Månadstur. Att resa på tur – vad är det? Månadsturer/stugmöten är en mycket gammal verksamhetsform inom ELM Syd. De första regelbundna månadsturerna började 1865, men redan innan dess samlades man sporadiskt i stugorna för att höra en predikan eller läsa något av C.O. Rosenius. Här får vi nu hälsa på under ett stugmöte i Gyllsjö i nordvästra Skåne, en plats där man tidigt började med månadsturer.
En mörk novemberkväll beslöt jag mig för att köra till Gyllsjö, en liten by en dryg halvmil nordöst om Klippan. Där hade jag tänkt vara med på ett stugmöte hos Birgit och Rune Månsson, som tog emot och hälsade välkommen i dörren. Innan mötet började passade jag på att ställa några frågor till Rune.
Hur många år har det varit stugmöten i ditt hem?
– I början växlade stugmötena här i Gyllsjö mellan många olika hem. Även farfars hus, där vi nu bor, var med i den turordningen. Från 1930 har här i huset varit stugmöten varje månad, men de sista åren bara varannan.
Vad är ett stugmöte?
– En samling kring Guds Ord, i de flesta fall med en besökande predikant. Oftast mycket sång, och god samvaro kring kaffebordet.
Vilka kommer och hur många brukar samlas?
– Det är grannar och vänner – vi brukar ringa och bjuda in folk. Antalet varierar mellan åtta och tjugofem personer. Rekordet här är 36 personer, med alla barn inräknade.
Tycker du det är någon skillnad på stugmötena i din barndom och i dag?
– Samma Guds Ord predikas nu som förr, men samvaron är lite friare i dag. Till exempel förekommer det oftare nu att de närvarande föreslår sånger och att man har frågor till predikanten som leder till samtal vid kaffebordet.
Tycker du att denna verksamhetsform ska fortsätta, och varför i så fall?
– Ja, av två skäl. Det är en billig lokal, och tröskeln för de inbjudna känns inte lika hög som i ett missionshus.
Har du något särskilt minne från ett stugmöte som du skulle vilja berätta om?
– Med stor tacksamhet till både Gud och människor har jag många ljusa minnen från stugmöten här i mitt hem. Ett minne har jag som helt liten. Det var August Rantzer som predikade och han talade över texten om kopparormen. Efter predikan satte han sig vid orgeln och spelade och sjöng ”En blick på den korsfäste livet dig ger”. Den sången grep mig, och många gånger har jag sen dess föreslagit den sången vid våra samlingar.
Efter en god predikan av Anders Selander över Jesaja 12 bjöds det som vanligt i detta hus på kaffe och kakor. Då tog jag mig för att intervjua några av dem som kommit till stugmötet denna kväll. På min fråga om varifrån dessa drygt 20 åhörare hade kommit fick jag svaren: ”Klippan, Östra Ljungby, Stidsvig …” – och en kom till och med ända från Skälderviken. I Gyllsjö, som bara är en liten by långt in i skogen, samlas man alltså från många orter till stugmöten.
När jag frågade varför man körde till stugmöte, fick jag till svar: ”Det är rogivande.” ”Man vill höra ett rent och klart Guds Ord.” ”Man behöver syskongemenskapen.” Det visade sig också att det bland de närvarande fanns både kyrkfolk och EFS-folk. Och på min fråga om de tyckte att sådana möten skulle fortsätta fick jag till svar ett enhälligt: ”Ja, absolut!”
Efter att vi sjungit ett flertal sånger avslutade Rune Månsson med bön. Innan vi skiljdes åt uttryckte han för mig sin bestämda uppfattning att det aldrig är förgäves att så ut Ordet. ”En själ vunnen för Guds rike är mer värd än allt i hela världen …”
Bertil Henriksson, ELM Syd