Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folken. ur Apg. 6:8–15
Annandag jul verkar bryta den glada stämningen från Juldagens änglasång med budskapet om Messias födelse. Men det är bara skenbart så – Stefanos, martyren, är ett exempel på det. Hans namn betyder ”krona” eller ”krans” och antyder en upphöjd ställning – egentligen seger, övervinnande. Det ser knappast ut att passa in på honom, om vi tänker på det slut hans jordiska liv fick. Man slog ihjäl honom med sten, rått och brutalt. Men i inledningen till episteln på Annandag jul finns det en vers som kastar ljus över det som sker.
Stefanos, den ’bekransade’, är upphöjd och ärad – han är nämligen ”fylld av nåd och kraft” (Apg. 6:8). Det är därför han kan bära fram vittnesbördet om den korsfäste och uppståndne. Stefanos talar och handlar i nåd och med kraft. Därför är upplösningen av händelsen så fantastisk. Döende ser han mot himlen och han ser Guds härlighet. Men han ser också Jesus, som han med frimodighet vittnat om.
Jesus står på Guds högra sida. Han har alltså försvararens position, om det vore en rättegång. Jesus försvarar sitt vittne, och därför spelar det inte längre någon roll att man berövar vittnet det jordiska livet. Han är redan krönt med segerns krans – han är verkligen Stefanos, bekransad. Det är den levande Herren och Frälsaren som hälsar honom välkommen, välkommen som segrare.
Stefanos var en driven debattör. Hans tal var lett av Helig Ande. Ingen kunde slå honom när han argumenterade för att den Jesus, som helt nyligen blivit avrättad med hjälp av den romerska makten, är Guds Messias, den Rättfärdige som skulle komma (Apg. 7:52). Stefanos väjer inte för sanningen: ”Ni har förrått honom och blivit hans mördare.”
Kunde Stefanos undvikit att bli ihjälslagen? Frågan är bara teoretisk. Men vi kan se vad avrättningen ledde till.
Den Uppståndne hade sagt att evangelium först skulle förkunnas i Jerusalem och sedan i Samarien. Någon måste gå till Samarien och tala om för de av judarna så föraktade samarierna, att Gud sänt Messias, Jesus Kristus, och att han fullbordat frälsningens verk. Och att vad han har gjort i högsta grad också gäller samarierna. Apostlagärningarna visar oss att Filippos är den som går in i den uppgiften. Säkerligen skulle inte någon av de namngivna grekisktalande judarna tänkt sig att lämna Jerusalem. De hade ju betydelsefulla uppgifter där. Nu måste de fly för att inte dela Stefanos lott.
En följd av Stefanos martyrskap blir således att evangelium om Jesus förs ut från Jerusalem. Det är inte längre en strikt judisk företeelse. Den Uppståndne förkunnas inte längre bara i den stad där Han blev dödad. Hans död och uppståndelse gäller hela mänskligheten. Den snabba flykten från centrum i Jerusalem bidrar till att evangeliet sprids. Sett ur detta perspektiv är det brutala dödandet av Stefanos ett led i evangeliets framväxt.
Annandag jul är alltså en segerns dag, med tydliga symboler – Stefanos, segerkrans och Jesus som försvararen av sitt verk. Detta ger Stefanos kraft att böja knä och be om förlåtelse för dem som slår ihjäl honom. Vi kan ana men kanske inte helt förstå vilken utrustning Stefanos hade. Han var ”full av nåd och kraft”.
Annandag jul visar oss bland annat att den som Jesus vill och behöver använda för en uppgift, den utrustar han också med vad som behövs för uppdraget.
Bön: Tack, Himmelske Far, för att du vill använda oss att vittna om Jesu död och uppståndelse, och för att du också vill utrusta oss inför uppgiften. Tack, Jesus Kristus, för att du finns vid vår sida. Tack för berättelsen om Stefanos och hans frimodiga vittnesbörd!
Helge Lundh, präst och ELM-predikant, Hässleholm