Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse.” LUK. 1:39–45
När juldagsmorgon glimmar,
jag vill till stallet gå,
där Gud i nattens timmar
re’n vilar uppå strå …
KÄNNS ORDEN IGEN? Som liten sjöng jag och många andra barn denna sång vid samlingar i jultid. Kanske du också? Den fanns i en orange sångbok som hette Nu ska vi sjunga. Man kunde riktigt känna hödoften i stallet – men också allvaret i att vilja försöka leva till det nyfödda barnets ära. Att ”re’n” var en förkortning för ”redan” stod kanske inte helt klart; jag trodde nog att det hade med ”renhet” att göra … Kanske inte så fel tänkt heller! ”… där Gud …” Den formuleringen har varierats: ”… där du …”, ”…Guds Son …”. Men formuleringen ”där Gud” är väldigt tydlig och har en välgörande skärpa. Den är ett eko – givetvis av födelsestunden i Betlehem, men även av det koncilium, kyrkomöte, som hölls i Efesus år 431, staden som Paulus besökte enligt Apostlagärningarnas skildring och som kyrkohistorien förknippar med Johannes och Maria, Jesu mor. Jesus hade ju på korset givit Johannes i uppdrag att ta Maria till sig som sin mor, och Maria att ta Johannes till sig som sin son.1 Ruinen av kyrkan där konciliet hölls finns kvar, liksom basilikan över Johannes grav. Det mötet räknas som det tredje ekumeniska konciliet i den odelade kyrkans bekännelse. Konciliet fattade ett beslut om vad Maria skulle kallas. Hon skulle kallas ”Gudaföderska”, på grekiska Theotokos. Varför var detta viktigt? Var inte det att ta i? Var det för att lägga fokus på Maria? Nej, fokus ligger på att manifestera inkarnationens under: Att Gud helt blir människa, att Marias son alltifrån bebådelsen är Guds Son och inte blir det efter hand, till exempel vid dopet i Jordan, och att han sedan är det hela vägen, ända upp på korsets trä. Den som Maria bär i sitt liv i mötet med Elisabet är Herren, så som Elisabet även utbrister: min Herres mor kommer till mig … 2 Så helt blir Gud människa, för att vi människor åter helt ska kunna bli den gudsbild i skapelsen vi var ämnade att vara.3 Det verket fullbordas genom ”kvinnans säd”.4 Beslutet från konciliet i Efesus följer med in i vår kyrkas bekännelseskrifter. Konkordieformeln säger under rubriken ”Om Kristi person” att Maria ”med rätta kallas och verkligen är Guds moder”.5 Därför är Maria viktig. Hon visar att en vanlig människa kan ta emot Jesus i sitt liv och att lydnad kan ge lidande6 och salighet. 7 Hon visar att den hon föder är sann människa. Gud, vår Fader, visar att han är sann Gud, så som vi tror och bekänner.8 I trofasthet handlar Fadern genom sitt folk för att alla folk ska få se hans frälsning.9 DÄRFÖR ÄR FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT inte bara en hållplats mellan första söndagen i Advent och Jul. Det är en söndag som rymmer både nio månaders liv och evighetens liv. Maria får bära Gud till oss, för att Gud ska få bära oss hem till sin glädje. Därför vill jag gärna gå till stallet …
Göran Simonsson, präst, Varberg
- Joh. 19:26f
- Luk. 1:43
- 1 Mos. 1:26
- 1 Mos. 3:15
- Konkordieformeln, avsnittV III, ”Om Kristi person”, punkt 7
- Luk. 2:35
- Luk. 1:48
- Gal. 4:4
- Joh. 4:22, Luk. 2:29ff