Jag trodde på förhand att läkarbesöket skulle vara snabbt överstökat eftersom jag alltid känt mig så frisk. Egentligen förstod jag inte alls varför jag hade kallats till denna undersökning av hjärtat, men nu får läkarens frågor mig att skruva på mig lite där jag sitter.
– Har dina tankar varit goda? Har du älskat din nästa som dig själv? Är du fri från bitterhet?
Jag erkänner att det kanske blivit lite sämre med orken på sistone, men skyndar mig att tillägga att jag i varje fall är friskare än många andra. Läkaren går vidare med en kroppsundersökning och jag blir oroad när jag ser hans bekymrade blick.
– Säg bara vad jag ska göra för att bli frisk igen! utbrister jag innan han hunnit säga något.
Herren, min läkare (2 Mos. 15:26), ger mig tio restriktioner att följa och när jag går hem känner jag mig motiverad att kämpa för att få ett friskt hjärta.
Dagarna går och jag blir i stället tröttare och tröttare. De stunder jag försöker följa restriktionerna noga mår jag bara sämre och jag får sådan lust att handla tvärtemot vad min läkare har sagt (Rom. 7:7–10). Till slut är jag så svårt sjuk att det till och med är jobbigt att ligga ner i sängen. Herren, min läkare, söker nu upp mig och behöver bara se på mig för att ställa diagnosen:
– Ditt hjärta är bedrägligare än allt annat, det är obotligt sjukt (Jer. 17:9).
Jag gråter av smärta och rädsla för döden när det plötsligt blir tumult inne i rummet. Jag uppfattar som i en dimma att man hittat en hjärtdonator och hör läkaren säga:
– Jag ska ta bort stenhjärtat ur din kropp och ge dig ett hjärta av kött (Hes 36:26).
Hur det hela egentligen går till kan jag inte förklara, men när jag vaknar upp säger läkaren att hans egen Son tagit mina smärtor och mina sjukdomar och att jag nu är friskförklarad (Jes. 53:4). Han säger att hans Son har dött för mig, men att Han nu lever igen. Jag kan inte tro att det är sant förrän jag ser läkarens Son stå framför mig, livs levande. Sonen visar mig sina operationsärr och jag tror läkarens ord. Jag har fått livet tillbaka, jag är frisk igen! Jag faller ner för Sonens fötter och utbrister:
– Min Herre och min Gud! (Joh. 20:28.)
Linnea Åström