Tänk om Jesu missionsbefallning inte bara gäller missionärer på uppdrag i fjärran länder, utan faktiskt oss själva – min egen familj och mitt eget hem.
När vi gifte oss fick vi många bröllopspresenter. De flesta vackra eller användbara, några bådadera och någon enstaka ingetdera. Två av gåvorna är särskilt viktiga för mig fortfarande. Det ena är en resväska som hänger med varthän vi flyttar och reser. Den rymmer mycket och håller även när jag fyller den med böcker. Låsets kod påminner mig dessutom om bröllopsdagen. Den andra gåvan är en tavla med ett bibelord från Josuas bok i Gamla testamentet: Jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN (Jos. 24:15).
Tavlan hänger på väggen i hallen som en påminnelse och som en bekännelse. Inte främst för den som besöker oss, utan för oss som bor i huset. Vänner och främlingar som kommer hem till oss hoppas jag ska upptäcka att jag och mitt hus vill tjäna Herren mer genom vad vi gör och säger, än genom uppsatta bibelord eller andra föremål.
Jesus präglar hemmet
Ett hem kan se ut på så många olika sätt. Villa eller lägenhet, stuga eller slott, studentrum eller radhus. ’Skalet’ – om vi kan kalla byggnaderna så – spelar stor roll för välbefinnandet, men är i sig inte en byggnad ett hem. Det är bara där någon bor som det finns ett hem. Hemmet skapas i samspelet mellan en eller flera människor och en plats. I offentlig statistik talar man hellre om hushåll än om hem – men det finns något mer i ordet hem.
Vi spenderar olika mycket tid i våra hem, men de flesta är hemma ganska mycket av sin tid. I alla fall om nätterna räknas in.
Den som vill vara kristen, leva med Jesus som sin Herre och Frälsare, behöver därför öppna sitt hem också för Jesus. Det finns en härlig berättelse i Nya testamentet där Jesus möter en sökare, som sitter uppe i ett träd vid vägen där Jesus kommer gående. Jesus säger till honom: Skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (Luk. 19:5). Jesus ville komma hem till honom. Det är bara ett exempel på hur Jesus besöker olika hem och förvandlar dem.
Det vill han göra med våra hem också. Han vill komma in med det han har att ge. Hans gåvor är många, men bland de viktigaste finns förlåtelse, hopp och liv. Vi tänker nog oftast på de gåvorna i relation till Gud. Och det är rätt. Jesus ger förlåtelse för våra synder. Han ger oss hopp inför evigheten och han ger evigt liv åt dem som tror på honom. Men Jesus vill också att förlåtelse, hopp och liv ska prägla våra hem. I ett hem där en eller flera kristna människor bor, där flyttar Jesus in, och atmosfären förändras. Hemmet kan till och med få bli en missionsstation!
Barnen – det första missionsuppdraget
Den viktigaste missionsuppgiften i ett hem där det bor en familj med barn är att förmedla tron till barnen. Det är en av de viktigaste uppgifterna en förälder har – och det är ett ansvar som inte kan läggas ut på entreprenad. Redan före ett barns födelse kan man be för det, och sedan får man i dopet lägga barnet i Guds händer. I dopet tar Gud emot barnet och ger det förlåtelse, liv och hopp. Ett litet barn kan inte uttrycka vad som skett, men likafullt ta emot det Gud ger.
Sedan har föräldrarna den spännande och stora uppgiften att ta hand om barnet på ett ansvarsfullt och kärleksrikt sätt. Att dela sin tro med barnen gör man både i bön och bibelläsning och genom att leva ett ärligt kristet liv. Ärligheten visar sig kanske lika mycket i behovet av förlåtelse som i det man lyckas med.
Hemma hos oss är aftonbönen med vart och ett av barnen en viktig stund. Vi läser något från Bibeln eller en kristen barntidning, ber en kort bön fritt formulerad och sist ”Gud som haver”. Ibland har barnet frågor eller tankar som kommer fram, ibland är både barn och förälder trötta och det handlar mest om att somna i Jesus namn.
Gästfrihet i Jesus-glädje
Men det är inte bara inåt i familjen som ett hem kan få vara missionsstation. Bibeln säger att en kristen ska visa gästfrihet (Hebr. 13:2, Rom. 12:13). Om någon kommer och är i behov av mat, en sovplats eller en stunds gemenskap får vi en möjlighet att visa kärlek och omtanke, och att dela med oss av vår tro till den som knackar på vår dörr. Han eller hon kommer inte att ta illa upp om du ber en kort bön före en måltid, eller läser ett stycke ur Bibeln.
Vi kan också bjuda in människor till den missionsstationen. Både sådana vi känner väl, och andra vi kanske bara är ytligt bekanta med. Om det är kristna vänner är det fint att be tillsammans, läsa något från Bibeln eller låta någon del av samtalet handla om hur vi har det med Jesus. Är gästerna inte kristna får vi be Herren att ge oss tillfälle och frimodighet att säga något om Honom, för att också dem som kommer hem till oss ska få del av förlåtelsen, hoppet och livet.
”Älska din nästa”, hör vi ofta. I den engelska bibel jag läser ibland står det Love your neighbour as yourself (Luk. 10:27). Det blir mycket mer konkret med ”granne” än ”nästa”. Det kanske är så att mitt missionsfält ligger på min gata? Ditt hem kanske Gud har tänkt ska vara en strategiskt placerad missionsstation mitt i din by eller stad. Tänker du detsamma? Vem ska berätta om Jesus, om syndernas förlåtelse och om himlen för dina grannar – om inte du gör det?
Det är inte så lätt och många gånger känner vi oss obekväma med att tala om vår tro med grannar och besökare därhemma. Vi kan tycka att vi prackar på någon annan vår tro. Men i gästfriheten ligger ju det att vilja ge sina gäster det bästa hemmet har att erbjuda – och det är det vi själva tagit emot av Herren.
Erik J Andersson
ELMs missionsföreståndare, Örkelljunga