Gripna av en vision

”Ofta förundras man över hur Gud, när han kallar människor i sin tjänst, lägger brickorna på plats.” ”Kom ihåg hur Herren varit med er i snart 40 år … Glöm inte Guds trofasthet genom åren. Han som kallat er är trofast.” ”Res ut med glädje i Herrens tjänst!” Vi påmindes om Guds goda ledning och stora trofasthet när det den 22 augusti hölls en missionärsinvigning på Strandhem för Fredrik Hector som ska arbeta i NLMs mission (Norsk Luthersk Misjonssamband).
Fredrik har nästan ’vuxit upp’ på missionsgården, på barn- och ungdomsläger m.m., och han har också varit anställd där i mer än elva år och fått vara med om att förnya ungdomsarbetet i ELM och vara lärare på bibelskolan.
Representanterna för NLM, Ola Tulluan (generalsekreterare), Roald Gulbrandsen och Rune Mjølhus, gladdes över att få hålla en missionärsinvigning i Sverige. Wycliffe i Norge (sv. Folk & språk) representerades av Sigmund Evensen och ELM-BV av Christer Johansson.

Redan nästa dag skulle Fredrik och hans hustru Karen Elisabet (Karsan) åka till Addis Abeba. Där väntar språkstudier för Fredrik, medan Karsan fortsätter det arbete hon påbörjade i augusti 2008. Hon är redan utsänd av NLM, men utlånad till Wycliffes systerorganisation SIL (Summer Institute of Linguistics).
Fredrik har tidigare varit i Etiopien med Strandhems bibelskola, men också för att göra klart examensarbetet i sina teologistudier. Hösten 2009 bodde han på Gullale, ELMs missionsstation i Addis Abeba, och i våras på missionstationen i Gisma i Woito där Karsan då bodde, två dagsresor sydväst om Addis Abeba (65 mil). Om cirka ett år ska de bosätta sig där och fortsätta arbetet med bibelöversättning för ts’amakkofolket.

Karsan och Fredrik får presentera sig, sitt arbete och folket där de ska bo:
Karsan: Jag är född och uppvuxen i Etiopien, familjen bodde där tills jag var tolv år. Sedan kom jag dit igen efter gymnasiet och jobbade som volontär på Norska skolan (NLM). Efter lärarutbildning i Bergen var jag tillbaka som lärare i två år. Sen flyttade jag till Kanada och tog en mastergrad i lingvistik och exegetik.
Fredrik: Karsan har nu arbetat i två år, först med att fördjupa sina kunskaper i amharinja och sedan med att lära sig ts’amakko. Hon fortsätter nu analysen av ts’amakko, och under tiden ska jag plugga amharinja.
Karsan: Jag gör en analys av ljudreglerna som språket har för att kunna konstruera ett bra alfabete. Hur det ska se ut bestämmer man tillsammans med folket där och myndigheterna. Det tar ofta ett par år innan man har det på plats, sedan kan man börja översätta. Vi ska översätta Nya testamentet. SIL har gjort en projektplan som sträcker sig till 2021, men det är väldigt svårt att säga hur lång tid det tar, det beror mycket på vilka lokala medarbetare vi får.
Fredrik: Jag kommer sedan att ha en delad tjänst, 25 % bibelöversättning, 25 % evangelisation med fokus på att använda bibelöversättningen i evangelisationsarbetet och på 25 % ska jag arbeta som bibelskollärare i Jinka, det blir en vecka i månaden.
Ts’amakkofolket brukar jorden och har lite djur. Men området är halvöken, så ofta blir det inte tillräckligt med regn för att få gröda. Det är ofta upp emot 40 grader varmt på dagen. Det finns ingen el, och kvinnorna får ofta gå några kilometer upp mot bergen för att hämta vatten där.
Folket dyrkar förfädernas andar. Det finns en väldigt stor rädsla för att reta upp andarna, därför är det inte populärt när de kristna väljer bort sina gamla traditioner.
Karsan: I våras fick jag köra till närmaste stad för att hämta polisen, för folket i en grannby hade samlats för att piska de kristna där. Så det är tufft, särskilt för de nykristna, men det finns några små församlingar. Och vi hoppas naturligtvis att när de får Bibeln på sitt eget språk så ska det kunna öppna nya dörrar för evangeliet i ts’amakkofolket!

”Gud kallar oss alla till att gå ut med evangeliet. På den kallelsen finns det bara två svar: ’Sänd mig!’ eller ’Jag vill göra det möjligt för någon annan att gå.’”
Låt oss komma ihåg Karen Elisabet och Fredrik i våra förböner!

Eva Andersson