Helgat varde ditt namn. Matt. 6:9
Detta är det första vi ska be om: Fader, må nu ditt namn bli helgat.
Egentligen är vi omgivna av Guds namn. Det sitter på allt som han har skapat. Eftersom Gud har frambringat det, är det stämplat med hans namn. Stämplat – här tänker jag på hur jag som barn blev nyfiken på vad den där stämpeln ”Made in …” kunde betyda. Jag hade funnit den på min leksaksbil, och jag hade sett den på verktyg som ”de stora” använde. Jag visste inte hur de främmande orden uttalades. Men när jag frågade fick jag veta att det var en stämpel som visade varifrån varan kom. Tillverkaren hade satt sin stämpel på den. Så är det nu med allt omkring oss, det är ”made by God”. Det är stämplat med Herrens namn. Verket ärar sin Skapare:
Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen (Ps. 8:2).
Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände (Ps. 19:2ff.).
Så är det. Allt som omger oss, allt på jorden, ja allt i universum ger ära åt Herrens namn. Så var det också med oss människor från början. I begynnelsen, när allt var gott, var också vi med i den stora kören som ärar Herrens namn. Men så kom ormen och förvillade oss. Han inbillade oss att vi kunde bli som Gud (1 Mos. 3:5).
Det är denna lögn som präglar världen. Människan söker göra sig ett namn (1 Mos. 11:4). ”Se vad vi kan, se på vår teknik, se på våra resurser.” Så låter det. Men samtidigt hör vi larmklockor ringa. På det globala planet är det miljöförstöringen. På det personliga planet är det stress och utbrändhet, vilsenhet och oro.
Mitt i detta har något hänt. Gud har sänt sin Son. Han har blivit människa. Han har gått i vårt ställe. Han har tagit vår skuld på sig. Han har sonat vår skuld. Nu kallar han oss till sig. Om vi tror på honom blir vi rena och rättfärdiga. Vi blir Guds barn på nytt. Vi får säga ”Far” till Gud. Förut har vi varit borta. Nu är vi hemma. Förut har vi levt vända ifrån Gud. Nu har vi vänt om till Gud.
Därmed börjar något nytt. Förut har vi levt vårt eget liv. Tänkt på vårt eget. Nu börjar livet med Gud, vår Far. Nu kallar Gud oss att tjäna honom.
Här kan vi påminna oss hur det var när vi första gången fick en anställning. Kanske var det ett sommarjobb. Vi minns hur det kändes – det var något särskilt. Vi kom in i firman! Vi fick kläder med firmans namn. Vi fick uträtta än det ena och än det andra – i firmans namn. Vi fick ta emot pengar. Vi fick lämna kvitto. Vi fick använda firmans stämpel. Så var det hela vägen – det vi gjorde gällde firman. Om vi skötte oss väl fick firman heder av det. Ifall vi sumpade något gick det ut över firman.
Nu är det på samma sätt när vi omvänder oss och kommer tillbaka till Gud. Han tar oss i sin tjänst. Varje dag är en dag i hans tjänst. Vi får ta på oss Kristus-dräkten. Därför – när vi börjar behöver vi be: Fader, må nu ditt namn bli helgat i dag.
Ty här är vi nybörjare, här är vi lärlingar. Herren måste tala om för oss hur det går till hos honom. Vi måste lyssna på honom. Leva i hans ord. Förut har vi följt världen. Men nu är vi i Guds tjänst! Vi ska låta Guds Ande förvandla oss, så att vi kan ”pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom” (Rom. 12:2).
Ja, så är det. Dag för dag behöver vi be: Fader, må nu ditt namn bli helgat!
Gustav Börjesson, prost, Sätila