Elia gick in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom HERRENS ord till honom. Han sade till honom: ”Vad gör du här, Elia?” Han svarade: ”Jag har verkligen nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” HERREN sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN.” Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning. Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” Han svarade: ”Jag har verkligen nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” HERREN sade till honom: ”Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe. 1 Kung 19:9–16
Profeternas liv och gärning är tecknade med samma realism som alla andra gudsmäns och gudskvinnors i Bibeln. Ingen är fullkomlig, ingen upplever kontinuerligt Guds närhet och väldiga kraft. Inte ens Elia, den störste av de gammaltestamentliga profeterna såg alltid ljusa dagar. Tre gånger fick han ge sig på flykt från Ahab och från dennes synkretistiska hustru, Isebel.
Nu möter vi Elia vid Horebs berg, jagad av kungen och hans gemål efter att 450 baalsprofeter fått sätta livet till vid berget Karmel. Trots att han fått erfara Guds stora kraftgärning är han modfälld och rädd. Morgonen efter att han kommit fram frågar Herren honom: Varför är du här, Elia? Profeten förklarar situationen och lyder den instruktion som Gud då ger, att ställa sig på berget inför honom. Stora övernaturliga manifestationer möter honom – en storm som klyver berg, ett jordskalv och en eld. Men i ingen av dem visar sig Gud. Han möter i stället Elia i en stilla susning. Återigen får han samma fråga och ger samma svar. Nu får han besked om vad han skall göra – vända tillbaka till Damaskus och där smörja Hasael till kung över Aram, Jehu till kung över Israel och till sist Elisa till profet efter honom själv.
Vad vill då detta säga oss i dag? Elia, som fått uppleva Guds överlägsenhet över baalsprofeterna möter motgång. Hur lätt är det inte, då vi hamnar i svårigheter, att glömma allt det goda som Herren har gjort för oss? I det kan vi känna igen oss. Men Gud är trofast och överger inte dem som övergivit honom. Han söker upp oss i våra gömställen för att åter blåsa liv i vår tro. Den självömkan, ja bitterhet, som profeten visar lyssnar Gud på och hjälper honom att komma ur. Gå och ställ dig på berget inför Herren!, fick Elia höra. Tänk om du och jag fick träda fram ur våra grottor och verkligen ställa oss öppna inför Herren! Efter den mycket dramatiska lektionen om Guds närvaro, makt och möjligheter följer den verkliga upprättelsen i den stilla susningen. Den stilla vindfläkten var Guds Ande som fick påminna Elia och som också påminner oss om Guds fördolda, men genomträngande verk. Befriad av Gud blev Elia sänd ut i sitt uppdrag igen.
Profeten är, liksom du och jag, en människa full av brister som fått ta emot förlåtelse och blivit medlem av Guds folk. Profeter har en särskild kallelse från Gud att i varje tid och situation vara hans röst, ibland till varning och rannsakan, ibland till tröst och framåtsyn. Profetians allmänna gåva och funktion kan ingen kristen och ingen församling undvara. Den gör gudsrelationen angelägen, kanalen till Ordet livsavgörande. Profetens budskap gör oss beredda att handla efter Guds vilja och att gå dit Anden sänder oss. Vi får ta vara på pingstens tid och lyssna till Andens intensiva susning. Herren vill tända oss på nytt och bruka oss!
Bön: Helige Ande, sök mig och skapa tro på Gud i mitt liv. Låt mig få gå dit du sänder mig.
Erik Wiberg, predikant och universitetslärare, Värnamo