Hörnstenen

”Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, har blivit en hörnsten.” PS. 118:22

I versen sammanfattar profeten Kristi lidande och uppståndelse. Med att stenen är ratad antyds Kristi lidande och död liksom den skam och skymf som Kristus fick utstå. Med att han har blivit en hörnsten antyder profeten Kristi uppståndelse, liv och herravälde i evighet. Det framställs genom bilden av en byggnad, där en sten inte passar in i muren tillsammans med de andra stenarna utan förstör byggnaden så att man måste kassera stenen. Sedan kommer det en annan byggmästare, som vet hur den skall brukas och säger: ”Skall ni vara byggnadsarbetare och vet inte hur stenen skall användas? Jag vet vad den skall vara till. Den skall inte bara fylla öppningen eller tjäna som fyllnadssten. Den skall vara hörnsten i själva grunden. Den skall bära inte en utan två murar. Den är viktigare än någon annan sten i hela byggnaden …”

På så sätt ville inte heller Kristus anpassa sig efter fariséernas synsätt och helighet eller till världen i övrigt som inte kunde tåla honom. Han skämde ut dem och hela deras bygge, kritiserade deras vackra, yttre helighet. De blev arga, förkastade och fördömde honom. För de visste inte vad han dög till. Då tog Gud, den verklige byggmästaren, och gjorde av Kristus en hörnsten till den grund som hela kristenheten står på. Så är det fortfarande. Stenen är förkastad, heter förkastad och förblir förkastad. Inte desto mindre är och förblir den för de rättfärdiga och trogna ädel och oskattbar. De bygger inte på människoverk eller människors makt utan på denna sten.

Lägg märke till vilka de är som förkastar denna sten; det är inte enkelt folk utan de allra bästa. Det är de som i världen gäller för de största, heligaste och mest lärda. Det är de som måste reta sig på denna sten. Syndare, enkla och olärda människor gläder sig över den och har den gärna. Men de andra kallas byggnadsarbetare, det vill säga de som bygger upp, förbättrar och styr folket genom undervisning och predikan. De anses inte som förstörare, skadliga eller odugliga utan de är byggnadsarbetare, de nyttigaste, bästa och allra viktigaste på jorden. De har ansvar både i andliga och världsliga uppgifter. Med lag och rätt förser de land och folk med stabilitet och ordning. Dessutom vill de mästra Gud själv. Just sådana var det judiska folkets överstepräster och äldste i Jerusalem. De måste rata stenen och kunde inte tåla den i sin byggnad.

Är det underligt om rika och lärda män förföljer evangeliet? Nej, vem skulle annars göra det? Ingen annan kan göra det. Skall det vara förföljelse så är det de som måste stå för den. För de är byggnadsarbetarna och de förföljer också för det offentliga uppdragets skull. De måste se till att deras byggnad inte blir felbyggd. Därför vill och kan de inte tåla Guds ord och dem som talar det. Det förfular deras byggnad, genererar uppror och för folket vilse. Det är en stor tröst att lägga märke till att de två byggnaderna står emot varandra, att den ena förkastar den andra. Men den byggnad som ratas har en mäktig byggmästare, som av en sten bygger två eviga, fasta murar.

Var finns då den byggnad och de byggnadsarbetare som förkastat stenen? Om dem sägs inget. Gud känns inte vid dem. Det är ett tecken att de och deras byggnad inte nämns. Profeten talar endast om den förkastade sten och byggnad som han tar sig an. Se därför till att du inte befinner dig bland de byggnadsarbetare som gärna dömer och ratar. Var å andra sidan inte rädd för att vara med i den byggnad som förkastas. Gud vill inte ha dig förkastad och vill inte erkänna dem som ratar dig. Så fördärvas de och du förblir evigt. För ingen rättfärdighet eller helighet skall bestå – utom den enda som är Kristus, hörnstenen.

 

Du tålig var till smädlig död,

Ja intill korsets pina

Ett lamm du dig till offer bjöd

Du lyddes av de dina

Nu i ditt helga, milda namn

Böjs varje knä och himlens hamn

För oss är åter öppnad.

 

MARTIN LUTHER

 

Evangelisk själaspis för hemmet

Måndag i Fastlagsveckan, s. 149

Bibliska betraktelser för var dag i året ur Dr M Luthers Skrifter

Utvalda och ordnade av Julius Leopold Pasig

Stockholm 1882. Bearb. av red.

Foto: