Hur möter Jesus människor i dag? Och hur förändras livet när man kommer till tro på honom? Rakel Smetana har träffat två studenter med helt olika bakgrund som har en sak gemensamt – de har funnit förlåtelsen och meningen med sina liv.
Hur möter Jesus människor i dag? Och hur förändras livet när man kommer till tro på honom? Rakel Smetana har träffat två studenter med helt olika bakgrund som har en sak gemensamt – de har funnit förlåtelsen och meningen med sina liv.
DET ÄR TORSDAG och vi befinner oss på Café Rafiki i Lutherska kapellet i Umeå. Stämningen är god, några högljudda grabbar spelar fotbollsspel och i en hörna sitter några och pratar. I kväll är det Johanna Åkesson som är cafévärd. Robert Maina, en av de trogna rafikibesökarna, finns också på plats. Jag ber dem båda att följa med mig till kyrksalen en trappa upp för att samtala om deras möte med Jesus.
Johanna Åkesson är 22 år och kommer från Strängnäs. Hösten 2013 började hon studera till jurist. När Johanna kom till tro för cirka två år sedan var ingen i familjen kristen. Men efteråt har en syster också kommit till tro. Johanna är förlovad med Jakob och de planerar att gifta sig i sommar.
Robert Maina är också 22 år. Han kommer från Nairobi i Kenya men bor nu i Umeå och studerar svenska. Robert har haft en svår uppväxt. Redan som litet barn sökte han sig till det hårda gatulivet i Nairobi och har tillbringat i princip hela sitt liv som gatubarn. Han har aldrig gått i skola förrän han kom till Sverige för drygt två år sedan. I Sverige fick han inte bara hjälp till ett bättre liv och möjlighet att gå i skola – han fick också möta Jesus. Jag börjar med att fråga dem bägge:
Hur blev ni kristna?
Johanna tar ordet:
– Det är svårt att säga exakt när jag blev kristen, det har växt fram på något sätt. När jag var yngre var det som att jag kände att Gud fanns. I tonåren började jag be till Gud ibland på kvällarna när någonting var jobbigt, men jag visste inte hur man skulle göra eller hur jag skulle hantera mina tankar om Gud. När jag flyttade till Umeå träffade jag Jakob genom gemensamma kompisar. Han introducerade mig i kristen tro. Successivt började jag ta till mig budskapet och tron växte i mitt hjärta. Jakob har betytt mycket för min tro, han har stöttat mig hela vägen och tagit emot alla mina frågor. När jag blev kristen ville jag konfirmera mig eftersom jag inte hade gjort det tidigare. Jag fick då enskild undervisning under några månader av pastorn David Appell. Det fick betyda mycket för min tro.
Robert berättar:
– I Kenya är det många som tror på Gud så jag hade hört mycket om honom innan jag kom till Sverige. Men jag kände inte Jesus. När jag flyttade till Umeå kom jag i kontakt med kyrkan och med pastor David. Han började berätta för mig om Jesus. Jag frågade mig själv: Varför skulle inte jag också kunna bli kristen? Men så slog det mig: Kan Gud verkligen förlåta mig allt jag gjort? Jag har gjort så mycket fel när jag levde på gatan. När pastor David berättade att Jesus kommit till världen just för att rädda syndare förstod jag att det gällde mig också. När jag hade gått i kyrkan en tid kände jag att jag ville bli döpt. Nu går jag och en eritreansk tjej i dopklass en gång i veckan och snart ska vi få döpas.
Vad betyder Jesus för dig?
Robert pekar leende på Johanna och säger:
– Du får börja! Johanna funderar lite och säger:
– Ja det är en lite knepig fråga faktiskt. Jesus betyder verkligen allt för mig – och ändå vill jag inget hellre än att han ska få betyda ännu mer än vad han redan gör. När jag tänker på allt Jesus gjort för mig, att han offrat sitt liv och förlåtit mig alla mina synder, kan jag ibland få dåligt samvete över att han inte har större plats i mitt liv. Men att vara kristen handlar inte om min starka tro eller vilja. Jag får vila i nåden och barnatron. Jag tycker om en sång där det står: ”Att tro, det är inte att tro att du tror, men barnsligt att hålla sig fast vid Guds Ord.”
Robert tar ett djupt andetag och säger:
– Jag kan inte säga annat än att Jesus har gett mig livet flera gånger om. När jag levde på gatan var jag vid flera tillfällen i situationer där jag kunde ha dött. Många av mina vänner från gatan lever inte i dag. Så Jesus har gett mig livet flera gånger om. Och det viktigaste av allt: han har gett mig evigt liv. Jesus har offrat sitt liv för mig och förlåtit mig alla mina synder. Han är min frälsare – alltid trofast och full av nåd. Jesus är också min stora förebild i livet.
Hur har livet med Jesus påverkat ditt liv?
Robert tittar på Johanna och säger:
– Du får börja igen för jag behöver fundera! Johanna ler och säger:
– Framför allt har Jesus gett mig meningen med mitt liv. Tron har fått mig att tänka om över många saker och fundera över vad som egentligen är viktigt i livet. Jag värdesätter saker annorlunda nu. Människan är viktigare än det materiella. Jag är just nu ledare i en Alphagrupp och det har verkligen fått betyda mycket för mig. Min tro stärks när jag delar den med andra för jag upptäcker då också själv vad jag har i Jesus. Han använder alla medel för att bevara oss i tron och han vet precis vad varje enskild person behöver för att växa.
Robert tittar lite tänkande ut i luften och säger:
– Jesus har förändrat mitt liv på många sätt. Förut kunde jag göra vad som helst mot mig själv och andra och jag brydde mig nästan inte om jag levde eller var död. Jag levde helt utan hopp och mening. Sedan jag tog emot Jesus har mitt liv fått en mening. Jag kan se att Gud har en plan med mitt liv. När jag kom till Sverige trodde jag inte att jag skulle få stanna här och jag var livrädd att jag skulle tvingas återvända till det hemska liv jag levde tidigare. Men som genom ett under fick jag uppehållstillstånd och har nu ett bra liv. Det är för mig ett bevis på att Gud har en plan för mitt liv och det gör mig trygg inför framtiden.
Johanna reflekterar:
– Det är lite intressant, Robert, att vi båda upplever att våra liv plötsligt fick en mening när vi tog emot Jesus. Skillnaden mellan oss är att du tidigare levde ett liv helt utan mening, medan jag levde ett liv som jag trodde hade en mening. Det är först nu jag förstår vad den verkliga meningen med livet är.
Finns det något svårt med att vara kristen?
– Ja det finns det, säger Johanna och fortsätter. Det har varit svårt för mig att acceptera att jag inte kan veta och förstå allt. Ibland hamnar jag i svackor när en massa frågor kommer över mig. När jag hade varit kristen i några månader fick jag en ordentlig ’baksmälla’ då jag började tvivla och ifrågasätta allt. Jag ville ha svar och veta svart på vitt hur allt låg till. Jag började ifrågasätta vad Jesus gjort för oss.
– Lyckligtvis började jag i samma veva konfirmationsundervisningen. Vi gick igenom grundstenarna och jag fick prata om vad jag tyckte var svårt att förstå. Den hjälpte mig otroligt mycket. Det jag vill säga till andra är att alla har svackor i tron och att det är viktigt att dela med sig av dem. Det stärker en. Det är också viktigt att ofta gå tillbaka till grunden – att Jesus dog för våra synders skull.
Robert nickar igenkännande och erkänner att han också har svackor i tron och att saker kan vara svåra att förstå.
– När jag ser att människor som lever utan Jesus har allt man kan tänka sig frågar jag mig ibland varför jag som är kristen ska ha problem. Varför får vissa lida och inte andra? Men när jag har svåra perioder i mitt liv brukar jag be på morgonen och på kvällen, det ger mig perspektiv och jag förstår mer. När man tagit emot tron kommer den aldrig att lämna hjärtat, även om det är svårt ibland och man inte förstår allt. Jesus vill vara en del av mitt liv.
Johanna berättar att hon är uppvuxen i en humanistisk anda med stor tilltro till människan:
– När jag kom till tro blev det en stor omställning för mig i synen på mig själv och människan i stort. Jag växte upp med ordspråket: ”Om du bara tror på dig själv så klarar du allt.” Plötsligt fick jag inse hårda fakta – att Jesus har gjort allt och att jag inte kan göra något själv för att förtjäna hans nåd. Det är befriande att inse detta, men också ganska jobbigt för oss människor.
Har ni något favoritbibelord som ni vill dela?
Denna gång behöver Robert inte tänka många sekunder innan han svarar:
– Johannesevangeliet 3:16: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Jag tycker om den versen då den verkligen visar hur stor Guds kärlek är. Han offrade sin egen son så att vi kan bli räddade och få lära känna honom. Johanna plockar av sig sin förlovningsring och säger:
– Titta här, Robert, det är en av mina favoritverser också och därför har vi valt att skriva in den i våra förlovningsringar. Den versen speglar barnatron och sammanfattar allt vad Jesus har gjort. Johanna fortsätter:
– Jag tycker också om ”Kärlekens lov” i Första Korintierbrevet 13. Även det kapitlet visar hur stor kärleken är, både Guds kärlek till oss och den kärlek han vill att vi ska visa varandra. Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.
JAG TACKAR ROBERT OCH JOHANNA för att de ville dela med sig av sitt möte med Jesus. När jag sätter mig i bilen för att åka hem får jag stund för reflektion. Regnet duggar mot rutan. Jag fascineras över Guds stora omsorg och hans kreativitet när han söker efter oss människor. Johanna och Robert är lika gamla, men har helt olika bakgrund och har levt i helt olika livssituationer. Deras olika vägar har ändå lett till samma Jesus, samma Frälsare och samma nåd. Från ett liv i misär på Nairobis gator och från ett vanligt svenssonliv i en stad i Mellansverige – till ett möte med Jesus. Och så har de båda blivit upptagna i Guds stora familj där alla är lika värdefulla och älskade oavsett vem man är eller var man kommer ifrån.
Regnet fortsätter att dugga ner på vindrutan, och jag påminns om nådens regn som ständigt faller över oss. Jesus söker upp oss, vem vi än är och var vi än befinner oss, för att låta sin oändligt stora kärlek och nåd flöda över oss. Han verkar än i dag – även här i Sverige.
RAKEL SMETANA,
missionssekreterare i ELM, Umeå