– Ändra på det? Vad ska andra tycka då?
– Såna tankar … det är inte säkert att det gillas av alla!
– Det är bättre att någon annan gör det!
OM DU HÖRT DESSA UTTRYCK någon gång har du antagligen inte blivit förvånad. De är vanliga och ligger nära till hands. De är ursäkter för att inte stöta sig med någon och framför allt skyddet mot att inte bli ensam och ifrågasatt. Vad gömmer sig bakom dessa ord när de sägs i den kristna gemenskapen?
Först avslöjar de en rädsla för ensamhet. Sedan skickar de en signal genom världshistorien till den första gången liknande ord uttrycktes. Det var när Adam gömde sig i lustgården. Han hade upptäckt sin nakenhet och valde nu att klä sig för att skyla sin nakenhet inför Eva och att dessutom gömma sig när Gud kallade på honom. Varför gjorde han så?
GUD HADE SKAPAT GUDSFRUKTAN. Den vackra gemenskapen med Gud. Den kärleksfulla och nära relationen där rädsla för ensamhet inte fanns. Allt detta perverterades när människorna gjorde uppror mot Gud. Gudsfruktan förvandlades till den sataniska människofruktan, och rädslan för att bli ensam klamrade sig kring människans sinne. Sedan dess har vi gömt oss bakom påhittade lögner och ursäkter.
När människofruktan fortfarande gör sig påmind i den kristna gemenskapen behöver vi alltså inte bli förvånade – vi är ju fortfarande syndare. MEN, vi har ännu större anledning att påminna varandra om att Jesus frälst oss ifrån syndens förbannelse och att fruktans makt över oss är bruten i och med Jesus död och uppståndelse. Människofruktan hör till det gamla som ska korsfästas med Jesus, medan vi ska iklädas Kristi sinne och öva oss i gudsfruktan.
En kristen behöver alltså inte frukta människor. Ger Gud oss ett uppdrag kan vi frimodigt utföra det, vad folk än tycker. Drivs en verksamhet av Guds Ande ligger det i dess natur att vara öppen för förnyelse, hur många mänskliga bromklossar det än finns.
TRADITIONER KAN VARA GODA – men de kan också vara summan av människors trygghet och liknöjdhet. Vi är frälsta från trygghet i det mänskliga och insatta i Guds trygghet och gemenskap.
Beprövade metoder och människors erfarenhet kan vägleda – men också vara uttryck för mänskliga skyddsnät mot pinsamma misslyckanden. Vi är frälsta från människors skyddsnät och är nu Guds barn som vilar i Faderns enorma beskydd.
Detta visste David när han gick emot Goliat. Det var lärjungarnas övertygelse sedan de uppfyllts av Anden på pingstdagen. Å andra sidan finns också berättelsen om de tolv spejarna där bara två fruktade Gud och tio fruktade människor, vilket resulterade i fyrtio års ökenvandring tills alla människofruktare dött. Därefter förde Gud in folket i det förlovade landet – för att de skulle lära sig att frukta honom och inte människor.
DET ÄR FÖRÖDANDE när människofruktan får mandat på årsmöten, i styrelser och kring kaffebord i våra missionshus. Det är djävulens verk som ska motas med proklamation av vad vi äger i Kristus. Bara så kan vår missionsorganisation förvandlas från att vara en slumrande, knappt upprätthållande verksamhet till att börja gå de frimodiga stegen ut i det okända där bara Guds gode Ande kan vägleda. Jag längtar efter det – både i mitt eget liv och i den missionsorganisation där Gud har satt mig.
DANIEL ENGELBREKT, Örkelljunga
Kursansvarig på Strandhems Bibel- & lärjungaskola