns det ett och annat i deras tro som faktiskt ger uttryck för det som Bibeln talar om. Paulus bekräftar detta respektfullt, men fortsätter sedan med en kraftig uppmaning till omvändelse: Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig (v. 30). Här är Paulus framme vid konklusionen. Athenarna är visserligen mycket religiösa, men all deras gudsdyrkan är djupast sett ett uttryck för att de inte känner Gud. Här vänds det beröm som Paulus inleder med till en anklagelse. Athenarna känner inte Gud och måste därför omvända sig för att inte gå evigt förlorade. Det vill säga: att de bekänner sin synd mot Gud och tar emot syndernas förlåtelse genom Jesus.
En yttersta dom
Paulus fortsätter: Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda (v. 31). Först här, alldeles till sist, introduceras Jesus. Paulus har byggt upp den bibliska verklighetsuppfattningen genom att beskriva skapelsen, syndafallets konsekvenser, människans beroende av Gud och behov av omvändelse. Mot denna bakgrund kan han nu berätta om Jesus. Visserligen nämns inte Jesu namn, men det är helt uppenbart vem Paulus syftar på.
Jesus, den uppståndne, ska döma
Två saker är utmärkande för hur Paulus presenterar Jesus. För det första undviker han inte att tala om uppståndelsen, trots att uppståndelsen var en orimlig och anstötlig tanke för de flesta greker. För det andra talar han om Jesus som den som skall döma alla människor på den yttersta dagen. I grekisk filosofi fanns inte någon tanke på en yttersta dom, så även detta måste ha varit mycket anstötligt för åhörarna.
Paulus blir avbruten när han kommer till uppståndelsen. Det blir för mycket för en del av åhörarna och de vill inte höra mer. Samtidigt står det att några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till (v. 34). Det var inte förgäves att Paulus missionerade på Areopagen!
Nutidsmänniskan och evangeliet
Sammanfattningsvis ser vi att Paulus gör allt han kan för att det bibliska budskapet skall bli begripligt för åhörarna. Han söker anknytningspunkter hos åhörarna och gör stora ansträngningar för att anpassa sin framställning till åhörarnas förkunskaper. Samtidigt gör Paulus inga som helst kompromisser när det gäller evangeliets radikala innehåll, Jesu uppståndelse och omvändelsens nödvändighet för att man inte ska gå evigt förlorad. Detta är utmaningen även för oss i dag i mötet med nutidssvenskar som inte känner Jesus.
Henrik Åström
Informatör och predikant, Mölndal
Läs mer i Begrunda nr 2/2007 – där diskuteras kristen mission i ett pluralistiskt samhälle utförligare utifrån Paulus tal på Areopagen.
Se www.tillliv.se eller mejla prenumeration.tillliv@hotmail.com.
- Se exempelvis Paulus tal i synagogan i Antiokia, Apg. 13:13–52.
- Jfr Apg. 17:30–31 med Apg. 13: 30–41.