Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var landshövding över Judeen, Herodes landsfurste över Galileen, hans bror Filippus över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene, och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: ”En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom. Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas. Krokiga stigar skall rätas och ojämna vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning.” Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ”Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.” Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” Han svarade dem: ”Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade dem: ”Kräv inte mer än vad som är fastställt.” Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!” Folket gick där och väntade, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Luk. 3:1–15
Har du mött någon tuffare predikant än Johannes Döparen? Så radikal, så konsekvent. Han hade inte passat i vår tid – när fler och fler präster och predikanter avstår att gå upp i predikstolen för att i stället krypa lite närmare dem som lyssnar och inte så få predikningar frambärs som ett lågmält samtal. Döparen? Honom hade vi inte släppt in i våra gudstjänster.
Det gjorde man inte då heller. Johannes, prästsonen, verkade inte i templet, utan fick predika i vildmarken. Han blev en röst som ropade i öknen. Många kom ändå och lyssnade till honom. Vad var det de fick höra?
Lukas berättar att Johannes förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Det var centrum i vad han ville föra fram. Förlåtelsen fanns där för dem som ångrade sig, men Johannes lämnade inget utrymme för att ta emot förlåtelsen och samtidigt behålla en del av livet oomvänt. Sådant förstod han sig inte på. Precis som en kirurg som ska operera bort en elakartad tumör måste få bort hela tumören så visar Johannes att omvändelsen måste vara total.
Vad skall vi då göra? frågar de som kom för att döpas. Johannes svar visar att det är i vardagen omvändelsen kommer att synas: ”Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” Det kom också tullindrivare för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade dem: ”Kräv inte mer än vad som är fastställt.” Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”
Människorna tog emot Johannes undervisning. De kände sig träffade och förstod att Johannes var en Herrens tjänare, en profet. De lät döpa sig och de undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Det var han inte – men han pekade på Messias.
Sedan några år uppmärksammas tredje söndagen i advent av många kristna i Sverige som ”Livets söndag”. Man fokuserar på livets gåva och riktar samtidigt sökarljuset mot det som hotar livet i vår tid. Abort är ett sådant hot. Aktiv dödshjälp ett annat. Vi kan känna oss lite obekväma när sådana ämnen kommer upp, oavsett om det är vid fikabordet på jobbet eller i en predikan. Jag undrar vad Johannes hade sagt om det. Kanske hade han tystnat i förtvivlan. Nej, han var inte en som tystnade. Han hade nog skrikit åt oss: ”Den som inte försvarar livet, förnekar det! Du som har ett kärleksfullt hem, öppna det för dem som inte har det! Du som vill fira Jesusbarnets födelse måste kämpa för varje barns rätt att födas!”
Johannes slutade aldrig försvara det goda och kämpa mot det onda. Han blev avrättad för det. Jesus sade: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes (Luk. 7:28). Vi behöver lyssna till Johannes, både när han pekar på saker i våra liv och när han pekar på Jesus, Guds lamm, som tar bort världens synd (Joh. 1:29).
Erik J. Andersson, missionsledare, Örkelljunga
www.livetssondag.se