I fyra delar leder oss Fredrik Smetana igenom profetboken Amos i Gamla testamentet – ett retoriskt mästerverk med ett aktuellt och brännande budskap. Här följer första delen om Amos samtid och profetuppdrag.
I fyra delar leder oss Fredrik Smetana igenom profetboken Amos i Gamla testamentet – ett retoriskt mästerverk med ett aktuellt och brännande budskap. Här följer första delen om Amos samtid och profetuppdrag.
DET SÅG UT ATT GÅ BRA för landet Israel, faktiskt bättre än på länge. Dynastierna i Nordriket1 hade länge varit präglade av statskupper och våld men i det åttonde århundradet före Kristus gav Gud det en ny kung med ambitioner, Jerobeam ben Joash. Denne regerade i 41 år och lyckades återvinna en del områden som tidigare hade erövrats.2 Stormakten i regionen, Assyrien, var under denna period försvagad av interna revolter, hungersnöd och krig. Det gjorde att Israel kunde få ro och komma på fötter. Och det gick snabbt! Rikedomar fl ödade in över landet. Människor kunde ha råd till både sommar- och vinterhus och via karavanvägarna kom exklusiva handelsvaror in på marknaden.3 Möbler kläddes med elfenben4 och vin, mat och sång blev åter centrala delar av Israels kulturliv.5 På utsidan såg allt väl och bra ut, bättre än på länge. Men under ytan stod inte allt lika väl till.
Klassamhälle
I stället för att tacka Herren som gett landet en period av lugn och ro började Israels gudsdyrkan alltmer präglas av inre förfall. Trots att offerordningar och tempeltjänst uppehölls, och trots att man ibland skröt över att man offrat ’det lilla extra’6 vittnar Amos från Guds perspektiv om tomma traditioner och en gudstjänst som i allt större grad utfördes i det yttre. Folkets hjärta, vilja och vardagsliv motsvarade inte det som läpparna uttryckte.7
Denna nya rikedomsperiod kom inte alla till del och det relativa lugn som skapades användes inte till att bygga upp landet som helhet. I stället skapade välståndet tidigt en över- och underklass. När gudsperspektivet hos folket dessutom förlorades uppkom en situation där människor med makt, rikedom och infl ytande kunde förtrycka de svaga och ekonomiskt utsatta, något som både profetboken Amos och annan historieskrivning skildrar med all önskvärd tydlighet.
Själv bodde Amos i grannlandet Juda. Han var storbonde8 från Tekoa i bergsbygden, nästan två mil söder om Jerusalem. Amos ägde boskapshjordar som njöt gott av det saftiga betet i regionen. Han ägde också odlingar av mullbärsfi kon som växte i de mer fruktbara regionerna närmare Medelhavet. På sina resor runt om i landet och i sin handel med grannlandet Israel såg han därför det som höll på att ske med egna ögon.
Det rytande lejonet
– Är Aslan … är Aslan en människa? frågade Lucy.
– Aslan en människa! sade herr Bäver upprört. Naturligtvis inte! Jag sade ju att han är djurens konung […] Aslan är ett lejon – det stora Lejonet.
– Å-å-å, sade Susan. Är han inte … farlig då? Jag är rädd för lejon. Jag kom mer att känna mig hemskt nervös när jag träffar honom.
– Tror jag det, lilla barn, sade fru Bäver. Om det finns någon som kan se Aslan i ögonen utan att darra i knävecken, så är han antingen modigare än de flesta eller också helt simpelt dum. – Är han farlig då? frågade Lucy.
– Farlig? sade herr Bäver, hörde du inte vad min fru sa nyss? Det är klart att Aslan är farlig. Men han är god.9
Amosboken vittnar framförallt om en som ser och vet läget – Herren Gud. Han kallar sin tjänare Amos ut från vardagen som bonde för att vara hans språkrör för ett folk som i stor grad vänt honom ryggen. Amos blir kallad som profet kring år 760 före Kristus10 och han beskriver sin kallelse som något nästan tvingande. Gud beskrivs som ett rytande lejon, klar att kasta sig över sitt byte. Och bytet är nu inte Israels fiender utan Herrens eget folk. Amos är tydlig med att orsaken till detta är deras falska gudsdyrkan och den sociala orättfärdighet som råder i landet.
Den klagande profeten
När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta? När Herren, Herren talar, vem skulle då inte profetera?11
Detta förhållningssätt präglar såväl Amos verklighetsförståelse som hans gudsbild och tjänst. Boken gör det tydligt att det är Herren som visar Amos Israel ur sitt perspektiv.12 Det tvingar honom att lämna sitt arbete och sitt hem för att bli en Herrens profet i sitt grannland. Amos är lydig mot det kall han får, ett kall som leder honom in i förkunnelse i Israels överklassfamiljer13 och i tempelhelgedomen14 med återverkningar ända in till kungens hus.
Eftersom Herren visar för sin profet vad som kommer att hända i framtiden15 måste Amos klaga ut sin nöd över det inför folket. Klagan återfinns i det femte kapitlet – en retoriskt utformad dödsklagan över ett fysiskt levande, men andligt dött, folk. Amos bok presenterar ett hårt och tungt budskap men i den finns också strimmor av hopp. Hoppet ligger i en sann omvändelse till Herren16 och till hans frälsning och upprättande17 – ett omvändelsesbudskap som är relevant och avgörande i alla tider.
PROFETBOKEN AMOS ÄR RELEVANT också i vår tid just därför att den inte förskönar verkligheten eller målar en falsk bild av Gud. Vi ska fortsätta att se närmare på bokens innehåll och budskap i nästa nummer av Till Liv.
FREDRIK SMETANA,
missionssekreterare, Vännäs
- Efter Salomos död blev landet uppdelat i Israel i norr med Samaria som huvudstad och Juda i söder med Jerusalem som huvudstad.
- 2 Kung. 14:15, notera även notisen om profeten Jona
- Amos 3:15
- Amos 6:4, vilket även bekräftas av arkeologiska utgrävningar från Samarien från samma tidsperiod.
- Amos 6:4f
- Amos 4:4f
- Amos 4:4f, 5:21f osv.
- Det hebreiska ordet noqed används bara om kungen i Moab (2 Kung. 3:4) med stora mängder boskap. Kanske hade Amos även ett ansvar för att förse tempeltjänsten med offerdjur, något som vissa samtida paralleller kan tyda på. Klart står dock att han inte var en ”vanlig herde”.
- Citatet är hämtat från ur C.S. Lewis fantasyepos Häxan och Lejonet.
- Den jordbävning som omnämns i 1:1,
omnämns också i Sakarja 14:5 och dateras av arkeologer till ca 760 f.Kr.
- Amos 3:8. Jfr inledningen av boken, 1:2.
- Budbärarformeln: ”Så säger Herren” går som en tråd igenom boken (se speciellt kap 1–2). Det är Herren som låter Amos få se de syner som beskriver folkets framtid (se 1:1 och kap 7–9).
- Amos 4
- Amos 7
- 3:7, 4:12 och synerna i kap. 7–9
- Amos 3:4ff. samt 5:14f., 24
- Se Amos 9