Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. Alla gav sig då iväg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Luk. 2.1–3
Det är fascinerande att se hur evangelisten Lukas lyfter fram en till synes perifer händelse. Han beskriver Jesu födelse i samma andetag som han nämner världshärskaren Augustus. Med de inledande orden gör han flera kraftiga påståenden.
Gud är på riktigt, mitt i vardagen
Jesus föddes in i ett land och ett folk som varit med om många krig och som invaderats av ett flertal stormakter. Samtidigt fanns det hos Israels folk en mycket stark frihetstradition. Gud hade gripit in vid många tillfällen och räddat dem. Sedan mitten av 60-talet f. Kr. var man nu under romerskt välde. Detta var inte utan problem. Visserligen gav romarna dem ett visst självstyre under Herodes den store, men med tanke på hur hårt han regerade var det knappast någon fördel. Dessutom hade romarna svårt att riktigt förstå den judiska religiositeten och mentaliteten.
Folkets andliga traditioner var en levande verklighet. I hemmet lärde man sig att leva i tron på Herren. På sabbaten, då varje jude påminns om Herrens makt och godhet, samlades man i synagogan. Vid de stora högtiderna begav sig många till templet i Jerusalem. Där offrade man, deltog i gudstjänsterna och delade måltiden med släkt och vänner.
Jesus föddes alltså in i en politisk situation och en nedärvd judisk kultur som genomsyrade vardagen. I denna verklighet var den stora tryggheten att Herren är Gud. På riktigt.
Gud styr historien
Man har diskuterat när Jesus föddes. Den tideräkning vi har räknades fram av munken Dionysius Exiguus på 500-talet, men den har visat sig vara något felaktig. Egentligen föddes Jesus troligen år 7 f. Kr. Det kan vi sluta oss till utifrån följande:
Herodes regerade över Judeen år 37–4 f. Kr., och vi vet från Matt. 2:1–18 att han levde när Jesus föddes. Han dog år 4 f. Kr.
Kvirinius är mer omtvistad. Så långt vi vet var han landshövding över Syrien från år 6 e. Kr. Vi vet med säkerhet att han var militär befälhavare, ansvarig för den civila förvaltningen av Syrien och Judeen under en period fram till år 6 f. Kr. Eftersom Syrien under denna tid befann sig i krig rådde en militär förvaltning. Kvirinius kallades då inte landshövding. Den grekiska texten talar om att han ”styrde över Syrien” (på grekiska ”hägemeneountos täs Syrias Kyräniou”). Bibelöversättaren Hieronymus, som levde på 400-talet e. Kr. översatte det med att ”Kvirinius presiderade” över Egypten. Det Lukas berättar stämmer således väl med historiska uppgifter.
Augustus hade skattskrivningar för romerska medborgare år 28 och 8 f. Kr. samt år 14 e. Kr. I provinserna förekom även skattskrivningar för icke-romerska medborgare, i Syrien och Judeen hölls de vart 14:e år. År 8 f. Kr. sammanföll kejsarens skattskrivning för romerska medborgare med provinsens egen skattskrivning för icke-romerska medborgare. Att inte Herodes administrera-de denna skattskrivning berodde bland annat på att han hade haft ett psykiskt sammanbrott år 9–8 f. Kr. och inte ansågs tillräknelig av
kejsaren.
En världshärskare, som man egentligen inte kunde utmana, är i alla sina beslut bara en vante i Guds hand. Gud styr historien mot sitt mål. Vi behöver inte vara rädda för de olika skeenden som drabbar oss. Gud är historiens Herre. Med honom har vi inget att frukta inför framtiden! Och Gud kan
använda även människor som inte känner honom för sina syften.
Gud är sanningens försvarare
Gud står utanför historien, men i Jesus har han stigit in i vår historia. Därför är det så viktigt att
Augustus och Kvirinius nämns. De olika platserna är verkliga platser. Personerna är verkliga personer. I allt detta har universums kung trätt fram! Tron kan undersökas och har goda skäl för sig.
Många har ifrågasatt trovärdigheten i Lukas
beskrivning och om Jesus från Nasaret verkligen levt. Om detta kan sägas följande.
• Det är historiskt säkerställt att Jesus från Nasaret är en historisk person. Om vi överhuvudtaget ska lita på några historiska fakta, så är det ett faktum att det funnits en person som heter Jesus från Nasaret – det måste även kritikerna erkänna.
Jesus omnämns av de romerska författarna Suetonius, Tacitus och Plinius d.y. samt av den judiske historieskrivaren Josefus. Teologen Norman Geisler sammanfattar de fakta man kan få fram från de utombibliska källorna på följande sätt:
1) Jesus kom från Nasaret,
2) han levde ett vist och klanderfritt liv,
3) han korsfästes under Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regering vid påsktid, ansedd som den judiske kungen,
4) hans lärjungar trodde att han uppstått från de döda på tredje dagen,
5) hans fiender erkände att han gjorde ovanliga
bedrifter som de benämnde trolldom,
6) hans lilla grupp av lärjungar växte snabbt och spreds ända till Rom,
7) hans lärjungar förnekade polyteism, levde moraliska liv och tillbad Kristus som gudomlig. Denna bild bekräftar synen i de nystestamentliga evan-gelierna.1
• De nytestamentliga skrifterna har en hög trovärdighet. De skrevs ner relativt snart efter det att händelserna inträffat. Dessutom menar många forskare att Jesu undervisning i rabbinsk anda har traderats av Jesu lärjungar. De var vana att lära sig utantill och har fått höra Jesu ord återges. Även om det är lärjungar som skrivit ner texterna, så har de sitt ursprung hos Jesus från Nasaret. I jämförelse med andra antika skrifter är de handskrifter vi har bevarade från Nya testamentet otaliga. De äldsta befinner sig också i tid väldigt nära ursprungstexterna, max. ca 100 år, vilket är sällsynt för en antik text.
• De kunskaper vi har genom bland annat arkeologiska fynd bekräftar den miljö som Nya testamentet beskriver. Här finns många arkeologiska utgrävningar, samtida skrifter och historiska beskrivningar som stämmer väl med den beskrivning som Nya testamentet ger.
Jesus är den verklige kejsaren
Det framgår tydligt i Lukasevangeliet att Jesus är Herren själv. Visserligen är Augustus imponerande i all sin makt, men den verklige härskaren har nu, säger Lukas, fötts till jorden. Det är därför som alla dessa extraordinära händelser runt Jesu födelse ägt rum och blivit nerskrivna i evangeliet. Budskapet är tydligt: Jesus är den Herre och härskare som vi ska tillbe och som har våra liv i sin hand.
Göran Landgren, komminister, Örby