Grymt tryggt!

Vad är en herde för något? Det undrade för något år sedan en konfirmand när vi skulle läsa Herdepsalmen, Psaltaren 23, under andakten. Jag lät frågan gå vidare till de andra i gruppen – ingen verkade vara säker på svaret!
I Bibeln är det vanligt att likna Herren Gud, och framför allt då Jesus, vid en herde! Det är en riktigt bra och talande bild – men den är knappast modern och för yngre är den inte självklar. Det är inte så många av oss som har träffat riktiga herdar. För dagens bibelläsare är nyanserna i texterna om Herren som vår herde inte alls lika självklara som för dåtidens. Man kan fundera över vad Bibeln och Jesus hade använt för bild i dag för att förmedla samma budskap? Ändå är det nog inte svårt att greppa själva huvudpoängen i texterna, där vi liknas vid får och Herren vid herden.
Åter till konfirmanderna. Vi läste Psaltaren 23 till­sammans, och sedan bad jag dem fundera tyst en stund över vad de tror att psalmen vill lära oss om hur det är att låta Herren vara ens herde. (Slå gärna upp den och läs själv innan du läser vidare här!) Svaret blev, med deras språk: Grymt tryggt!
Mitt i prick! Texterna som beskriver Herren som vår herde är laddade med trygghet! Herden känner fåren, han vet om och kan förutse farorna, flyr inte när hoten blir verklighet, kan leda till trygga platser, goda betesmarker och vattenkällor. Han söker efter dem som springer bort, och om det behövs så bär han dem i sin famn – det råder ingen tvekan: texterna där Herren beskrivs som vår herde vill förmedla att det är tryggt och stort att få vara ett får i Herrens hjord! Eller med barnvisans ord: ”Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär. Över berg och djupa dalar, upp till himlens ljusa salar. Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär!”
Samtidigt ska vi nog konstatera att det finns en risk att vi romantiserar herdebilden alltför mycket. Tänk på de gamla söndagsskolebilderna – Jesus bär det vita, ulliga lammet på sina axlar i vackrast tänkbara landskap. En så romantiserad bild av herde-får-tillvaron stämmer knappast med verkligheten eller med våra egna erfarenheter av vad det är att vara ett Jesu lilla lamm. Inte ens med den bäste Herden är det alltid så enkelt att finna gott andligt bete. Många faror lurar, olyckor sker och gräset tycks ofta grönare på andra håll.
Livet är inte alltid en idyll! Men herdebilden lär oss att i en otrygg värld är det ändå nära Jesus som vi har det bäst. Och Herrens får kan se fram emot den allra bästa tänkbara framtid – de har löftet om att en dag få bo i Herrens hus för alltid!
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav de tröstar mig! (v. 4)

Bön: Tack, Jesus, för all din godhet och nåd mot mig, och för tryggheten hos dig. Hjälp mig att alltid känna igen din röst, hålla mig nära dig och följa dig.

Fredrik Carlsson, präst, Hanaskog