Det andliga samtalet

I MIN UPPVÄXTMILJÖ var det andliga samtalet vanligt. Det var för det mesta stimulerande att som barn få ’tjuvlyssna’ till de vuxnas dialoger. Efter hand insåg vi som fick göra det att det var naturligt med olika uppfattningar. Vi lärde oss också att se konsekvenserna av olika synsätt och fick en förståelse för hur det som såg litet ut kunde få stora konsekvenser för tron och en känsla för de saker som inte behövde få så stora konsekvenser. Kort sagt var det oftast spännande.

UNDER DENNA TID var det inte så högt i tak inom ELM och det blev tydligt för mig att det finns många tillkortakommande bland kristna. Men samtalen visade också att det finns sansade människor i alla generationer. En del som beskriver den tiden vill göra upp med hela rörelsen när det kanske egentligen mest är den egna sociala närmiljön man är kritisk mot. Mitt i all turbulens fanns det nämligen tydliga fickor av sammanhang där man samtalade. De som deltog i dessa meningsutbyten nådde inte alltid höga positioner i rörelsen, men bland dem fanns flera som kunde uppvisa goda insikter i de kristna doktrinerna och i väckelserörelsens historia och som samtidigt hade mycket av allmän glädje och humor. Dessutom hade de en lidelse för bibelordet och dess aktualitet. Det var en hjärtesak för dem att evangeliet spreds och förtroendet för bibelordet uppehölls. Att lyssna till dessa samtal, ställa frågor och med tiden själv få delta gav givetvis kunskaper.

Jag fick berättat för mig att ELM i Syd hade odlat samtal som en mötesform på sina stormöten långt tillbaka i tiden. I dag har jag läst en del av dessa protokoll. Det var framförallt predikanter och styrelsefolk som deltog och vad som skulle diskuteras röstade man om. Ämnena var mycket varierande, alltifrån tolkningsfrågor och organisatoriska frågeställningar till rent praktiska spörsmål. Redan år 1879 diskuterade man om det gick att kombinera en uppgift som resepredikant med det ansvar man hade för sin familj.

UNDER GANSKA MÅNGA ÅR har jag saknat det andliga samtalet – tankeutbytet. Trots att vi i dag har ett öppnare klimat inom rörelsen har samtalen inte ökat, utan ibland tvärtom minskat.

Samtal kan ta sig många former. Debatt är en, kunskapsöverföring en annan. Det kan ligga nära frågor- och svarskonversation, bestå i en konsekvensanalys (eller enklare uttryckt: ”Vad skulle det innebära”-samtal) eller ta sig helt andra former. Efter den rena proklamationen – förkunnelsen – tror jag det andliga samtalet är livsnödvändigt. Varför då? Bland annat därför att det kan ske i grupp, offentligt, såväl som enskilt. Det kan vara själavårdmässigt läkande och ofta förebygga problem och missförstånd. Dessutom är det något för barn att lyssna till och en hjälp för dem att mogna i sitt tänkande.

Visst samtalar jag med vänner inom ELM även i dag! Men jag upplever ofta att fel frågor blivit känsliga. Frågor som berör alla bör man, som jag ser det, självklart kunna prata om. Vad kan denna känslighet bero på? En faktor tror jag är den period då det andliga samtalet mer eller mindre dog ut i ledande kretsar. Den som inte blivit van vid att samtala reagerar ibland instinktivt med motvilja – ”Jag blir kanske ifrågasatt!” – när man egentligen hade möjligheten att fundera över den bibliska motiveringen för en ståndpunkt och argumenten för den. Resultatet blir åter kontroll av vad som får sägas, vilket kan leda till att felaktigheter får stort utrymme.

VI LEVER I EN TID då i princip alla frågor är uppe till debatt inom kristenheten. Samtidigt är den evangeliska världen inne i en kris. Utanför Sverige talar man om den, men inte här. I Till Livs fördjupningsbilaga, Begrunda, publicerades 2005 en utmärkt artikel av Mikkel Vigilius med titeln: ”De evangeliska kyrkorna och den evangelikala rörelsen” som redde ut flera viktiga begrepp.

Vi kan försöka styra vilka influenser ELM tar in, men vi kan inte sätta upp regler för det. Det har aldrig fungerat. Däremot tror jag verkligen på det andliga samtalet och skulle vilja se att det ännu oftare blev förstärkt med seminarieformen i officiella sammanhang.

CHRISTINA NILSSON, Lund