– Inte före halv åtta på kvällen!
Det var svaret på frågan när vi kunde träffas för en intervju.
– Varför det? undrade jag så klart nyfiket.
– Det är nog fint väder och då är det först läge för fiske!
Detta var utgångsläget för intervjun.
Och så kommer kvällen, jag har städat undan pizzakartongen, bockat av vilka frågor jag vill ta upp och satt på en kanna kaffe. Lagom till utsatt tid knackar det på dörren och jag välkomnar in en man klädd i keps och vårjacka, prydligt skägg och med en välansad men fullt igenkännbar småländsk dialekt.
– Blev det någon fisk? undrar jag.
– Nej, träffade ett par vänner i eftermiddag, så det blev ett långt samtal i stället.
Intervjun som blir ett samtal
Det är Martin Svensson jag möter. Fisket – i dubbel bemärkelse – är ett av de drag (!) som utmärker honom. Martin, född och uppvuxen i Markaryd i södra Småland, kom till Kristianstad när han var 21. Det var 17 år sedan.
Martin berättar att det var Rune Gustavsson i Lund som ringde honom och berättade att det behövdes en ungdomsledare i Kristianstad, och att tanken var att Martin skulle gå in i den uppgiften. Så blev det i ett år, och sen blev Martin kvar i Kristianstad och läste till 1–7-lärare på högskolan åren 94–97. När han efter sin lärarexamen var med i bönearbetet för nya ungdomsledare växte kallelsen fram inom honom själv. Så våren -98 började Martin åter som ungdomsledare, för att sedan på hösten gå in i kallelsen som ungdomssekreterare – att leda ungdomsarbetet och handleda ungdomsledarna – och i den tjänsten står han fortfarande, 13 år senare.
Martin återkommer ofta till begreppet kallelse, hellre än begreppet jobb eller arbete. För det är något mer.
– Det berör och tar hela mitt liv i anspråk. Det går inte att skilja liv och arbete åt.
– Finns det någon ungdomsväckelse?
– Jag hade från början ett fyraårsperspektiv – jag skulle få följa de 15-åringar jag mötte på skolorna och i ungdomsgrupperna fram till studenten. Nu har jag fått följa dem i ytterligare tio år. De har börjat arbeta, bildat familj, fått barn.
När jag ser tillbaka på de första åren på 2000-talet fanns det en särskild glöd hos många ungdomar. Det var okej att vara from, naturligt att läsa Bibeln – och flera blev förebilder för andra. De drog med varandra till läger och bibelstudier. För en ledare är det oerhört mycket lättare när ungdomarna drar varandra.
I dag lever vi, och ungdomar i synnerhet, i en totalt uppskruvad tid. Unga i dag har svårare att ha fokus. Man har ständig passning och uppkoppling på mobilen och Internet samtidigt som man ska ha MP3 i hörlurarna. Man loggar in när man är sju år och loggar sen aldrig ut …
Som kristen måste man lära sig ensamhet, enkelhet och enformighet, säger Martin. Men hos den som ger Gud plats, där får Gud plats, och det gör skillnad!
Lektioner och undervisning
Martins kallelse består av många olika uppgifter. En av baksidorna är att det är ”totalt ostrukturerat” – ingen vecka är den andra lik.
Martin finns på en av gymnasieskolorna en halvdag i veckan, för att möta elever som vill samtala. På andra skolor får han och ungdomsledarna (anm. inga ungdomsledare finns i år) hålla lektioner om kristendom. Att det är möjligt beror främst på enskilda lärare.
En annan stor del i Martins kallelse är undervisning – i ungdomsgrupper, ELM-föreningar och på ungdomsläger. Den brinner han för och där har han stor nytta av sin lärarutbildning. Martin tycker sig se en större öppenhet för Gud bland människor i dag, men säger:
– När man kommer till Jesus är det som det alltid har varit. Jesus anspråk på att också vara Gud, hans klara budskap om både en himmel och ett helvete och hans anspråk på att vara den enda vägen, det är alltjämt stötande och provocerande. Men det är min fasta övertygelse och erfarenhet att där vi sår ut Guds ord i trohet mot Bibelns uppenbarelse, där bär det frukt.
– Hur har din egen tro förändrats med åren?
Martin blir tyst och funderar, och tar frågan på allvar.
– Jag tror att Gud har blivit ännu mer nödvändig i mitt liv. Mer och mer ser jag att Gud har kallat mig för att också kunna bevara mig. Jag påstår inte att det är enkelt, tvärtom! Många gånger blir nog kampen större när man arbetar mer med Guds Ord.
Och det finns arbetsuppgifter som jag aldrig skulle gått in i om jag inte vetat att Gud är där.
Martin återvänder ofta till frågan Petrus ställde (också han en fiskare i dubbel bemärkelse): ”Herre till vem skulle vi gå?!”
Ledarskap på allvar
Vårt samtal kommer sen in på ledarskap. Ledarrollen är självklart viktig, men den som fått ett ledaransvar måste också öva sig i att bli ledd av andra!
– Och, säger Martin med eftertanke, min relation till Gud påverkar inte bara mig själv. I min kallelse som ledare får den också konsekvens för andra. För det går inte att bygga upp en falsk fasad! Människor ser igenom, de ser i din undervisning och ditt exempel hur din egen Gudsrelation ser ut.
Martins erfarenhet och uppmaning är att ta ledarskapet på allvar, men att gärna hitta någon att dela det med:
– Ledarskap är ensamhet även när man har många människor runt sig. Göran Persson hade rätt när han sa: ”Aldrig ensam, alltid ensam.”
Som predikant och ungdomsledare uttrycker Martin sin längtan efter att även många av oss som inte är ledare ska våga dela våra Jesuserfarenheter med varandra. Inte nödvändigtvis i de stora sammanhangen, men kanske med några av de närmaste vännerna. För visst måste det vara fler än präster och predikanter som har erfarenheter av livet med Jesus?!
– Hur ser din situation ut om tio år?
– Jag har genom åren fått erbjudanden om andra uppgifter och under bön gjort mina val. Jag är övertygad om att jag här och nu är på rätt plats och i rätt uppgift, jag längtar inte efter något annat. Och om tio år står jag förhoppningsvis i ungefär samma kallelse och uppgifter, någonstans på jorden! säger Martin och avslutar: – Om Kristi kyrka mer börjar fungera som en kropp, då finns det sprängkraft. Om vi inte låter detta livet suga upp all vår energi, då kommer Kristi kyrka att växa!
Vi avslutar vårt samtal med att be tillsammans, för vår kyrka, för ungdomarna och familjerna, för vår kallelse och uppgift.
När Martins bil rullar iväg mot Kristianstad och kvällen har blivit sen försöker jag sammanfatta samtalet: För Martin är det alltid läge för fiske! Och det är inte någon tvekan om vilket fiske han sätter främst! Vi tackar Gud för Martin!
Magnus Nilsson, Hanaskog